Jag och min mintgröna stora t-shirt passade inte in bland flickorna i galaklänningar. Jag hade tydligen missat en liten detalj med festen. Fast det gjorde inte något för jag känner mig alltid bekväm i tights och att slänga på sig en blåsa för att sitta och titta på tv kändes något opraktiskt.
Jag tror att våra schlagerfester med glitter, ett stort uppdukat bord med plockmat, champagne och listor att fylla i med top-5 är bara ett sätt att försöka göra schlager intressant. 
För att sitta hemma ensam och titta på detta i tre timmar hade jag inte fixat.
Ju fler drinkar jag slukade desto bättre kändes bidragen och Ukrainas bidrag fick min tolva. Jag fastnade för den glittriga propellerna på transans huvud. Serbiens låt låg på min ”die” lista dock. Men eftersom festens värdinna är halvt serb så blev det lite extra jubel ändå när den tjocka lesbianen kved fram sin ballad.
England måste verkligen ha tagit små piller när de bestämde vilket bidrag de skulle skicka till Finland. Det kändes som en glättig reklamfilm för British airways. My god. Och så hade vi några som framförde ett italienskt teaterstycke på tre minuter, rosa idioter som sprang omkring och Augilera look alike med en låt skriven av Björks kusin. Den fick min tia.
Nästa år ska vi kvala och då är det bäst att vi skickar Anna Book iförd kycklingdress.
Nej förresten inte Anna. Har vi någon snygg öststadstjej?