Jag är misstänksam mot all mat som kommer med ett pip.

Jag har börjat prata med mig själv. Det är så hör det börjar. Med föräldrarledighet.

Idag försökte jag hälla tillbaka överflödet av müsli i min skål med fil till burken. Vilket såklart resulterade i att jag hällde min fil i müsliburken. ”Bra Karin. Du har alltid varit lite smartare än alla andra”. Sa jag högt till taket, väggen och mig själv.

Allt propsande på jämställdhet och milimeterrättvisa som uppkommer endast när det är till någons fördel. När jämställdhet innebär mer tröökigt ansvar: lika många vakna nätter, inställda möten, mindre i inkomst, frånvaro på jobbet, varannan blöja, mindre kul, ingen fest för dig heller, mindre egentid, mer städning, ikeamontering … Då är det tyst. Då är det ingen som står och gapar ”ge mig, ge mig!”.

Så fint och lätt att vara jämställd i teorin. I praktiken kräver det mer. Kanske att inte göra det svartvitt utan så dynamiska som vi är som individer och väga in våra olikheter och förutsättningar och önskningar.

Klockan är 13.30. Frukosttesterna står framme och du har inte borstat tänderna. En tvätt ligger i maskinen sedan igår och dagen är snart över med en lista över allt du inte hann. Men du har en liten kille som snusar i din famn.

Man ställs inför problem med bebisar som man aldrig kunde förutspå, även om det är självklart. Till exempel att de ibland blir täppta i näsa men kan inte snyta sig. Who knew. Eftersom de andas med näsan blir det svårt att äta. Det är du som måste fixa det. Tadaa. Otri-Baby. Jag fick den i present och trots att svärfar hört att den är ohälsosam provade jag idag under stora protester från en 2 månader gammal kille. Suga ut snor ur en näsa. Det trodde jag aldrig jag skulle göra. Men jag ger den 4/5 på lösningen av problemet. Den kvalar in på listan av ”nödvändiga prylar”.

Jag läste en krönika i Aftonbladet som ondgjorde sig över föräldrar som vill ha egentid. Kommentarerna som följde var i stil med ”man har inte skaffat barn för att lämna dem” och ”om jag gör något följer
Mina barn såklart med!” Halleluja. Grattis till dig. Men att skaffa barn innebär inte att man själv slutar existera eller ha behov. Dessutom
är man i de flesta fall två föräldrar som gör det fullt möjligt att få egen tid små stunder. När man har små barn som tar mycket på krafterna tror jag att det är avgörande för att orka. Att få fylla på med energi och att kunna stressa ner är viktigt.

Du kanske vill fortsätta träna det du gjorde innan för att hålla humöret uppe, träffa en vän utan barn och därmed kunna vara helt närvarande i samtalet. Du kanske bara vill sitta och titta på solnedgången med dina egna tankar, shoppa utan barnvagn eller diska.

Man är inte en dålig förälder eller älskar sina barn mindre för att man vill ha eller behöver egen tid då och då. Tvärtom kan man bli en ännu bättre förälder om man får andrum ibland. En paus. Göra sådant som tidigare gjorde dig glad. För de behoven försvinner inte även om du är berikas med det största som hänt dig. Du är fortfarande du, om än förändrad på många sätt.

Min sambo föreslog att jag skulle gå ut och äta med en kompis några timmar och erbjöd sig att gå en runda med vagnen så länge till nästa amning. Det har resulterat i två underbara besök på Bastard med vänner, klackar, mat, naturvin och prat om ämnen bortom sov- och bajsrutiner. Tack.

Glöm inte bort dig själv. Ladda med energi små stunder så att du kan fortsätta att vara världens bästa mamma, alltid vara närvarande och sätta ditt barn främst – med glädje.

Ditt barn mår bra av din egen tid.

Glädjen i ett barns hela kropp första gången han badar och upptäcker vatten på riktigt. Den genuina lyckan i ögonen, de plaskande och sparkande benen. Underbart. Förr var det ett fint njutfullt leende. Nu fullkomlig eufori.

Det är lätt att tro men det är inte bara bebisbebisbebis i mitt liv. Jag lyckas göra en del jobb. Ett lämnades förra veckan till Chimney, idag tog Lina från Garbergs kontoret hem till mig för att jobba fram en idé och sen ska jag göra något så otippat som att sätta design och Copy på en Isbil på en Hockeyarena. Jag har en fantastisk underbar mamma som hjälper mig och när jag och Lina jobbade fick lillen egentid med mormor på grusvägarna.

Idag är det bokföringsdag under taggen #medandusov. Dock har natten varit sjukt jobbig med bebis med magont så jag kanske däckar över pärmarna.

Sitter i vardagsrummet och säger i soffan ”det där lät inte som ett vanligt jam, det lät som jag-har-fångat-en-mus-jam. Mycket riktigt. Jag har levt med katten i tio år och förstår hans språk. Katten som kom in genom altanen hade med sig ett byte och det är då jag är glad över att vi zfortfarande lever efter en del könsroller i vår relation. Eller om det handlar om vem som är tuffast. Men min sambo har hittills får bända upp kattens käkar för att få ut råttor, avslutar lidandet för halvt levande möss med min toffla och idag fick han beskåda hur min katt åt upp en hel mus på köksgolvet. Medan jag sitter och jämrar mig i ett annat rum och vill inte se.

Min katt hade vita tassar, vann priser på utställningar och luktade gott. Nu har han fästingar, blod runt munnen, lägger sig i sängen med en hel åker med sig. Och är hur lycklig som helst.

Jag fortsätter att läsa bloggaren GoodDad och att han blivit utsedd som en av tio att mottaga priset “World’s Greatest Dad.” Jag gissar att priset inte finns för kvinnor. De förväntas liksom vara förälder, en omhändertagande och engagerad sådan. En man kan göra en tiominuters-entré, leka och stoja och alla lägger huvudet på sned. Naaaw vilken BRA pappa. Jag med. En kvinna som gör samma sak och ingen lägger notis. Det är ju hennes uppgift.

Hur jämställd man än är som par finns det nog inget som så tydligt visar var vi egentligen befinner oss, som när man skaffar barn. Barnen är mammans sak att sköta. Mannen gör sina uppskattade entréer medan kvinnan ser till att rätt salva ligger I skåpet, att barnet har försäkring och en overall till vintern. Det är mycket lätt att vara en bra pappa när förväntningarna är så låga. Samtidigt måste det vara förnedrande.

Det finns, tro det eller ej, de män som kan ha framförhållning och packa en skötväska smart utan instruktionsbok. Det ska väl inte behöva utdelas ett pris för att ta hand om sina barn.

Dela ut preventivmedel istället till alla som inte gör det som borde vara självklart när man sätter liv till världen.