Roligaste pizzabeställningen jag gjort

Roligt med en pizzabagare som bestämmer när man får hämta pizzan. Kan bli lunch, kan bli eftermiddag. Inte en aning. Så spännande! Lite som att få ett turnummer. Bagaren bestämmer också vad som är på. Inte ett tjaffs får man bestämma alltså när Sandra Mastio med man levererar pizzor från trädgården. Jag älskar det. Pirr pirr.
Jag tog sista chansen innan hösten tar över när Sandra och Stefano kör sin pop-up-pizza från vedugnen Bruno i sin trädgård. I samma veva som jag fick veta beställde jag på vinst och förlust. Sandras pizzadeg tar fyra dagar att göra så här får man vara ute i minst fyra dagar innan. Ingen ”15 minuter” här inte. Och innan jag visste ordet av så var alla pizzor slutsålda. Men jag har fått min biljett. Hoppas bara jag har möjlighet att hämta den. Annars får det bli taxi ut till Hyllie. Pizzatime!
Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Kinesisk vinbar öppnar i Malmö!

kinlong2

 

Oh yes sir. Chien-Chung Wang på restaurang Kin Long, som är Malmös enda kinesiska krog som har ambitionen om att laga genuin kinesisk mat, har just fått nycklarna till lokalen sidan om. Här ska det blir fler sittplatser, karaoke i källaren och plats för barn med spring i benen. Och så en vinbar med smårätter! Jag längtar. Tänk att få ta ett glas gott rött till ett bar bra dumplings. För det är fanken inte lätt att få tag på bra dumplings.

Chien är bra på att matcha det kinesiska köket med bra viner. Medan en sedvanlig kinakrog serverar smaklös mat som passar bäst med en bakfyllecocacola är det roligt att gå till Kin Long. Både för att äta och att dricka.

Kin Long lagar snällt och bättre kinamat än på andra kinesiska krogar i staden. Till exempel gör Chien en sås till sin trekoppskyckling på fyra olika sorters vinäger som ger ett sådant djup coh sug så jag blir smått yr. Man får alltid ett varmt välkomnande och det är inte konstigt att det är en familjefavorit och ett ställe dit stammisar går om och om igen. Foodies vill gärna se mer edge, och Chien själv har all potential att skapa mer extroverta kinesiska rätter i sitt kök. Hemma lagar han mat han ännu inte vågar servera på krogen. Men om man vill driva en hållbar restaurang i Malmö kan man inte bara servera extrema rätter. Inte än.

Vi hade ett långt samtal om inälvor och kinesisk matkultur häromdagen. Jag fick smaka en helt sjuk soja som inte går att få tag på i Sverige. Tjock som kåda. Foodies tar ibland chansen att ringa i förväg för att kanske boka en åtråvärd Abalone som inte finns på menyn. Det går. Och det var precis så Kin Long kom att bli den krog den är idag. Allt fler ville äta den ”riktiga kinamaten”. Den som inte stod på menyn. Nu finns den på menyn. Och då vill många ha den riktiga kinamat som inte står på menyn just nu.

Så om tillräckligt många besöker vinbaren och ber om grisfötter är jag säker på att Chien snart trollar fram det på menyn. Eftersom det är en av hans favoriträtter.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Det är krig.

omrad

 

Barn är i krig. Europa sviker med hårdare regler när det borde ge en hjälpande hand. Att ge en bild av kriget via ansikten är bra. Genom att möta människor skapas förståelse och medkänsla. Om man vill. Alla flyktingkritiska borde sitta ner och prata öga mot öga med någon som flytt kriget. För det är inte siffror. Bakom varje siffra finns en person med ett öde.

Jag är övertygad om det var du som var tvungen att fly hade du önskat att någon förstod din desperation och hjälpte dig. Inte att du var en siffra som stoppades på grund av att du var en siffra som ingen har råd med. Eller en siffra för mycket. Eller en siffra som gör dig för gammal för att få omvårdnad och kärlek.

Den här siffran är 5. Fem år gammal. Han heter Omran. Han har ett hjärta som slår, som känner. Ögon som ser. Som gråter. Fötter som kan springa i lek. Eller undan bomber. Det finns fler. De är alla svårräknade. Men alla är precis som du och jag. Fast de får, år 2016, genomleva en fruktansvärd vardag utan trygghet.

Jag vet många som kämpar och hjälper till på den här sidan gränsen. Svenskar som har barn boende hos sig och hjälper dom att kämpa för att få stanna, som hjälper dom till skolan. Jag vet de som åkt ner och hjälpt människor på flykt. Och om man inte kan göra något kan man i alla fall skänka pengar till hjälporganisationer. Det gör jag, även om jag egentligen inte har råd, för att inte ha råd låter som ett skämt i jämföelse. Det hanslar om att avstå några glas vin i månaden. Man kan också vara med och skapa opinion och försöka påverka. Det gör jag också. Med mitt skrivande känner jag att det kan jag göra. Sprida ord. Tyvärr verkar ingen bli omvänd.

Förrän de möter människan bakom siffran. Då tror jag saker kan hända. Även för en riktigt idiot.

Aleppo3

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Räknar ner minuterna till han kommer

Räknar alltid ner minuterna till mitt barn ska komma. Med pirr i magen och längtan som på julafton. Det är hur töntigt och fint som helst att få känna samma känsla som vuxen. Som när man är kär. Även om jag har sopor som borde tas ut, disk som bör diskas innan han kommer och så vidare för när han är här blir tiden annorlunda och hushållssysslor eller ens två minuter för sig själv bli svårt. Ändå sitter jag bara på en stol i köket. Njuter en kaffe i total tystnad vilket jag även kan längta efter ibland. Men aldrig så mycket som jag längtar efter att ta den koppen kaffe samtidigt som jag har min pojke i knäet, slängandes ägg på golvet och inte ha hunnit duscha. Hur jobbigt det än är att vara själv med barn slår kärleken till en annan människa allt. Och den kärleken är något oupplevda till den inträffar. Något som är svårt att förstå. Aldrig trodde jag att det skulle kännas så här. Så knäppt galet stort och häftigt. Att den lilla personen är en del av mig.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Kaffeilskan

Det är helt vedervärdigt att gå och köpa en kaffe för att direkt inse att den är skit. 37 kronor dåligt humör serverat i en kopp med ett mönster.

 

Fel nummer 1 brukar vara fel temperatur. Bajsnödigt må tyckas men nej, det är helt avgörande för upplevelsen av en cappuccino. Bränner du dig på läpparna när du dricker är den inte okej. Den ska vara ljummen.

Fel nummer två, för mycket mjölk. Nej jag bad inte om en latte jag bad om en cappuccino. Just nu (därav denna irritation) sitter jag med en nygjord dyr cafécappuccino som jag tagit med mig så jag kan inte gå och klaga och få en ny med uppenbart bara en shot espresso i till en för stor mängd mjölk. Samma café brukar alltid som standard ha i 2 shots så jag känner mig lurad. Kaffet smakar 0. Noll noll  noll.

Fel nummer tre, för stor kopp. Vem i hela friden vill dricka cappuccino i tekopp. Sitta där och mysa med den med stickad soffa i en fåtölj som om det vore en bris av örter. Det ska fanken riva och koppen ska vara en klassisk cappucinnokopp inget annat. Allt fler serverar i tjocka klumpiga muggar med handtag. Det var väl Espressohouse (screw you) som började. Nu har till och med gamla Melvins, numer St Jacobs stenungsbageri, börjat hälla sin cappuccino (förvisso med två shots) i dessa hippiemuggar. Fy fanken. Skärp er.

Eftersom Gateau är ett kvarterscafé för mig brukar jag gå dit. De prickar rätt ofta men har även några som jobbar som inte riktigt insett allvaret med kaffe. Som idag.

Dåligt kaffe gör mig inte bara så otroligt irriterad. Det gör mig ledsen. För mat fyller ändå en funktion. Även om den inte är god blir du mätt. Kaffe som inte smakar gott fyller ingen funktion alls. Suget ligger kvar som ett täcke över tungan och lämnar en fullkomligt otillfredsställd. ´

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Malmö Cooking serverar smakbonansa

malmocooking

 

Kolla in Malmö Cooking på Malmö festivalen. De finns på Gustav Adolfs torg och dukar upp en lång rad festivalmat som lär sopa mattan med langos, pås-ost-tacos och allt annat. Varje dag är en ny krog på plats och serverar smakprov från sitt läckra kök. Vad sägs om Wade Brown från Pink head project som ger oss en asiatisk smakbomb, Raw food house serverar en helt rå Pad Thai vilken jag kan intyga är en helt galet god rätt och de gästande kockarna serverar framför allt en rad olika varianter på Malmös nationalrätt Falafeln och korv. Det vattnas i munnen när jag läser veckans meny här.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Det ständiga dåliga samvetet över detta….

Saker jag inte gillar att göra

Avboka grejer. Jag är så lojal att det värker under revbenen när jag gör avbokningar. Jag är lojal mot alla. Alla som jag inte känner. Bokar en restaurang och måste be om ursäkt för att jag avbokar. Bokar in en catering och ber om ursäkt för att jag avbokar. Vad grundar detta sig i? Att inte vilja göra andra sura. Att vilja bli omtyckt? Terapi för detta tack.

Gå ut ur en butik utan att köpa något. Detta ber jag också om ursäkt för. Ibland köper jag något bara för att komma ut. Varför? Tänk om jag inte vill köpa något. Tänk om allt i butiken är kasst. Om jag inte hade vett att stänga munnen hade jag lika gärna kunnat rabbla på om att jag egentligen har råd men inte just nu (för detta måste ju förklaras?) och att jag egentligen vill handla men vet inte vilken färg och det skulle bara rassla ut dåliga ursäkter. Vad grundar detta sig i? Att behaga.

Att gå till en annan frisör än den jag har. Då kan man fråga sig vad som kom först, hönan eller ägget. Det vill säga vilken frisör är det jag varit otrogen mot från början. Vem är ens min frisör? Går jag till en har jag ständigt dåligt samvete för att jag inte går till den andra. Funderar över hur jag ska förklara detta. Som om jag måste förklara för någon kring mina val? Eller att någon annan äger mitt hår än jag. Jag kanske hade lust bara.

Byta förskola. Så även om jag är missnöjd, har anledningar  och underlag för byte på alla håll går jag med en ständigt grubblande tanke. Bör jag ringa och förklara? Stackars dom som inte får har mitt barn hos sig längre, de som tyckte om honom så mycket och gud vad trist deras grupp är och de hade ju gjort så fint och hängt upp hans teckning och startat en loggbok och så vidare. Allt gnager mitt dåliga samvete. Står inte ut med mig själv angående detta.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Uppdatera ditt kycklinginköp

Nu är det så här att man inte längre behöver äta små kycklingar som levt så trångt och kort att vingarna vi gnagar på är lika små som en kajas. Skitmat är vad svensk kyckling är. Det går att få så mycket bättre i andra länder. Frodiga härliga kycklingar som levt. Vi talar om svenskt kött och svensk djurhållning men här kan vi verkligen inte skryta. I länder som Marocko kan man få en färsk kyckling som nackas framför dig. Uppfödd på en liten gård. Inte i en fabrik. Köttfabrik. Bastard köper sin kyckling från Frankrike. För att den är bättre. Så det är välkommet att det börjar dyka upp fler alternativ i våra otroligt monopolstarka butiker. Det finns inte mycket till mångfald här inte jämfört med många länder. Kolla in mjölkhyllan i Sverige jämfört med till exempel spanien. Eller smörhyllan. Vi har ungefär tre varumärken att välja på. I andra länder en uppsjö vilket påverkar både pris och mångfald.

I alla fall. Det blir bättre. Det finns  och kommer allt fler alternativ. Konsumenterna blir mer medvetna och kräver mer.

Vi äter massor av kyckling. Kycklingar som aldrig sett solen, lever trångt, äter skitmat. Jag älskar kyckling! Numer köper jag alltid bra kött för att jag vill ha ett bra samvete och bra mat – och för att det går!

Det kostar mer. Men hellre att jag äter bra kyckling mer sällan och har gott samvete än att jag köper billig kyckling ofta.

Samma med ägg. Det är bara att styra handen och ta ett paket från frigående höns UTE än de andra. GÖRDET! Sebastian från nya Reko Kyckling pratar eko med mig på Malmöfestivalen.

 

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter

Nu kommer det ett ickegnäll!

Folk irriterar sig på folks skryt på FB. Att alla har det så himla bra, och har sprungit så långt (var det förresten inte väldigt längesedan vi såg löparinlägg från run keeper. Trendskifte?) och hur bra det går på jobb och hur framgångsrika barnen är.

Känner tvärtom.

Jag bara gnäller.

På för lite sömn, på vädret, på samhället, på rasister (vilket så klart är befogat men ändå). Så här har ni:

Min son somnade 20.15! Det känns som jag är på spa. Kanske en sådan där Greek experience (vad i hela friden är det för namn?) på Ystad saltsjöbad.Har aldrig varit på det men kan tänka mig att det känns så här varmt, tyst, härligt omslutande och att man bara går med ett fånigt leende på läpparna. Även om man måste diska samtidigt och plocka smulor från kvällens middag.

Tackar förskolan för detta. Mitt barn var idag trött. Även om han påstod motsatsen och nynnade på kudden och vägrade stänga ögonen till han somnade. 30 minuter jämfört med tisdagens 2,5 timme. Det är skillnaden mellan mentalt kababel och irrationellt vrak.

Peace out.

Dela gärna om du vill...
Share on FacebookTweet about this on Twitter