Sen kommer leendet. Hej mamma.

Ibland blir jag avundsjuk på mannens frihet. Han har sin kropp för sig själv. Min är ägd. Styrd av en liten krabat som är fullkomligt beroende av mig. Jag måste vara vid hans sida om han blir hungrig. Jag måste tänka på vad jag äter så att han inte får ont i magen. Jag måste ligga här instängd i ett rum när solen skiner utanför och jag har inte lyckats ligga i den där nyinköpta solstolen mer än 30 minuter och när mannen sticker ner med vännerna och tar ett kvällsdopp är jag vid lillens sida som ser min kropp lika mycket som tröst som föda. Och när solen gör alla rum heta behöver han dricka varje timme. Och om jag inte är där och ger honom vad han behöver skär skriken genom kroppen. Jag är utlånad till den finaste lilla människan på jorden. Ser inomhusväggar mer än solsken. Men jag kommer säkert se tillbaka på den sommaren då jag var låst som något helt fantastiskt. Det gör jag varje gång jag vaknar och hans klotblå stora ögon tittar djupt in i mina och sen kommer leendet. Med hela ansiktet. Hej mamma.