Man förväntar sig olika saker och har olika krav på människor runt omkring sig beroende på vad man har för relation. Förväntningarna på en vän är helt annorlunda än förväntningarna man har i en kärleksrelation. Du ställer olika krav på dina föräldrar än på dina vänner, du ställer olika krav på din partner än på dina vänner, du ställer olika krav på dina kollegor än dina föräldrar.
Förväntningar kan även förändras i en relation om relationen förändras. Flyttar man ihop får man andra förväntningar än om man bor isär, är man vänner som börjar jobba ihop har man andra förväntningar än annars och plötsligt kan något som aldrig varit en fråga bli en sak.
Ofta när jag lyssnar på vänner handlar det om städning. Förväntan och besvikelsen. Missförstånden. Det nya livet. Ihoplfytt. Men det kan handla om så många andra saker.
Innan man blir arg och besviken bör man fundera över om det är man själv som, av olika anledningar, förändrat sina förväntningar. Om så är fallet kanske man ska ställa sig frågan, är det rättvist och framför allt uttala sina förväntningar istället för att bli arg när de inte uppfylls. För hur ska någon veta…
Jag har nyligen själv varit med om ett sådant exempel. Jag förstod ingenting. Plötsligt stod jag till svars för något jag inte ens visste att jag förväntades eller borde göra – för att det aldrig tidigare varit en fråga. Först blev jag arg och kunde inte sätta fingret på varför. Med snart förstod jag att jag var som vanligt men att personen framför mig ändrat sina inre krav och förväntningar på mig. Jag hade ansvar för något jag inte bett om eller sagt ja till. Något som aldrig uttalats. Och det var därför det kändes obekvämt och orättvist. Ibland räcker det med att komma till insikt om att det handlar inte om mig utan det handlar om någon annan, för att man ska kunna släppa det.
