The Ark gitarristen Mikael Jepsons fascination för 60-tals design har fått honom att börja göra textilkonst i färgstarka mönster. Nu ställer han ut fredag til söndag tillsammans med Hedetoft under namnet Flowers & shapes. Där de båda konstnärerna kommer till uttryck i gemensamma verk.
På fredag är det kick off mellan 16-24.
Citadellvägen 23
Och har blivit barnsligt förälskad i Stumble Upon.
Denna har jag ritat. Kanske borde börja formge igen. Lite här o där.
Börjar här.
På skärmen framför mig syns små stänk av snor från en nyss avlagd nys. Min plan på att inhandla tulpaner, nya sängkläder och badlakan i ett vårigt Malmö dödades snabbt då jag knappt klarade av ansträngningen av att sitta hos frisören på Genko i två timmar. Aldrig har denna mun varit så tyst under slingning. Jag känner mig besegrad av min förkylning. Och lika lite som jag orkade gå ut igår orkar jag dansa till Carl Craig ikväll.
Jag kommer inte vara bakis i morgon.
Amen.
Gick en sväng om Jespers vernissage igår och sneglade på blålackade herrskor och skummig öl. Konstaterade att jag hänger uppe på väggen – kanske till salu. Tänk mig i ett vardagsrum hos någon som säger hej varje morgon och pussar på mina pixelläppar. Som jag gjorde på Joe Tempest när jag var liten. Om man blundar kan man kanske känna osen av den trettiotusenkronorschampagne jag druckit samma kväll. Så gå nu och handla på Friisgatan 14. Om inte ett foto så kanske en snygg scarf.
Den smygförälskade mingelfotografen gick från bord till bord och fotograferade varje gäst. När han kom till mig flackade han nervöst med blicken och susade snabbt till nästa för att inte avslöja sig. Hans försök att dölja det hela gjorde det tvärtom uppenbart.
Detta var inte Jesper Berg – mingelfotografen som har vernissage ikväll klockan 19.00 på Très Bien Shop på Friisgatan 14. Bilderna är tagna svettiga kvällar på malmöklubben Oh baby I like it raw som passande nog drar med sig gästerna från utställningen till sin klubbkväll på Jeriko i afton. Kan det kallas helhetsupplevelse? Lev med konsten? Inte vet jag. Jag lär hänga där. På vägg på golv.
Igår hade jag tänkt gå på en liten vernissage i Dieselbutiken för att värma kroppen med vin, men somnade direkt då jag kom hem från jobb och vaknade nu. Klockan halv två med kläder på och macen på magen. Illustrationerna med inspiration från organsikt futurism, svamp och rotfrukter hänger säkert kvar. Så om man ändå ska köpa ett par jeans….
Jag kommer hem och på dörrmattan utanför min lägenhet står ett påskägg fullt med godis. Med ett vykort och texten ”Glad Påsk :-)”.
Jag har inte en aning om vem som har varit så gullig mot mig idag. Mina ledtrådar är ett vykort med katter gjort av Clara Hastrup från Köpenhamn.
Det var det andra påskägget idag.
Eller måste jag åka efter honom. I New York, Paris, Amsterdam, Milano, Hong Kong. Jag kan samla på städer, skriva upp dem på en lång lista, behålla minnen på tungan, i mörkret när jag blundar, i näsan, ut i fingerspetsarna. Jag kan samla på män på samma sätt. Tycka att livet är för kort för att hinna med alla. Men jag vill samla på något som stannar kvar, som jag kan fingra på varje dag. Kanske fotografier av Erwin Olaf. Om jag har tur kommer hans utställning tillbaka någon gång till Malmö från New York, Paris, Amsterdam, Milano, Hong Kong. Kan jag sluta längta då?
I Malmö går utställningen ”American Odyssey” av Mary Ellen Marks just nu. Lördagsmys efter en kopp kaffe samt kaka på ett mormorscafé kanske.
Bilderna från USA visar den mörka delen av denna världs annars glatta yta. Om människor, rakt och ärligt. Udda och lite ruggigt. Bilder berör och fyller en med sådan ångest att man vill klä på sig en extra tröja och skydda sig mot allt man aldrig kommer kunna göra något åt.
Andy Warhol kommer till Stockholm för första gången sedan sextiotalet. Nej, inte i egen hög person men film, teckningar, måleri, fotografi och ljudupptagningar är delar av den utställning som går från och med i morgon och heter Andra röster andra rum. Dessutom har man låtit producera en illustrerad katalog för utställningen.
Tänk att få ha denna tavla hemma. Meeeh.
Det är poppis att låta kändisar, lokala medieprofiler eller bara någon kul snubbe. som gjort sig känd för att – just det – bara vara en kul snubbe, spela skivor. Nu är det David Shrigleys tur. Konstnären som ställt ut på Konsthallen sedan i september spelar favoritlåtar mellan 21 och 24 och timmarna före signerar han sin nya katalog. Med tanke på att hans konst innehåller en uns svart humor undrar jag om musiken går i samma takt. Det är förmodligen inte min kopp av te.
