När man hör killen (mannen på bilden) nynna för sig själv i köket…. Blinka lilla stjärna.

Småbarnsliv

Fick. Nej tog en
ensam stund. Körde bilen till Klagshamns strand för att göra samma sak som mannen gjorde igår. Ta ett kvällsdopp. Med gråt i halsen under flykt från den psykiska stress det kan innebära att ta hand om ett litet barn dygnet runt. Det går aldrig att lämna bort. Aldrig att lägga undan. Och så sitter jag och kan inte njuta av solnedgången för att jag vet att han kanske skriker och är ledsen. Mammastressen. Den tror jag är unik för mamman. Med tanke på att kroppen reagerar fysiskt och mjölken börjar rinna ut från brösten när barnet skriker eller vid blotta tanken på honom så finns någon märklig relation som är svårt att förstå.

Nu är jag själv. Och vill bara hem.

Ibland blir jag avundsjuk på mannens frihet. Han har sin kropp för sig själv. Min är ägd. Styrd av en liten krabat som är fullkomligt beroende av mig. Jag måste vara vid hans sida om han blir hungrig. Jag måste tänka på vad jag äter så att han inte får ont i magen. Jag måste ligga här instängd i ett rum när solen skiner utanför och jag har inte lyckats ligga i den där nyinköpta solstolen mer än 30 minuter och när mannen sticker ner med vännerna och tar ett kvällsdopp är jag vid lillens sida som ser min kropp lika mycket som tröst som föda. Och när solen gör alla rum heta behöver han dricka varje timme. Och om jag inte är där och ger honom vad han behöver skär skriken genom kroppen. Jag är utlånad till den finaste lilla människan på jorden. Ser inomhusväggar mer än solsken. Men jag kommer säkert se tillbaka på den sommaren då jag var låst som något helt fantastiskt. Det gör jag varje gång jag vaknar och hans klotblå stora ögon tittar djupt in i mina och sen kommer leendet. Med hela ansiktet. Hej mamma.

Vad är detta för pretentiöst bullshit. Någon fick lite feeling på kontoret och skrev livsbejakande rubriker? Om jag skulle råka göra det själv? Javisst ibland får man kräkreflexer av gamla texter medan kunden applåderat självälskande åt de vackra orden om produkten.

Annan reklam som går just nu och som hamnar i facket ”så pretentiöst och långt bort att det inte träffar någonstans”: Robyns volvomanus och Willab gardens tv-reklam. Denna copywriter vill gå in och avbryta.

Ska man skriva pretentiös Copy så krävs i alla fall en fingertoppkänsla för när det går över till obekvämt trams. Papercut är ett exempel på reklam som lyckats.

Det jag pratar om mest nu är definitivt bajs. Bajs bajs bajs. Det känns helt ok när alternativen varit fotbolls-VM och sommarhettan.

När man varit vaken nästan hela natten och tagit hand om barnet, ber sambon ta honom på morgonen för att i alla fall få 30 min vila och han sedan poängterar allt han gjort ”medan du låg och sov”.

Att antyda att en helammande mamma är lat är lite som att be om en granatattack.

<

br

/>

Det gör inget om sommaren springer förbi och jag bara är inomhus i svalkan när jag ligger på soffan med en sån här snusandes på magen. Denna sommar får helt enkelt räknas bort. I ett dygnetrunt-vakande över världens finaste plutt. Amma-sova-stressäta-hinna med husbestyr-amma-sova-vagga-vagga-vagga-amma.

Det går att prata med bollar. Det är det vi gör denna morgon.

Jag borde kanske bli bättre på att utnyttja min postion som krogkritiker. Kräva bord när det är fullt, special treatment och så vidare, men vet inte hur man gör. Utan att bli generad. Så idag ställer jag mig i kö för en plats på Sibbarbs strandhus med barnvagnen. Som hela väskustsidan Skåne förmodligen.