Jag har en lite för stor kärlek till höstjackor. Det här är en ny i samlingen och alla ler när de möter mig på gatan. Den är en helt fantastisk färgklick höstgråa dagar.
Jag hade huvudrollen i en musikal i gymnasiet.
Handling: Svensk tjej och utländsk kille blir kära. Andra blir arga. Sen blir alla glada.
Solo: Svw – Weak
Klädsel: technobyxor, håret i knut och buffaloskor.
Status: fullsatt
Pressen: ”proffsigt!”
Vad hände sedan: Sångare i några skolband, sopran i någon kör. Därefter tyst. (förutom i bilen).
Så lika men ändå så olika.
Joes and the juice i Danmark: snygga killar, juke box style, charmiga dygnet runt, får varenda gäst att känna sig uppskattad, stylade enligt boy band, leende, säljer till dig. Man blir glad.
Redfellas – det svenska försöket: Tonårstjejer, svarta t-tröjor, trötta dygnet runt, får varenda gäst att känna sig som en börda, stylade enligt hästsvansprincipen, uttråkad sur min, vill helst inte att du köper något alls. Man vill därifrån.
SNARK
Dang. Inte etta men i alla fall, sjua är bättre än att inte komma med på topplistan i månadens kampanj alls. Denna gång är det min senaste större kampanj som jag jobbat med på Guts & Glory som stegade in på listan för Integrerat. Eller på Huts & Glory enligt Resumé som har lite problem med tangentbordet som vanligt.
För över ett år sedan skrev jag det här. Och ja, jag tänker på det ofta och omfamnar orden i mitt minne. För är det någon jag vill tro på är det på mig själv. Precis som de gjorde.
När jag slutade på mitt förra företag fick jag några råd på vägen av mina två fantastiska chefer. ”Låt aldrig någon förändra den du är”. De sa att jag kommer få det tufft, andra kommer vilja trycka ner mig, andra har velat trycka ner mig. Ändå sa de aldrig åt mig att dämpa mig. Tvärtom. De uppmuntrade mig att vara den jag är. Deras ord tar jag med mig, när jag blir trampad på, när jag blir härskad, när jag tycker och när jag tänker högt.
Det har förmodligen bara börjat”.
Det var under ett samtal när jag skulle sluta och gå vidare som jag ställde frågan, ”vad tycker ni att jag ska jobba på, vad borde jag förändra”. Så fantastiskt ändå med människor som ser styrkan i en personlighet och olikheter som en tillgång. Det krävs en hel del storhet och en hel del mod för det.
Lustigt att jag skrev det här inlägget igår.
Jag – Hur skickar man ett brev?
Vän – Vad menar du?
Jag – Ja, men var går man?
Vän – Till en brevlåda?
Jag – Men var hittar man frimärke då? (vill inte använda de fina jag fick av mamma till tråkpost)
Vän – Men har du aldrig postat ett brev?!
Jag – Nä…… Jag har jobbat på reklambyrå i flera år och där har alltid funnits en produktionsledare eller receptionist som ordnar sånt åt en.
Fått reda på vem ”googla-Karin-och-hennes-ex”-psykot är?
Nej, men det är fortfarande topp tre bland sökorden på Google så det är någon eller några som är lite väl intresserade av den delen av mitt liv.
När kommer det ett inlägg med Kolla-bilden-och-gissa-var-jag-käkar. Längesedan nu ju.
ÅH! Jag trodde folk tryckte det var tråkigt. Så svårt att veta när ingen säger något. Jag har nog matbilder så det täcker ett sådant inlägg om dagen i ett år framåt för jag är väldigt bra på att fota och väldigt dålig på att lägga upp (tycker det blir lite inflation med för mycket matbilder). Jag hade i och för sig planerat att använda bilderna till ett krogrecensionsbonanza.