Den tredje brända 

Om man får en brännhet cappuccino. Klagar och berättar att den är bränd. Får en brännhet cappuccino. Då får man bara utgå från att kaffemakaren inte har en aning och kommer inte göra rätt en tredje  gång. Bara att plåga i sig koffeinet. 

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Och mitt skamtips

Man MÅSTE titta på Skam med lurar. Det duger inte att bara kolla på dator. Eller på TV om man inte har ett bra ljudsystem. För musiken är ju för fanken 60 % av hela upplevelsen. Så bra musiksatt serie har jag aldrig sett. Vill kvida av musikglädje varje gång.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Mitt bästa kärlekstips

 

Att titta på Skam. Jag är kär hela tiden när jag tittar på den. Jag sitter inuti Isak och får äntligen känna mig kär igen. Blir man ens kär längre. Vad vet jag. Väntar på att det ska knacka på. Fast det är kanske inte så det går till. Jag kanske måste bli 17 igen. Då var jag kär varje vecka. I någon ny. Enligt min dagbok. Det går över huvud taget inte att hänga med och man fattar ingenting. Och då har jag ändå levt med tjejen som skrev boken.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Måste vi bli som män för att bli som män?

 

Om vi var lite mer som män. Tänker vi. Vi borde vara lite mer som dom. Ta platsen. Äga den. Sätta oss bekvämt i styrelserummet. Men ska verkligen vi kvinnor bli mer som män. Borde det inte istället vara så att män bör acceptera kvinnors ledarstil och sätt att vara. Att kvinnan och hennes egenskaper är lika trovärdiga och värda när man gör den där anställningen och tillsätter den där styrelsen. Hennes annorlunda sätt att vara. Ska hon ändra sig för att ta platsen. Agera som det som räknas som enmablig egenskap. Eller är det inte en manlig egenskap utan en sådan hos en ledare? Frågan är öppen.
På ett plan tycker jag ändå att vi borde titta mer på våra man spreading kollegor. Vi borde anställa våra kvinnliga vänner i större utsträckning. Vi borde hålla om ryggen, bana, vägen och ständigt ge plats åt våra kvinnliga vänner. För i ärlighetens namn är det en av anledningarna till att män kan sprida hela sin härlighet över land och rike. De ger plats åt och hjälper varandra. Funderar inte så mycket på om det är rätt eller fel, om relationerna eller om mannen inte ska klara uppgiften. Klart han gör. Det är ju Henke. Vi spelade ihop. Och brukar åka till fjällen. Inte så mycket knussel.
Det andra är att sluta be om lov. Jag har upptäck att en stor skillnad på mig och män i min närhet är att jag ber om saker. Jag ber om tid, ber om beslut. ”Kan jag”. Mannen informerar vad han ska göra och det borde vi kvinnor också vara bra på annars äger mannen vår tid. Varför ska jag fråga en man om han kan ta barnet så jag kan ta tvättstugan för att få svaret, nej jag ska ut och skotta snö. Varför äger han tiden och du behöver be om lov.
I övrigt borde vi inte bli mer som män. Det skulle leda till fler krig och slagsmål och andra hemskheter som männen är fullkomligt överrepresenterade i. Så nej. Det vore inte bra för någon värld. Istället borde männen se lite mer på hur kvinnor talar, interagerar och är och korsa benen i TV-soffan.

Spara

Spara

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

När luften är slem 

Jag har inget mer att säga idag. Så känner jag inför imorgon. Orkar inte slösa några ord. Orkar inte prata om det. Orkar inte försöka lösa saker som inte vill bli lösta. Orkar inte låta energin spillas åt ingenting, åt en tävling, en Illvilja, en ingenting. Åt en dag som kommer vara borta i morgon. Åt dagar månader år som kommer vara borta. Men nu är luften tjock av slem. Och jag orkar inte prata när luften är tjock. Jag har försökt men det spelar inte roll om mina ord är bomull skickade med en yvig söt kattunge om de landar som en ilsken väsande svan. Jag måste vänta. På tiden. Även om jag lärt mig att den inte förändrar något om den inte vill förändras. Bara då. Men jag tror ändå på tiden. Måste. För jag tror inte på att något vill förändras. Eller vara vänligt. Så jag räknar timmar. De går alltid framåt. Det är bra. Framåt är bra. Och jag står upp. Jag står upp. Även när luften är slem. 

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Nyttja rut-avdraget när mobilen åker i golvet

Jag hade inte en aning om detta. Är helt förbryllad. Om ditt glas på din iPhone har gått sönder kommer alltså ett företag hem till dig och byter glaset hemma hos dig på plats. Och det blir BILLIGARE än om du går till en butik eller verkstad för att det görs med rut-avdrag då det är hem tjänst hemma. Det är nästan så att jag skulle slå sönder mobilen bara för att prova denna tjänst. Men walla. Likt kock-TV är det hela förberett och jag har så klart redan en söndrig mobil. Inte bara en, utan två. På en helg tappade jag två mobiler med resultatet sprucken skärm. Och då kan jag bara beställa nytt glas med home delivery härifrån. 

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Det är inte männen ni ska skydda. Det är barnen.

Om man misstänker brott mot barn är man skyldig att anmäla. Har jag lärt mig. Vid minsta lilla misstanke. Anmäl. Gör en orosanmälan. Nu trasslas ett helt nystan av barnpornografibrott upp. Ett nystan som rullar ut från Norge över Sverige och avslöjar män från höga positioner, till förskollärare till pappor, chefer och vänner. Och jag läser i en kommentar från Svenska dagbladet med anledning av att de inte tänker anmäla någon intervjuperson, ”vi namnger inte dessa personer när det handlar om ett brott de inte är dömda för. Det skulle också skada dem för all framtid”.

Nu handlar detta om män som laddat ner barnporr. Brottet har redan begåtts. Det är ingen man som behöver skyddas för sina egna handlingar. Det är barnen som behöver skyddas. Och barnen skyddas inte genom att hålla äckliga män runt axlarna. Ständigt detta pamprande. Vuxna män som vet precis vad de håller på med och får ta ansvar för sina handlingar.

När slutade samhället vara på barnens sida. Var samhället någonsin på barnens sida? Barnens bästa är ett uttryck som går som en röd linje genom alla lagtexter men det fallerar. Och det fallerar även när det kommer till grova brott. När barn skickas mot sin vilja att bo med en våldsam pappa, eller när mannens bästa och skydd går före skyddandet av barnen, då är något allvarligt fel. Och när en tidning gör ett stort jobb med att göra ett stort avslöjande uttrycker sig så här kan jag bara annat än att häpna. Det är en sak att skydda källor, det är en helt annan sak att lämna över uppgifter om misstänka pedofiler till polisen.

Som tyvärr inte tycks göra mycket åt saken.

En som ställt frågan till Svenska dagbladet är en som förra året kom ut och berättade om hur hon själv utsatts som barn är Elaine Eksvärd.

 

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Från en spridd artikel

”Malmöbashing har blivit till något av invandringskritikernas favorithobby, ivrigt påhejade av en hyenaliknande socialporrsmobb av de som tillerkänner sig ytterkantsläran liberalkonservatism och den mer folkhemsnostalgiska socialkonservativa gruppen”.

Jag har försökt läsa den här meningen väldigt många gånger.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Spoon up Spoonery


Kungen av grytor öppnade upp som det charmigaste snyggaste hål i väggen i Slottsstsden. Alla var där. För den kraftiga chilin med färsk koriander. Vilken grej. Ett ställe med grytor gjorda av bra kockar. Sedan öppnade de ett till Spoonery och ett till. Konceptet var klockrent och tilltalande. Fler försökte sig på liknande men har inte nått samma stringens som Spoonery. Tack och bock.

För ungefär ett år sedan köpte jag den sämsta Pho, vietnamesisk nudelsoppa, som jag någonsin ätit – både i Sverige och Vietnam. Nej jag åt inte den, jag slängde den faktiskt. Den var oätbar och den var från Spoonery. Jag var helt paff. Den var så dålig att det var chockerande att den kom härifrån. Vad hade hänt? Jag provade några andra rätter bara för att konstatera att höjden var borta. Spoonery var nu endast ett ställe med grytor. Inte makalöst goda grytor. Ett ställe för snabb kvällsmat och lunch i kvarteret. Inte ett ställe att ta sig till av habegär. Kanske de inte lyckats rekrytera rätt kock att ta över stafettpinnen, kanske någon slutat bry sig när köket flyttade från det lilla till det stora beredningsköket i Limhamn. Jag vet inte.

Men jag gick hit igen. Och den franska fisksoppan var i alla fall god. Fina nätta örtiga smaker. De små tråkiga räkorna hade gärna fått avstå dagens simkurs i min soppa men fisken och grönsakerna smälte bra ihop. Kanske kanske Spoonery kan ta några steg tillbaka till sin tidigare ohotade position för allt serverat i skål. Med kärlek och hjärta för maten så vågar jag bli stamkund igen. Men kom igen!

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Korka upp på Bouchon

 

 

 

Instagram ledde egentligen vägen till den här lilla restaurangen. När foodie efter foodie börjar blogga bilder på mustiga franska rätter från avkroken, gömd på en en liten gata, vet man att det är något speciellt som händer just här. Det är inte stort, men välkänt redan från början då de öpppnade. Anledningen är engagemang och intresse. Ett genuint intresse i att laga himla god mat. Att servera gott vin. Och ge gästerna en god upplevelse. Bouchon är en fransk klassisk lantlig restaurang som passar just den här årstiden extra bra enligt mig. Mörkt och mustigt, köttigt och rökigt. Så gå hit nu. Makaronipudding med tryffel, fin bläckfisk med chorizo, kalvhjärna, kött med bea och en ljuvlig pistageglass. Ja, mycket lantligt och en del speciellt på menyn men alltid något för den som inte vågar sig på inälvsfranskan. Allt så hjärtligt vällagat från scratch. Och eftersom Bouchon betyder kork är det bara att läsa vinlistan och lita på att du får bra i glaset. Det enda som inte passar årstiden är att det är kyligt, så på med en extra tröja. Men restaurangen prickar in flera parametrar för en trevlig kvarterskrog, kanske framför allt för att det känns som man kryper in in något privat. Även om mitt sällskap, Tina, hälsade på alla vid alla bord så att kockarna började skratta för att det såg ut som att det kom in en kändis. Det kanske man även kan kalla henne. Jag hälsade på en person. En matskribent Och sedan tjattrade vi tills alla andra hade gått hem och min torrknastrande Crémant fick mig att fortsätta till en cocktailbar tills de också avslutade musiken för kvällen.

Så följ Bouchon på instagram och låt det vattnas i munnen. När du känner att det är ohållbart går du genast dit och omsluts i den mjuka bekväma sammetsfåtölj som serveras på den här lilla krogen.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter