Idag har jag träffat ett stycke mycket rolig kvinna. Hon hade köpt en ny vårjacka. Efter köpet frågade hon expediten ”det här var ju ett riktigt fult märke. Kan man sprätta bort det tror du?”. Expediten tittade förskräckt på henne. Det var en Barbour-jacka hon köpt, min mamma.
Detta märke som männen på Lilla Torg stoltbröstat bär upp trots att de aldrig satt foten på en jaktmark eller i ett stall. Vilket min mamma, som köpte jackan i en jaktbutik på landet, har.
Att cykla till kontoret och vara tvungen att ta av sig halsduken.
Att nysa högt och höra ett par killar på tiofikat vid en bro säga prosit.
Att stanna vid fiskehoddorna på vägen och köpa färsk fisk till mig själv.
Att sitta och jobba tillsammans med vänner i ett rum med knarrande trägolv.
Att träffa mamma och äta lunch ihop.
Var på en after work med ett band spelade. De såg så att ha riktigt tråkigt och hade tagit på sig det mest intetsägande som en garderob kan frambringa. Fyra killar, tippar civilingenjörer med inriktning på något extremt introvert, samt en genomskinlig frontjej vars raka hår hängde ned över hennes grå söndagsskolekofta. Jag undrade om de inte kunde ha ansträngt sig lite om de nu fick plats på scen. Min pojkvän förklarade då att det var Indie och att de föraltade folk som hade roligt.
Det valet alltså.
Nu måste jag bara se en inide som skrattar. Finns de och var?
I reklambranschen är det en synd att härmas. Att sno anses vara fulare än att frysa ut praktikanter och om man ska tro de högintelligenta kommenterarna på våra två branschtidningar är det ett större hot mot samhället än Nordkorea. Somliga reklamare ägnar all sin vakna tid att skanna världens kampanjer, budskap och bildlösningar och memorerar dessa för att kunna fälla så fort någon har utfört detta brott. ”Det där har redan gjorts i Guatemala i mars 1998. Haha. Got you!”. Det sägs att på en av Sveriges största reklambyråer Forsman och Bodenfors har man installerat en källare där två av företagets toppkretörer jobbar fulltid på att enbart hitta fall av stulna idéer. Men ingen vet säkert.
Det är ju skitsmart egentligen. Det sparar tid. Tid är pengar. Och om en idé har fungerat för en produkt är det ju helt klockrent samt stensäkert att använda den rakt av. ”Duktiga kreatörer härmar. Men de riktigt smarta snor rakt av” /creativedirector 2011.
Det tycker även en salladsbar i Helsingborg. Det lilla hålet i väggen serverar sallader enligt ovanild b. På menyn som är indelad i kyckling, biff och skaldjur finns sallader med japanska pickels, ceacear-varianter med matvete eller quinoa i botten och till det kan du köpa en smoothie.
Jag tar det jag alltid brukar, räk- och avokadosallad.
Fast jag har aldrig varit här!
Jag frågar om de möjligtvis jobbat på kedjan Salads and smoothies i Malmö som har exakt samma meny, i exakt samma burk, på exakt samma sätt. Det har de inte. När jag går ut ser jag vad stället heter.
Smoothies and Salads.
Här var det inga skrupler inte. Smaken var ungefär samma och ändå inte. Precis som namnet antydde. Ganska mycket sämre faktiskt. Precis som många kopior.
Bredvid varandra är det mycket uppenbart. Det här är inte bara så dumt för att det befäster förlegade könsroller vilket man kan anmäla reklamför (tack reklamsverige) utan för att Länsförsäkringar förlorar så mycket på att tala så här till sina kunder. Med denna reklam berättar Länsföräkringar på tydligaste vis hur de ser på kvinnors respektive mäns kompetens och genom att förminska kvinnan gör man sig ovän med en ganska stor kundgrupp. Ganska osmart. Tyckte Länsförsäkringar också som insett sitt misstag och bett om ursäkt. Att ingen sett det uppenbara innan är dock en gåta.
Lika beklämmande är idiotkommentarer på Dagens Media:
”Men herregud, var är sexismen? Att hon är klädd i 50-tals kläder? (Mode någon?). Kroppspråket? (Gubben ser skitrist ut mellan hon ser hur fräsch ut som helst. Stackars kvinna). Att hon inte tror hon kan äga en egen bank? (Vem fan gör det?). Vilken rolig feminism”. /Man
Jag vet inte varför denna man uttalar sig alls. Dels har han inte förstått kritiken alls, dessutom är han man och har inte en aning om hur det känns att bli bemött med skepsism bara på grund av att man tillhör ett speciellt kön. Precis som att bli bemött på ett visst sätt på grund av ålder eller annan tillhörighet. Jag vet, och jag blir förbannad jag blir när jag bemöts av reklam som utgår ifrån att jag är dum i huvudet.
Näste kommentar:
Trist när det blir sånt mediadrev för små saker… *SUCK*/Man
Men detta är inte en småsak. Tvärtom är det ett stor problem hur män respektive kvinnor framställs i media. Ett så stort problem att de som förstår och bryr sig alltid har detta i beaktande när reklam skapas. Så stort problem att Guldägget i år har det som hjärtefråga. Så stort problem för att det går långt djupare och är långt större än en tryckt annons eller butiksskylt. Den annonsen är bara ett skyltfönster för hur djupa strukturer ser ut och det är när sådant här kommer upp som det blir så uppenbart. Det handlar om hur vi tilldelar makt och värde eller fråntar makt och värde genom kommunikation.
Jobbar man med reklam får man gärna tänka varje gång. Är detta okej.
Det är det Länsförsäkringar Uppsala som gjort reklamen som är lokal.
Det är fest på Malmö Högskola och jag är inbjuden att prata. Om mig själv. Det är inte så svårt. Kan dra lite relationshumor eller berätta om hur det är att bestämma sig för att inte tacka ja till fast jobb, håll andan och jobba för sin egen skull med en egen ambition. Det här är en av mina slides.
Kände mig lite trött. Så gjorde jag en tillbakablick över min vecka lite drygt. Varit i Falun. Åkt slalom eller utför kanske man säger. Åkt långfärdsskridsko. Varit på en fest i Stockholm. Undervisat 3 träningsklasser varav två hade en del ny koreografi. Dvs. övat in nya koreografier. Gått på en after work. Varit ute och testat tre krogar. Tagit en ridlektion. Haft övernattande gäster i tre dagar. Varit på teater och haft helkväll med mamma. Varit på födelsedagskalas. Och jobbat varje dag. Helsingborg och i Malmö.
Ibland kanske jag borde reflektera över vad jag faktisk gör. Ofta ganska mycket.
Jag börjar känna mig anti. Det är inte bra. Anti åsikter, anti allt anti. Det är när jag får en överdos av åsikter som jag blir anti. En överdos av en trend gör mig anti. En överdos av en maträtt gör mig anti. En överdos av ett yrke gör mig anti. En överdos av människor som pratar om en enda sak. Bara om musik. Bara om internet. Bara om vin. Bara om politik. Anti. En lagom dos av alla ingredienser mäktar jag med så fort det går till överdrift blir livet en tung gyttjesörja att vandra i. Det är tungt att bara prata om en sak. Det skapar elitistiska sammanhang där några få åsikter är de rätta och där man tror sig ha sanningen och veta mest om ämnet även om man aldrig tagit sig utanför sitt eget sammanhang, utan bekvämt lutar sig tillbaka med vänner och umgänge som tycker exakt som en själv. Jag älskar att sätta mig själv i oväntade sammanhang utanför min egen verklighet eller blanda vännerna i en burk och få lite av alla delar. För att bli inspirerad, underhållen och att utvecklas och inte bara trampa samma vatten. Eller prata om samma sak.
Ibland ligger jag i sängen och formulerar meningar, skriver världens bästa blogginlägg i luften och får till det viktiga slutet. Somnar. Och skriver aldrig ner orden. När jag vaknar är de aldrig aktuella. En del ord är dagsfärska med ett bäst före datum lång kortare än tiden det tar att få orden ner på tangenterna. Men så var nog tankarna bara till för min egen skull.
