Ibland läser man i tidningen om människor som det gått illa för. Som varit dåliga. Och ofta tänker jag, var det ingen runt omkring som märkte något. Varför gjorde ingen något. Men så förstår jag att det inte är lätt. Det sägs ofta att man ska lägga sig i om man tror att någon far illa. Men den ilska man kan möta är nog för att inte våga, för att hålla sig borta, för att vända blicken åt ett annat håll. Ska det inte vara fint med människor som bryr sig? Är det inte så man tänker, oj vad bra att hon hade människor runtomkring som frågade, som såg och som agerade skyddsnät. Men om någon är sjuk, har ätstörningar, alkoholproblem eller andra historier är det så oerhört svårt att som närstående göra rätt. För du möts ofta av ilska och försvar. Tänk om du har fel. Allt står kanske står rätt till. Den som bryr sig får all skuld. Varför lägger du dig i? Inget är fel. Allt är bra. Så jag förstår att folk inte vågar ställa de obekväma frågorna. Att vara den som bryr sig är oerhört svårt och jobbigt. För det är inte alltid det uppfattas som omtanke. Att människor inte hade någon som brydde sig eller att ingen såg kanske inte alltid stämmer. De kanske inte fick bry sig.
Månad: februari 2018
Brunch och redbull vodka
Ringde en restaurang och fråga om deras nya brunch som jag hört talas om och tänkte att jag kanske kunde boka ett bord. När han beskrev det med att det kommer vara festlig stämning med DJ, showdansare och Redbull vodka – då kände jag att jag nog inte var i rätt målgrupp. REDBULL VODKA? Vem dricker ens det nu för tiden. Till brunch dessutom. Mänskligheten – I rest my case
Vilket ställe det var? KOL och Cocktails
Man kan säga att mitt förtroende för deras kunskap om cocktails sjönk rejält efter den införsäljningen.
MAC faces
Varför fortsätter jag köpa smink på M.A.C. Vi har uppenbarligen helt olika syn på vad som är estetiskt. Jag kan i och för sig gilla att titta på personalen för att jag är så fascinerad. Jag är fascinerad över hur stora ett par läppar kan bli. Jag är fascinerad över hela Kardashianmodet. Jag är fascinerad över hur detta tycks ha blivit en implementerad del i företagets varumärkesprofil.
Alla på M.A.C ser ju ut så här. Kanske får personalen rabatt på injektioner. Kan men ens få sådana galna läppar av injektion eller måste man operera? Är det getinggift som sprutas in? För den enda gången jag ser så svullen ut är om jag blivit stucken av en insekt.
Läppmodet har svällt till något så kopiöst ogreppbart att jag undrar hur det känns när de äter. Känns det normalt eller konstigt? Jag känner mig som en tant när jag resonerar. När jag står där med uppspärrade ögon och tänker tankar som ”vad är det med ungdomen nu för tiden”. Så unga och helt botoxade. Modet har verkligen stoppat oss i två läger. Vi som tittar på överopererade ansikten som om vi såg på outsiders. Något surrealistiskt. Det syns ju att man är jätteopererad med höga kindben, knäppt stora läppar som knappt går att stänga och lösögonfransar på det. Och så de, ofta hela kompisgäng, som ser likadana ut och som går och botoxar sig tillsammans, ser det som en del av sin vardagsrutin (likt träning) och lägger upp det på insta stories.
Hjärtat i mig skriker but why but why. Nog om man har en näsa som sticker åt skogen och som man mått dåligt över i åratal, eller rynkorna tar ut sin rätt helt för tidigt. Men ett omgjort face när man är 20 för att nå ett mode som bygger på operation. Im not in.