Åhlens julklappspapper räcker inte ens till ett stycke julklapp. Inte heller snöret. Jag känner mig lurad.
Sverigekulturen bestämmer att vi ska undgå så mycket service som möjlig genom att lägga över allt på kunden. Kunden ska fixa räkningar själv via internet, vi ska hänga upp våra provade plagg själva i butiken och nu ska vi fan slå in varenda julklapp själva också. Medan andra länder ser till att vi varken behöver packa matkassen eller bära ut dessa till bilen och därmed ser till att en extra procentsats av landets befolkning har arbete ska vi spara in. Butikerna har blivit för lata för att serva sina kunder och ser inte ens den uppenbara trenden att folk har för mycket att göra. Vi vill ha catering, vi vill ha hunddagis och vi vill att butiken ska slå in vår julklapp. Basta.
Men nej. I stället för att ta in extrapersonal under julen, exempelvis en fattig ledig student, inrättar man ett presentbord. Där ska vi, mitt i julruschen, trängas och taffligt slå in en röd klapp och klippa med en sax som man kedjat fast – vilket enbart skapar problem. Vi har nog med att komma på vad vi ska köpa.
Vad medför detta förutom stressymtom och missbruk av lugnande. Jo att alla mina klappar under granen ser ut som om de är gjorda av en femåring. Jag kan verkligen inte slå in paket och jag vill inte heller. Det är urtrist. Hur kreativ jag än är ser det ut som ett bubbligt fult verk. Och med min ålder är utgångsdatumet för att det skulle vara charmigt att lämna över en egenhändigt inpackad bubblig paket för länge sedan utgånget. Jag hatar det.
Oj, vad lika vi tänker, men ändå så olika.
Jag tycker det jobbiga är att finna presenten. Att slå in det jag köpt är den enkla delen. Själv kör jag mitt favoritpapper och mina favoritsnören.
Du får gå en kurs, det lär vara poppis… har jag läst…