En tisdagskväll efter träning

Igår stängde jag Bastard. Efter mitt nya begär; lätt, rött kallt vin och burrata. Fick lära mig massor av nytt om musikbranschen och förstå vad en manager egentligen gör och jämför det med projektledaren på en byrå. Vi pratade igenom USAs för och emot, att jobba dygnet runt, kävlingesmeknamn och skämmefilmer. När jag cyklade hem var det så iskallt på min panna att jag började skratta högt för mig själv. Nu har jag förresten ätit allt på Bastards nuvarande meny utom kycklingen. Dags för en ny!

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Två personer som gör allt för att inte bli kära i varandra. Två personer som gör allt för att inte ses.

 

 

 

 

”jag förstår att det handlar om oss . Jag tycker att jag har varit väldig ärlig med vad jag känner för dig och försöker inte sluta ses”.

 

”Förlåt, det kanske snarare är jag”.

 

Oh boy do I regret it.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Mitt liv

Det började med att jag tänkte lägga upp min årssammanfattningar i högerspalten. Det slutade med nostalgiskroll och upptäckte att jag lade upp fler vackra kollage förr. Jag hade ofta hatt, och har haft många olika frisyrer. Jag fick många fler frågor i fredagsfrågan även om jag har fler läsare nu. Jag hade två älsklingar och inte en. Inte visste jag att tjejkompisen till vänster på den här bilden skulle bli mamma till min lillebrors barn.

 

Just det, jag har varit sambo med en dansk och grät i en vecka så att jag fick gå till läkaren när han gjorde slut. Eller jag kom hem mitt i natten och skrek ”ska vi göra slut eller” varpå han för första gången, av alla gånger jag skrikit samma sak, svarade ja. Sedan ville han ha tillbaka mig om och om igen och skickade blommor och brev och grät. Vi hade i alla fall en passionerad relation. Idag en mer sval ölochfikasådan. Bambuser släpptes och vi satt i en lägenhet. Alltså, så söta. Jag åkte på slut-med-pojkvännen-rehab i Montenegro, en av två gånger.

 

Jag fick en dikt av jobbkollegorna på Sydsvenskan.Min vän Christina var livs levande och sprudlande och hade inte ännu blivit känd av hela Svenska folket som flickan som gjorde en bröstförstoring, hamnade i koma och blev hjärndöd. Min blogg citerades i Elle med en länk till det här inlägget.  Vi blev två , jag var hans allt och jag glömde den långa mannen som flyttade till Italien. Jag såg en ung man dö, bredvid mig, på en uteservering. Jag var gravid och han hade gjort min favorit, pannkakor, som jag bad om den dagen. Jag räddade en prinskorv och var med om en jordbävning. Det var Nike convention och jag dansade för några av världens bästa instruktörer och hade flätor och söta kläder. Över lag mycket dans.

 

Ibland hade jag ljusa stunder och var världens bästa flickvän och sjukt snygg. Jag var tvungen att äta väldig mycket och blev intervjuad lite hit och dit. Det var en himla massa basilikatävlingar och jag hade lätt vunnit om jag var med. Då och då rörde jag runt i grytan med mina åsikter och skapade debatt. Och så dödade jag någon. En gång var jag med och åt en sjukt lång råbiff och sen blev jag sviken. Lägenheten var med i ett inredningsreportage. Just det, det hade jag glömt men jag har hållit i ett Pecha Kucha föredrag i Rom och spelat ishockey på Malmö Arena.

 

Någonstans blev det 2011. Och allt gjorde ont. Nästan. Slottsparken var fortfarande min favoritpark och Lasse säljer min fisk och jag har vänner i skärgården. Jag var rätt snäll 2011 också. Mot djur alltså. Det gick så där. Även om det hände massor av bra saker i min karriär och jag hittade det här stället känns mycket som en dålig karusell av illamående. Det blev tre år.  Och sen träffade jag någon annan och om livet kunde bli mer snurrigt.  Ja det kunde det.

 

Jag gillar krogar i Köpenhamn, och på landet. Och ibland är allt så vackert. Så vackert. Kommer man på en idé är det bara att göra den, så jag startade en matklubb. Allt var bra, jag mådde bättre, hela jag var bättre ända tills det kom för nära och hans nya liv klampade rakt in i mitt. Fanns överallt. Bland vänner. På kontoret. När man bara vill vara ifred och ha nytt. Men jag har ju en rosett och röda läppar. Och en nyköpt lägenhet.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Sämre tider sämre snack

Jag tycker att Malmö är för litet för lågt skitsnack mellan byråer. Att tycka och tänka kring en kampanj eller ha åsikter kring en byrås agerande och kompetens är sin sak, men när det bara är pajkastning på varandra vill jag helst plugga igen öronen med cement. Till och med uppenbart strålande kampanjer från byråer i stan som vunnit priser har fått skit av andra byråer som inte kan prestera bättre själva. Hur gör det en byrå bättre att prata så illa om sina konkurrenter? Inte alls, tvärtom. En AD sa till mig en gång något i stil med; ”det syns på dig att du inte gillar sånt snack”. Och nej, jag vill inte vara med i det.
En av anledningarna till Reklamöl är att träffa varandra. Den andra är att ta ner murar som tyvärr byggs upp ännu mer i sämre tider när man bråkar om pengar och om duktiga medarbetare på större allvar. Men snälla. Är det den här jargongen vi vill ha? Gör det Malmö till en bättre reklamstad? Är det inte bättre att fokusera på vad man kan göra bättre själv än att klanka ned på alla andra. Jag vill inte skriva ett sådant här inlägg. Jag älskar mitt jobb. Jag vill gärna älska min bransch också, och alla i den.

 

Prova nästa gång och säg. Vad roligt!

 

Och inte bara på Facebook för syns skull. Mena det.

 

 

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Detta vill ni veta just nu….

Kommer du följa någon, eller endast sätta trender i vår?
Jag följer inte trender medvetet. Plötsligt gillar jag något och förmodligen har jag sett något jag inspirerats av och fastnat för. Till exempel älskar jag just nu en överdimension av ringar och pastellnagellack och det vet jag att jag fått från ett instagram från UK. Annars fortsätter jag som jag brukar och skulle jag sätta en trend vet jag nog inte det förrän i efterhand.

 

 

Middags- och lunchtips i Kph?
Jag är inte bra på lunch i Köpenhamn. Men Relae tycker jag att du ska äta middag på, Mash och vietnamesiska Lele.
Känner du till ngn bra festlokal att hyra i malmö (dit man får ta med egen mat & dryck)?
Nej. Men varför inte fråga om ni kan hyra Caroli kyrka. Det skulle vara en häftig lokal att ha fest i.

 

 

Var skall jag söka jobb?
Produktionsledare/Projektledare med enormt bra koll på webben. Var kan en sådan kompetens behövas i Malmö? Reklambyrå/Webbyrå?
Om du är en duktig produktionsledare/projektledare med bra webbkoll tycker jag att du ska söka jobb på en webbyrå. De behöver dig.

 

 

Ok, jag kör på Saida med den kryptiska frågan: kommer han någonsin att lämna henne?
Med 80 % säkerhet kommer han inte att lämna henne. Aningen för att han är för feg eller för att han bara har dig för att få bekräftelse. Dessvärre är det sistnämnde förmodligen sanningen. Lita inte på vad han säger, bara på vad han gör. Vill han lämna henne bevisar han bara det genom att göra det. Och det kan hända, med max 20 % chans.

 

 

Och livscoachfrågan: vad i helvete gör man när man plötsligt inser att man är ”den andra kvinnan?”
Om han varit så oärlig så att han inte berättat det hade jag känt mig förrådd, blivit ledsen och inte velat träffa honom mer. Om du visste från början att han har flickvän men trodde att han skulle lämna henne och plötsligt inser att det är du som är den andra kvinnan, prata med honom. Ställ ett ultimatum om du vill ha honom. Men var beredd på att det högst troligt är du som förlorar honom.

 

 

Hur hittar man lyckan?
Att komma underfund med vad som gör en lycklig. Vara närvarande i nuet, stanna upp, titta sig runt omkring. Tillåta sig själv att njuta varje dag och inte spara sånt till framtiden, var spontan, ät gott, drick vin, prova nya saker, var givmild och släpp in människor på livet.

 

 

Hur trodde du för tio år sen att ditt liv skulle se ut vid den här tiden?
För tio år sedan var jag tjugotvå och som alla andra i den åldern kunde jag inte tänka så långt fram. Över trettio fanns inte, bara här och nu, mitt liv i Stockholm, med min kille och drömmar om att bli journalist och ha en fin lägenhet.

 

 

Du har nämnt att du varit dansare i melodifestivalen, var det bakom nån särskild artist eller flera det året? Videoklipp kanske? :)
Bakom Charlotte Perrelli när hon var programledare för melodifestivalen och framförde sin vinnarlåt. Vi var ett helt gäng dansare och körare på scen.

 

 

Hur skulle du beskriva distanskursen i copywriting på Berghs? Skulle du rekommendera någon att gå den?
Som en ögonöppnare. Nu jobbade jag med reklam redan när jag gick den, hade läst både journalistik, copywriting och marknadsföring tidigare och tog därför bara sista terminen. Men den lärde mig skillnaden på att vara skribent och copywriter. Den fick mig att förstå vad en reklamidé faktiskt är, att beskriva en idé utan att sätta varken ord eller bild på den och att ta ut en idé på olika sätt i olika medier. Jag skulle inte vilja vara utan den.

 

 

Du är ju hästtjej, har du koll på om det finns någon bra ridskola i trakterna kring Malmö/Lund? Eller iallafall om det finns någon man borde undvika?
Jag tycker om Malmö Civila ryttarförening för att de har bra hästar. Tidigare gick jag på Örestad som är mysigare och mer trivsamt men däremot tycker jag inte att hästar eller läraren jag hade var lika bra. Sedan rider jag ute på ett privat stall för privat ridinstruktör. Det heter Liebacken.

 

 

Vad är det godaste/ äckligaste/ konstigaste du ätit?
Jag tycker att pyttipanna på påse och pulvermos är absolut vidrigt. Det konstigaste jag ätit är en obestämd dim sum på en lunchrestaurang i kina samt en boll med med iskallt innehåll på en Michelinkrog i Hongkong. Det godaste, inte en aning, jag har ätit så otroligt mycket gott – mormors såser kanske, eller spädlamm i Spanien, eller en hotpot i en liten fiskeby i Vietnam.

 

Hur länge har du bott i Malmö? Vad tänker du om alla morden som skett i stan på sistone? Känner du dig otrygg?
Jag har bott i Malmö nio år och har alltid känt mig trygg här. Jag går helst inte genom stan själv en natt och det finns områden som kan kännas hotfulla, men det gäller alla städer. Jag har själv aldrig sett något våld i Malmö på alla de åren jag bott här och därför känner jag mig trygg trots de tragiska dödsskjutningarna. Det känns som så långt bort från min egen verklighet. Det är möjligt att jag hade resonerat annorlunda om jag hade familj och barn.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Klubb- och krognomingeringar

Jag svarar på frågorna…

Om du alls tycker något om dem; vad tycker du om NGs Malmö/Lunda-pris klubbnomineringar? Och krog?
Har hört upprörda röster på stan om orättvisa & dålig koll hos juryn, så skulle vara kul att veta vad du anser. (upprörda röster på stan är naturligtvis klubbarrangörer och krogägare som känner sig förfördelade)

 

Jag har knappt klubbat det senaste året men tycker att Klaffbron är en bra lokal och gillar att det händer något på klubbscenen utanför Möllan och Folkets park. Tom boy på Moriskan förstår jag inte. Jag har varit där en gång och det kändes som jag var på ett festival för sextonåringar. Men det kanske är jag som är för gammal för att förstå grejen med att sitta på golvet och dricka öl inne på en klubb.

 

Jag vet inte vem som ersatt min roll i juryn, men jag vet av erfarenhet att det tar minst ett år att få en bra inblick och överblick av krogmalmö och tycker att det bör sitta flera med den insikten i juryn. Av de som är nominerade tycker jag att Vollmers har en given plats som uppstickare, men skulle gärna ersätta Rebell med Sture. Förstår inte hur man kan missa dem då de inte hann få en nominering förra året och håller en klart högre nivå – men jag har inte hört resonemanget kring detta. Tyvärr har jag inte varit på Mat&destillerat.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Vax-nazi slog till igen på lunchen

 

– Du err för sent. Du skulle vara här kvart i. Nu err hon tio i!
– (tittar på väggklockan) Nja, hon är tretton i. Det är två minuter för sent.

 

Sen var det bara att ställa sig på alla fyra och förnedras igen.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Aldrig igen

Normans delí i Hansacompaniet får 0 poäng av hur många poäng som helst för deras så kallade paj som snarare var ett osttäcke över kycklingkuber med söndermicrade kanter. Detta för 82 kronor.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Nu är 13 års diskande över

Hej dagboken. Idag har jag diskat i diskmaskin för första gången sedan jag flyttade hemifrån. För 13 år sedan alltså. (ok, jag kan ha tryckt på en knapp på ett kontor någon gång men det räknas inte). Dessutom köpte jag inte det dyraste medlet utan det billigaste vilket är tvärtom min vanliga filosofi ”det dyraste måste vara bäst. Jag tar inga risker”.

Det blev rent.

Men jag har inte lyckats stänga av den än.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Bilder från verkligheten (dokumentär)

 

Satt och kvällsjobbade och kom på att jag måste se rätt dum ut, med halsduken virad runt huvudet och ögonen i kors. Ja. Lite så. Det har varit en förbannat omtumlande dag av bra och dåliga saker. Nu fortsätter jag att skriva om kärlek.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter