I lördags stod mina elever på scen inför 1500 personer på ett fullsatt slagthuset. Med två föreställningar på temat film där jag koreograferat ett ragganummer i fusion med Kill Bill med musik från Final Fight och Battle without honor. Så klart stod jag själv på scen i någon minut i gul galondräkt. Lite Black Mamba möter Ali G.
När vänner säger att de ser mig och min personlighet i koreografin blir jag glad och vet att jag lyckats. Mitt nummer stack ut som ett av de bästa. Sen kan jag ju erkänna att några av konkurrenterna var 2 år gamla, hade Nils Karlsson Pysslingdräkter och låg och sov när de skulle gå in på slutet och bli tackade.
Men de vann många hjärtan där de frånvarande stirrade ut mot publiken och körde sin egen grej utan att alls tänka på att det skulle ske samtidigt som de andra på scen.
Jag har över åren skapat ett eget grepp. Både genom mina koreografier, mitt sätt att lära ut och hur jag möter mina elever vilket har gjort mina klasser fulla och längs väggen sitter folk för att titta på.
Så jag känner mig på något sätt skyldig när jag nu väljer att sluta. Jag lämnar Malmö utan någon ragga- och danchallärare men har lovat att köra några gästklasser och kanske komma tillbaka till nästa vår.
Men nu behöver jag andas. Dansa själv. Dricka öl en vardagskväll och få tillbaka den inspiration som jag tappat på vägen. Jag ska börja ta klasser, någon stil jag aldrig provat. Modern eller house kanske. Vara dålig och inte hänga med. Känna hur det känns att stå där på golvet igen, utsatt, svettig och inte få ihop det.
Tills dess behöver jag dock ett namn på en danchall / reggaeton dansgrupp med ett gäng yngre tjejer i. För sluta helt kan jag ju inte…..
Namnförslag välkomnas!
Snubblade över din blogg när jag spanade efter bilder från said föreställning. Väntar otåligt på DVD:n.
Blir trist utan ragga-klass, hoppas inspirationen återvänder och vi får köa för att skriva upp oss igen :P