Får ett nyhetsbrev av Skanska. I den en rubrik ”Så får du ordning i bestickslådan”. Klickar och kommer till en film. Vem fanken vill se en film om att sortera bestick?
Detta är content när det är som värst. Företaget vill upprätthålla mitt intresse och bygga en relation med mig som kund genom att vara kompisen som ger tips. Fine. Vi kan vara kompisar och jag kan tänka mig att klicka på en länk om information ges till mig enkelt. En bild och några rader så att jag själv kan välja hur mycket tid jag ska lägga på att ta del av informationen.
Med en film har jag inte den möjligheten.
Bara för att det är möjligt att göra rörligt material betyder det inte att det alltid är ett bra val. Det krävs ett sju helsikes engagemang för att börja se en film om att ordna bestick. Att ta sig den tiden. Av allt du kan ta del av där ute, varför just detta?
En del saker är helt enkelt bättre på att engagera i film än annat. Som underhållning, magiska bilder, gulligheter och tramsigheter. Även att öppna paket har visat sig enormt intressant på film. Det är allt detta man konkurrerar med när man skapar content.
Jag har en himla röra i mina lådor. Jag skulle gärna ta del av tips om förbättringsmöjligheter. Men om jag ska titta på en film om det ska alla lådor innehålla söta kattungar eller presenteras av Persbrandt annars får det va.
