En viss skillnad på att gå ut i Stockholm och Malmö är detta raggande. Det känns som att vara iförd flugpapper i huvudstaden där man inte står, dansar eller sitter ensam många minuter. Det erbjuds drinkbord och delas ut telefonnummer men i stället för att njuta av uppmärksamhet för en kväll känns det nästan jobbigt påfluget. Alla verkar vilja knulla ikväll eller kanske till och med gifta sig. Malmöborna verkar dock livrädda för all kontakt och ser raggningsprocessen som ful och låter flickorna vara ifred, precis som de säkert vill. Och flickorna gör det samma. Men vill vi verkligen det? Vill vi verkligen att utekvällen enbart ska vara att ha kul med vännerna och dansa?
Det smygtittas men om det någonsin övergår till en invit eller ens ett samtal är det vanligtvis av en överfriskad kostymnisse utan självinsikt. Vilket gör sexlivet för stadens singlar något understimulerat och trist. Det är inte konstigt att Malmö är näst intill tom på singlar över trettio när det är så svårt att träffa någon. Kanske är det också så att man ska tycka att det är jobbigt med raggning och avfärda varenda försök så att den stackars killen aldrig någonsin vågar sig på ett försök igen – med någon. Vi borde flörta mer. Vi borde titta mer. Och vi borde leka mer. Det är inte så farligt och det borde uppskattas.
I Stockholm är det en del av utelivet att leta med blicken och faktisk göra något åt det när den fastnar på något som den gillar. Det är också en långt lättare stad att vara äldre singel i eftersom så många andra fortfarande letar. Men kanske är det det som är felet. Att alla ständigt letar och inte blir nöjda. Det finns ju så många där ute…
