Lullade smått kaffemätt genom Gamla Väster med Charlie som sällskap och slank in om en liten antikvitetsbutik. Där stötte jag på min gamla kompis Mattias med pojkvän. Och knappt hade jag hunnit in i den lilla lilla lokalen förrän jag var omringad av en hel familj som frågade ut mig vad jag gjort med en Olof. Frågorna haglade och det kändes som att jag hamnade i en orkan och behövde ta skydd. Fjädern blev till en höna på mindre en sekund. Femton minuter senare kom jag utpumpad ur butiken. Helt tokig lördagsupplevelse. Allt på grund av en enda mening.
Jag till Mattias
– Var det Olof här utanför?
Mattias
– Känner du Olof?
Jag
– Nej alltså jag var ute… vi träff…
Äldre man
– Har du DANSAT med Olof?
Mattias
– Va! gick ni HEM tillsammans?
Äldre man
– GJORDE ni?
Jag
– Nej alltså….
En kvinna
– Jaha hur träffade du Olof?
Jag
– Är du Olofs mamma?
Mattias
– Karin känner Olof de dansade förra helgen
Kille 2
Va. Dansade ni
Jag
– Nej, alltså vi var ute ett helt gäng som dansade, kommer bara ihå…
Kvinna
– Hur känner du Olof?
Jag
Oj, det var tur att jag inte gick hem med honom för då hade jag varit tvungen att berätta om det för ett gäng främmande människor i en butik.
Haha, ja du, komedi indeed. Fick länken till inlägget av en vän ur danspatrullen från dynganfesten.
Ja det var jag utanför antikaffären. Bodde i porten över gatan innan så jag känner av en händelse hela det där gänget, Magnus, Mattias, Ulla och Gunnar, så det var inte så konstigt att de frågade kanske.
Aja, litet Malmö. Men hälsa så gott till Mattias om du träffar honom, om du vågar. =)
MVH
He. Malmö är pytte pytte litet. Tack för dansen. Och hälsa gänget i den lilla butiken. :-)