Snart fyller jag år. Den som vill kan skramla ihop till en middag på Fäviken, en solstol, biljett till Mallorca, kitchen aid, marockanskt klinker, ett hönshus och ny vedbod eller bara säga grattis på Facebook.

Senast skickade sms:

”Hallå där McGyver. Min hårtork stinker grillrök. Så nu luktar jag grillad korv efter att ha fönat mitt hår. Så no more hårfön i grillen!”

Igår grillade vi. Killen drog ut en förlängningssladd, tog min hårfön och blåste på grillen för att snabba på middagen. Jag såg hur gnistor och rök for upp runt fönen. Men det var inga problem enligt McGyver. Idag fann jag den grå av aska och vad blåsten (och mitt hår) luktar?

Som ett valborgsfirande.

Nu är det inte lång tid kvar tills vi kan korka upp dessa. Killen har lyssnat efter vad jag saknar mest (ost, högklackat och vin) och uppdaterat vinförrådet med godbitar från Vin&Natur. Grannen monsieur Karim har kommit med en flaska naturlig fransk champagne och det finns IPA i kylen. Jag är redo!

We’ll the bed iz matchning my eyes. What did you expect. I owns it now.

 

Det finns ett välkänt fenomen i barnväntartider som heter nesting eller att boa. Inredningsprojekt, maniskt städande av en toalett, att lägga in gurka eller att baka. Ja, vi köpte ett helt hus. Men nu har min kille börjat boa utan att han förmodligen förstår det själv. Men jag vet inte hur många sockerkakor han bakat de senaste veckorna.

Synd bara att det är just den kakan jag inte tycker om. Min pappa var besatt av att göra sockerkakor när jag var liten och nu denna man. Kan de inte fastna för morotskaka, eller kärleksmums, mazariner eller kalspaderbakelse…

Jaja, det luktar ljuvligt och ger en hemtrevlig ton i huset. Och smeten är ju mums.

Och denna gång blev det med saffran i! Då gillar jag mer.

Och två namn är klara. Liksom hela hans bebiskropp där inne.

Oj, nu har jag blivit en sån som glömt bort att resten av världen inte förstår något alls när man pratar veckor. 39, då är allt klart. I V 40 beräknas barnet födas men bara 3% föds på utsatt datum. Det är en myt att fler förstföderskor går över tiden enligt kvinnokliniken. Det är ungefär lika många som föder tidigare som senare än beräknat datum, och eftersom allt mellan V 38 och 42 räknas som normalt och det är egentligen fel att säga tidigt/sent. Det jobbiga nu är att veta att det kommer hända men att ingen kan säga när.

Måndag hittills:

1. Tappade en burk rödbetssallad över vita skåpsluckor och vitsåpat brädgolv

2. Parkeringsböter på Mas

3. Kvinna på vattengympan frågar om någon kan hjälpa henne att ta på sig trosorna. Hon satt där med sin gråa lurv och jag var då lättad över att en annan gravidtjej var mer barmhärtig än jag och tog sig an jobbet.

4. När jag parkerade i stan för att luncha fastnade bilnyckeln i bildörren omöjlig att få loss samt att alla rutor åkte ned automatiskt. Så jag stod med min bil full av saker, öppen och omöjlig att låsa, stänga eller köra. Fick ringa efter Direkt Express som kom och helt enkelt bara drog ur nyckeln. Kul att två tjejer inte klarade det med det gjorde Roger. Levde på en Skyr.

5. Fotvård. Äntligen är tånaglarna som jag inte når röda och jag är redo för förlossning.

6. Besöker BVC i Vellinge (denna nya värld!). Tydligen ska man välja BVC innan barnet föds och ha med pappret om valet i en mapp till förlossningen. Alla som är höggravida går alltså omkring med en liten mapp över sig själva med blodvärden och ultraljud mm om i fall att det ska hända nu. Lite mer synkad digitalisering av sjukhusjournaler hade inte skadat.

7. Får jobba några timmar.

8. Upptäcker att en kund som jag gjorde ett jobb för förra året fortfarande inte betalt fakturan trots påminnelser och lovord. Har slutat vara trevlig. Kommer inte rekommendera någon att köpa deras barnkläder i alla fall.

6. Har magont och äter Paleus gröt till kvällsmat. Jättekul.

7. Nu får jag glass

Jag går tunt och tittar på allt som behöver göras som jag inte kan göra. Det irriterar doern i mig. Blommor som ska planterad, krukor som behöver flyttas, jord som ska fyllas i. Man får tydligen inte bära över 6 kg när man är gravid. Så här långt gången kan jag säga att jag förstår varför. Det är en extra vikt och ja, det känns direkt. Till slut står jag ändå där och sliter. Alternativet är att vänta till killen kommer och peka och be om hjälp och peka och be om hjälp och nej tack. Hjälplöshet är inte min grej. All denna tid och så mycket förbud. Eller att det helt enkelt inte går. Kroppen säger ”nej du sätter inte en mynta idag”.
Nu vill jag bara ringa en trädgårdsmästare, betala henom och peka.

Satt och bajsade igår kväll (något många förstoppade gravida ser som en höjdpunkt) när jag hörde dödsskrik från trädgården. Ropade i panik på sambon som rusade ut i mörkret.

En råtta dog den natten. Mellan käkarna på min ”innekatt”. J fick bända upp käkarna på den adrenalinmorrande killern för att få loss djurstycket. Sen kom katten och mös i sängen, lätt blodig om munnen och drack vatten ur mitt glas. Kunde inte se honom i ögonen.

Har lämnat in mitt sista jobb (okej det kan komma små korr och tillägg men ändå). Alla fakturor är skickade. Det är bara mitt bank-ID som ska fungera också så att momsen kan betalas, sedan är jag helt redo för sommarledigt. Känns märkligt att från att alltid ha jobbat mycket till att göra sig redo för att inte göra det. Som egenföretagare är det inte bara att stänga av, gå på ledigt och komma tillbaka. Mailen kommer kollas av och inplanerade projekt ligger redan till hösten. Men så är man också mer flexibel på andra håll. Jag behöver till exempel inte bestämma redan nu exakt hur länge jag ska vara ledig från jobbet som måste sätta in en erästtare, utan kan ta det lite som det kommer utifrån hur vårt liv ser ut.