Telenor kör en aggressiv taktik i sitt sätt att värva kunder. Jag duckar och känner närmast ett obehag när jag måste tackla säljarna på centralstationen där de har sitt normala tillhåll bakom en upprättad monter. Inte gör det mig till kompis med varumärket. Absolut tvärtom.
De går med snabba steg efter mig, som ska hinna med ett tåg, och ropar ”ursäkta, ursäkta, vad har du för operatör idag?”.
Trots att jag faktiskt har Telenor vägrar jag att svara det utan nämner något om företagstelefon (vilket iof också är sant). Jag vill helt enkelt inte ge dem det, den glädjen. De ropar något med bredband och jag vägrar än en gång att säga att jag redan har Telenor även om det är den enkla vägen ut. De ska minsann inte tro något.
Varför? Jag är ju taskig.
Åh, det här är så hemskt. Jag jobbade där förut. I butik, ända sen den tiden det hette Europolitan. Vodafone var vår storhetstid och jag var Vodafone-Anna med hela Kalmar på det mest positiva sättet; tårta från kunderna när jag slutade.
Men sedan flyttade jag till Malmö, och företaget blev Telenor. Utesäljarna blev kungar för att ingen kollar vad fulsälj kostar i form av förlorade kunder, dålig image och överbelastad kundtjänst.
Jag jobbade kvar tills chefen började pika mig för att jag är servicemänniska och inte fulsäljare. Då lämnade jag det sjunkande skeppet och började plugga service management.
Nu behöver de mig.
Vem vill ha Telenor? Jag har sagt upp alla mina relationer med dessa tokiga norrmän. Nu är det iPhone till 100%. Telia är en helt ok operatör. :)
Jag frågar alltid Telenor-nissarna om de har en modern telefon och så kommer de släpande med en massa stenålders Nokia, SE, HTCs och annat skräp. Så tar jag fram en av mina två iPhones och frågar varför jag en skulle tänka på att byta. Vid varje utmaning kring användargränssnittet så förlorar alla andra telefoner. Så jag är så nöjd med Telia och mina iPhones, både den svenska och danska! :D