Sommaren är allt annat än het, labila väderkrafter och besvikna människor som längtar bort.
Besökte Malmöhus idag för att se den två nya utställningarna i Museets lokaler. ”Kaffe” och ”Makten över Människan”, både var påtagligt mediokra.
Besökte Malmöhus idag för att se den två nya utställningarna i Museets lokaler. ”Kaffe” och ”Makten över Människan”, både var påtagligt mediokra.
En rolig överraskning var att jag i slottsvåningen möttes jag av tonerna från en ljuv sopran, jag reagerar inte så fasligt utan antar att de installerat ett ljudsystem. Vackert tassar jag över stengolvet för att granska den saliga Mary Stuarts porträtt i en av flyglarna och hoppar bokstavligt talat, högt i luften.
Föremålet till den spontana motionen står gömd bakom en monter. Bland ustlängda shoppingkassar och väskor står en uppenbart klassiskt skolad sopransångerska med händerna på huvudet i fritidsoverall.
Föremålet till den spontana motionen står gömd bakom en monter. Bland ustlängda shoppingkassar och väskor står en uppenbart klassiskt skolad sopransångerska med händerna på huvudet i fritidsoverall.
Förmodligen är förklaringen så enkel som att hon hittat en fredad plats att öva på, men rädd blev jag när vad jag trodde var ett ljudsystem visade sig vara en livs levande varelse med uppspräddade ögon.
Vidare konstaterade jag att inte mycket hade ändrats sen man sprang omkring som liten gosse och skrämde sig själv och kamraterna från vettet på olika sätt bakom slottets murar. I konstavdelningen hänger de få mindre spännande konstverken från kanske lite mer spännande konstnärer väldigt glest. Sammlingarna på Föremål från sent 1600-tal och fram till modern tid får kanske också ses som aningen blygsamma. Resten av utbudet känns väldigt, blasé. Slottsvåningen får stå för it-factorn när upplevelsen ska sumeras.
Inte heller de två övriga byggnaderna i den trefalldiga skaran hade förändrats nämnvärt.
Tekniska var nära olidligheten och i desperat behov av uppfräschning. Visserligen tycker jag 70-talsretro är käckt, men det här är bara tragiskt.
Men det stora minuset för Malmö Museer visade sig vara Caféet i Kommendantshuset, ”Zenit” – ”Sveriges rättvisaste Café.
Jaha? För vem? På vilket sätt? Vem är orättvis? Hur är de orättvisa? Definera!
Låt oss reda upp begreppen! ”Det mest rättvisa” vore korekt svenska. Böjelsen säger även en del om ordet, rättvisa är inget absolut. I vårt demokratiska land är rättvisa något som stöds av ett demokratiskt beslut. Alltså ett beslut där alla i samhället som velat bidra har blivit hörda och riksdagen har röstat för beslutet. Likså om rättvisan styrks av av regeringsbeslut eller om det refererar till vår lagbok.
Café Zenit låts arranderas eller hyrs ut av Malmö kommun. Oavsett färg på komunen under rådande mandatperiod ska ett Museum vara en fredad mötesplats för alla oss skattebetalande medborgare och våra gäster. Åtminstone är det vad som står på montrarna i installationen ”Malmöhus historia” där slottets historia ingående skildras.
Att mötas av socialdemokratiskt trams på min egen bekostnad betackar jag mig.
Självutnämnt monopol på ett abstrakt och föränderligt ord som rättvisa är inte bara antidemokratiskt utan direkt löjligt.
Imorgon styr jag kosan mot Trelleborg och boutställningen som äger rum den här veckan. Bussar tar nyfikna ut till nybyggda bostadsområden i meteropolen Trelleborg. Eventet är väldigt fiffigt arrangerat genom att komunen tar ut aktieutdelning från det kommunala allmännyttiga bolaget Östersjöterminalen för ett bekosta kalaset. På så vis belastas inte stadskassan samtidigt som det stärker attraktionskraften för komunnens bostadsinvesteringar.
Genomtänkt, nyttigt och självfinansierat nöje för både Trelleborgare och turister! Mer av den varan även i Malmö!
