Jag trodde att jag var ensam, eller i alla fall ensam vuxen, om denna last.
Pepparkaksdeg.
Jag kan gå till affären och köpa en hel korv med deg och äta tills magen viker sig i magknip. När jag bodde i USA skickade mina vänner i Sverige deg på posten och i skolan tog klasskamraterna med deg hemifrån inpackat i folie och gav till mig i present. Man ska ta en stor tugga och låta degen fylla hela munnen. De färdiga pepparkakorna är jag inte särskilt intresserad av.
Så till min stora glädje läser jag att Miss Rosette har exakt samma passion. Eller problem. Ännu bättre är att hon börjar jobba hos oss om en vecka och då kan vi ha pepparkaksdegsfika!
Jag håller med.
Livet blir så mycket enklare med lite pepparkaksdeg.
Jag instämmer! Det knastrar så härligt också.
Lätt att vi ska svulla deg på Relevans! En liten klutt till kaffet är finfint!