Dag 21 – Ett annat ögonblick

Jag såg det hända i ögonvrån för vi satt bredvid. Hela han stelnade till som en pinne och ögonen blev stora som tefat och han tippade av stolen. Hans vän mitt emot, eller om det var en kollega, hoppade av sin stol och fångade upp killen. Jag fattade mig, drog undan våra stolar, sa till T att ringa ambulansen och sprang in och sade till restaurangpersonalen. Ett gäng lunchande doktorer var snabbt framme och lade honom framstupa sidoläge för att det satt något i halsen och han kom till medvetande för någon sekund. Ett ögonblick senare turades de om med hjärt- och lungräddning. Han var livlös. Det kändes som långa ögonblick innan ambulansen var på plats. Runt omkring fortsatte allt som vanligt. Människor lunchade, pratade vidare och vinklade stolarna så att de slapp se mannen som låg på uteserveringens kullersten med uppklippta kläder och en maskin som försökte hålla honom vid liv med automatiska hjärttryck. Några dagar senare hörde jag att den unga killen hade dött. Jag såg det, ögonblicken då han dog.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *