Apropå amning. Bloggaren OneGoodDad uppmärksammar national breastfeeding month genom att tvinga sina barn att äta under en duk. Ett alternativ är ju att tvinga dem äta avsides, på toaletten, absolut inte låta dem äta på restaurang eller café, tvinga dem att äta utanför stället, i bilen eller halvfabrikat på flaska.
Bra rutet.
PS. Visste ni att den enskilt viktigaste faktorn för en fungerande amning (som är ett välforskat ämne) är en stöttande partner och nära omgivning.
En sak jag lärt mig av mammalivet; Det är bara att gilla läget. Vill han bara sova uppe på dig i soffan så du får sitta fast en timme – gilla läget. Kissar han på dig så du får svänga om alla planer, dra av dig klänningen du satte på för 10 minuter sedan, hoppa in i duschen med honom på golvet utanför – gilla läget. Är klockan två och du bara hunnit amma, underhållit, burit runt och inte borstat tänderna än – gilla läget. Acceptera att ännu en dag är borta och du förstår inte hur. Acceptera att du ännu en dag i rad inte kunnat ringa det där samtalet med telefontid 10-11 för att du tröstar. Acceptera att du hann plocka ut halva disken för att han kallade. Acceptera att kaffet är kallt för att han kom emellan. Acceptera att han somnar just när ni tänkt åka iväg och göra ärenden och låt två timmar gå för att du inte vill störa honom. Acceptera att han vill amma just när du tänkt äta och en timme till går medan din mage kurrar.
Jag har alltid trott att jag har ett dåligt tålamod. Jag hade fel. Jag lyckas till och med hålla humöret uppe (för det mesta) i något som är så långt ifrån hur jag någonsin levt. För vad kan jag göra åt det? Nu är det så här, det går knappast att bli sur på den lille när han tvingar en att guppa honom under trädkronorna i en timme för att det är det enda som just då gör honom nöjd.
Man väljer själv hur man förhåller sig till en situation. Halvtomt eller halvfullt glas. Utgår man från att något är skit så blir det skit. Utgår man från att något blir bra blir det bra. Med större sannolikhet.
När du inte kan förändra läget kan du bara förändra ditt förhållningssätt. Och då väljer jag att släppa kontrollen och gilla läget. Det är något nytt och väldigt skönt att lära sig.
Jag har alltid hatat åska och blixtar. Det är vackert på distans. Men när det drar som en hotfull vägg som sakta kommer närmre då är jag liten. Lika liten som när jag sprang och gömde mig under en buske då vi bodde på landet och jag inte vågade vara inne för att jag trodde det skulle slå ner i huset. Nu sitter jag och vakar över liten pojke i sängen, tittar ut över åkern och den blixtkaskad som lyser upp mörkret, hör det forsande regnet och funderar över att tvinga familjen ut i bilen för skydd. Dessutom är min fina stackars innekatt ute i ovädret. Det är minst sagt läskigt. Man är inte stor när vädret gör sig hörd och visar upp sin makt. Nu kommer det. Jag är förberedd på flykt med linnet på mig.
Vackert. Hemskt.
