Okej jag har något att berätta för hela världen. Julafton är INTE något enbart tillägnat barn. Att julafton är till för barnen är samma lögn som att det är mindre roligt att åka bergochdalbana för att man är vuxen. Jag är 33. Jag tycker att det är precis lika viktigt med julafton som förut.
Jag tycker det är livsviktigt vilken sill som är på bordet, jag tycker det är livsviktigt att det finns julgran, jag tycker det är livsviktigt med julgodis, julmusik och jag tycker det är precis lika roligt och viktigt att få julklappar nu som när jag var tio.
Kanske är det för att jag själv är barnslig. Kanske är det för att jag inte själv har barn som gör att jag glömmer bort mig själv och min omgivning och säger saker som att ”julen är ju ändå för barnen”.
Men jag tycker om att titta på Kalle Anka även om det är dåligt. Jag tycker om att dricka glögg. Jag tycker om att planera att gå på midnattsmässa men bli för trött. Jag tycker det är roligt att klura ut vad jag ska ge min familj i julklapp och jag tycker det är roligt att slita upp paket. Jag ser fram emot det redan nu och förstår inte varför denna min julvurm skulle förändras för att jag blivit vuxen. Eller för att jag fått barn. ”Nä nu behöver inte vi vuxna paket längre, nu ger vi bara barnen”. Det kan man ju säga om man har barn själv och kan använda dem som alibi för att få shit loads of paket. Men är det då inte liiite synd om andra? När jag var liten minns jag hur det värkte i magen när jag satt där bland alla mina klappar samtidigt det förutsattes att farfar inte skulle bry sig om han fick några. Varför då?! För att han var vuxen? Han lös ju upp som en sol han med. Julafton må vara roligare med barn som förgyller dagen och att se deras förväntan. Men julafton är ändå för alla, även för dem som inte är eller har barn själva.
Och den som nu säger ”vi firar ändå jul på grund av jesu födelse”. Alltså, håll tyst. För mig är det prinskorven som räknas.
(Att jag nu skriver om att älska jul, julmat och julklappar utan att väga in de som inte får fira jul alls, som svälter i världen eller kanske inte har något hem, innebär inte att jag inte är medveten eller bryr mig om detta. Jag valde bara att skriva om något annat denna gång. Så vet ni det redan nu, ni som brukar läsa in egna tolkningar mellan raderna).
