Steg ett i din digitala strategi eller livet i allmänhet

Shoppingirritatonen nummer två. Gick in på Zara precis (Förresten gör jag alltid detta efter att jag betalt räkningarna och konstaterat att det blir en snål månad. Analys på den). Ser en klänning med texten NYHET. Bara det att jag köpte den för ungefär 5 månader sedan. Vem försöker ni lura? Det är ingen nyhet. Vad är det för fel på er? Gillar inte företag på nätet, verkligen. Kom till mig och ge mig uppdraget att sätta er digitala strategi så ska jag först och främst lära er att inte irritera dina kunder. STEG ETT. Det gäller alla medier. Eller det gäller alla företag. Människor också faktiskt. Kanske är det så enkelt att om du tänker på ditt varumärke som en person, som ska ha en relation med en annan person så…

tala till henne juste

ljug inte

upprepa inte samma sak om och om igen för då blir du tröttsam

våga var lite rolig det skadar inte att bjuda på sig själv

ta ställning, alla vill veta var de har dig och vad du står för. Speciellt på Facebook. WIN.

 

redigera inte dina bilder för mycket, du tappar trovärdighet

använd ett enkelt språk, annars tappar du bort alla

var gärna snygg, men inte för snygg då är du störig

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Dagen då Lindex plötsligt blev bra blev jag gammal

Jag har (tydligen) kommit upp i den ålder att jag verkligen uppskattar Lindex. Ett tag trodde jag att det var Lindex som uppskattade mig, men börjar fatta att det inte är butiken som förändrats utan jag. Förmodligen har de alltid riktat sig åt den mogna kvinnan. Inte plötsligt. Bam slog den ner. ”Lindex-är-okej-tanken”. Vad som dock inte är okej är deras webbshop. Jag handlar i stort sett allt på nätet för att jag tycker att det är så otroligt tråkigt att gå och shoppa. Men rätt roligt att internetshoppa. Förutom på Lindex. Där är det riktigt tråkigt med för små bilder, för fult upplagt och det är så oinpirerande att de förmodligen tappar hutlösa summor på mogna-kvinnor-som-jag som vänder på klacken med tummen mot surfplattan snabbare än snabbast. Hinner scrolla cirka 8 plagg sedan ger jag upp. De är så dåliga att det faktiskt är roligt att gå in i deras butik. En av de få butiker jag faktiskt går och besöker eftersom jag vet att de har en del bra grejer och att barnkläderna är schyssta. Det kanske är en del av deras digitala strategi – att vara så dåliga att människor går till butiken. Ja, kanske är de ännu smartare än någon annan hittills och tänker helt tvärtom om. Eller säger jag bara grattis till den byrå som lyckats kamma hem uppdraget att göra om Lindex webbplats, för den kan bara bli bättre.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Det bara hände eller?

Två saker jag gjort denna månad. Gått med i Rädda barnen (igen). Gått med i Postkodlotteriet. Vad hände ens där?! Vad var det som plötsligt slog till. Varför i HELA friden fick jag för mig att jag skulle gå med i ett lotteri? Inte bara i ett lotteri. Ett grannskapslotteri profilerat av tveksamma B-kändisar. Jävla 40-årskris. ALLT vi gör baseras på emotionella beslut även när vi tror att vi är rationella. Jag … kanske lite mer.

Rädda barnen-beslutet tog jag direkt när jag såg en annons om barn som for illa i Syrien. Jag ökade till och med mitt tidigare givarebelopp. Effektiv annons där, rakt in i mammahjärtat och förbannelsen över alla veka svenskar som är så rädda om sitt eget leverbröd att de inte ens önskar andra ett liv i dräglighet.

Postkodlotteriet däremot….. Kan jag ha tittat på instagram och avundats alla som sammantaget tycks vara på surfsemestrar, yogaretreats och skidäventyr på löpande band, eller fick jag måhända panik över mitt lägenhetsköp som snart träder i kraft och förhoppningar om ett liv, eller var det bilden på utskicket jag fick i brevlådan på en kvinna som kramar ett guldigt presentkort. Inte vet jag.

Kanske var det bara det att jag fick ett utskick i brevlådan. Det får man ju inte nu för tiden. Jag behöver ingen ”ingen-reklam-skylt-lapp”. Det kommer ingen reklam. Vet ni, det är världens bästa marknadsföringsgrej. Skicka ut saker. Det kallades DM förut. Ni kan komma på ett bra namn på engelska så att det känns mer hett och köra. Kommer göra underverk. Lovar. Mailkorgen är för längesedan ett hårdfiltrerat medium. Brevlådan däremot. Ett guldkorn till köphjärtan.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter