Inte så lysande

Ett problem mellan miljösmart och effektiv är energilampor. Man går in i ett rum, tänder lampan och måste liksom stanna upp och sätta livet på en micropaus i väntan på att det ska bli ljust och man kan fortsätta. Irriterande. Tittar upp på den där lampan varje gång och svär. Det går inte snabbare för det.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Bostadsrättsproblem 1

Jag och min diskmaskin är inte direkt överens om vad som är rent och inte.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

I vilken låda finns du?

Det värsta jag tappat bort i min flytt. Hålslagaren.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

”Jag tror att jag skulle avguda dig resten av livet”

20120214-065533.jpg

Didn’t see that one coming. Slipad tunga måste jag säga. Övertygande på alla håll. Jag kunde förutspå många många problem för oss i framtiden och vi pratade om dem ofta. Men inte det här.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Vem

När jag nu vet att jag stöttat någon genom en lögn och själv varit föremål för densamma undrar jag. Vem är den personen egentligen. Den som stått vid min sida, lyssnat, kramat, lyft upp mig med sina ord när jag varit som mest ledsen, som hjälpt mig i vått och torrt, som sagt att han vill hålla min hand om jag bara släppt in honom. Som öppnat sig och sökt stöd från mig i något som inte var sant. Som då, de sista veckorna lyckades få mig att känna. Ja kanske. Det kanske skulle funka trots allt. Den som vaggat mig in i en trygghet och passade på när jag var som mest sårad och svag för att sedan vara den som svek mest. Som frågat om det gjorde mig ledsen när han pratade om sitt förflutna. Som inte var det förflutna. Som lämnat vänner och delar av familjen chockade. Han som manipulerat mina tankar med snälla blå ögon. Så sorgsna över något som var en påhittad historia. Som jag gick på. I efterhand ter sig meningar absurda, även slingrande men aldrig uppenbara.

Jag är glad att sanningen slog ner innan jag gav bort mitt hjärta. Att jag varit distanserad och skyddat mig själv. Kanske var det något i mitt undermedvetna som gjorde att jag låg så lågt trots hans varma famn och ständigt varma ord.

Hon sa att jag blev räddad idag. Om än brutalt sviken. Jag tänker på de två meningarna om och om igen, tar ett djupt andetag och en ny väg.

Inget mer om det här nu.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Bad news

Mina ex förefaller plötsligt helt fantastiska. Till och med han som förfalskade min telefonräkning.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Copywritern bygger hus

Min stora skräck när jag bestämde mig för att inte ta ett fast jobb utan bli egen konsult var att jag skulle bli en slask. En copyslask. Jag tror nämligen det är lätt hänt att hamna där och få de jobb som byråerna inte hinner med själva, de jobb som de helst inte vill göra. Tidskrävande skrivjobb till exempel. Då låter man sina fasta kreatörer ta de stora greppen, kampanjidéerna, och om det sedan innebär mycket jobb tar man in skrivhjälp. Jag bestämde att jag först och främst vill anlitas som kreatör av byråer och kunder. Jag känner mig själv som kreatör och vet hur jag mår när jag inte jobbar med att bygga hus. Med de stora greppen. Med att skapa idéer och reklamkoncept. Kampanjer. Det är här mitt hjärta hoppar. Det är här jag mår bäst och kommer mest till min rätt.

 

Till den första byrån som kontaktade mig sa jag – anlita inte mig om ni har en ruta i en broschyr som ska fyllas med text. Anlita mig om ni vill ha en copywriter för ett större grepp. Sen ingår det ju alltid rutor som ska fyllas i ett projekt. Tegelstenar. Men då har man fått balansen mellan det stora och det lilla, och då är det roligt att jobba.

 

Kaxigt kanske. Eller ett smart medvetet val? Precis som vi säger till kunder att inte vara allt måste man behandla sig själv likadant för att hamna rätt. Utan att för den skull bli svår. (Dessutom är det ofta plågsamt om man har en hjärna full av idéer att fylla andras rutor som redan är bestämda för att man hela tiden vill komma med förslag. Lite som att explodera.)

 

Hittills har jag fått jobba mycket som jag vill. En byrå som redan har kreatörer behövde förstärkning samt nya tankar och anlitade mig och en AD för att ta fram en kampanjidé för en av deras kunder. Bara idén och presentation av den. På en annan byrå jobbar jag med ungefär var tredje kampanj för en av deras största kunder. För en tredje har jag fått en fast kund med allt vad det kan innebär, både det stora och det lilla. Och jag har fått en egen kund som jag ska ta med på hela resan från ett tomt blad till produktlansering med allt vad det innebär, från marknadsstrategi och namnsättning till förpackningsdesign och koncept som jag tar in en AD på.

 

Den typen av uppdrag gör att jag även kan ta rena skrivuppdrag och fylla de där rutorna som andra vill ha fyllda.

 

Det måste alltså vara en balans mellan att bygga hus och flytta tegelstenarna, som någon uttryckte det igår. Precis som att jag tycker att en byrå måste tänka på hur de fördelar jobben mellan sina kreatörer så att de stimuleras. Nu måste jag göra den avvägningen själv. Samt väga in något som man aldrig behöver tänka på som fast, pengarna.

 

Och det är därför jag just nu ligger vaken och funderar.

 

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Smygsmaka på ny lunchrestaurang

Nu sipprar det ut och jag behöver inte vara tyst. Lunchen äter man nu förmodligen bäst i Saltimporten, när duon Sebastian och Ola från trion öppnar. Alla på reklambyrån Top Dollar kan vara överlyckliga. Och jag råkar veta att de har ett ledigt skrivbord…

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Det visste ni inte

 

 

Jag har under flera år varit sponsrad av Nike. Jag var en av  världens Nike Rockstar instructors och körde Nikes dansklasser i Skåne. Två gånger om året fick jag en kollektion med skor och kläder och det var som julafton varje gång. Numer kan jag inte köpa ett par träningsskor av annat märke, känner mig otrogen.

 

Funderar på att börja köra dans igen. Så svårt att låta bli. Men så lite lite tid.

 

 

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter