”Alla var där” är en sliten fras… Men träffande ändå att säga om det här kalaset. Fast årets fest… Näeee höreni håll i hatten – året har ju nyss börjat!
Det riktigt sköna med festen är just avsaknaden, eller mixen, av kategorier. Visst startade det med VIP-fest för särskilt inbjudna gäster, mer pga begränsade platser i teatersalongen och vansinnigt många nominerade (inklusive entourage) än uteslutningsprincipen, gissar jag. Men när dörrarna öppnade för framforsande allmänhet, var alla lika inför lagen om vansinniga köer. Fler än en var de blåfrusna stackare som ringde och bad om en bakdörr, fler än jag trott pallade trycket med timmeslång väntan utanför ”det förlovade landet.” – Själv hade jag faktiskt aldrig klarat det.
Hur kunde det bli annat än suveränt? Med dansgolv som the Rumble och Skånes Ljudpark, djays som Peffe, Air Bureau, Johanna Olofsson, Zoro live… Bara ett axplock, de var många och de rockade!
Härlig var känslan i runda rummet, där klubbar som Vogon Variety, Neostalgia och Klubb Neon huserade tillsammans. Där trängdes dyra skjortor och bakåtslick med svarta tofsar på rakade skallar, mörka rockar och sotiga ögon. Dekadent, lyxigt, neocyberklassiskt till ett fenomenalt soundtrack. En stund var det magiskt, som att stiga in i en film noir full av vampyrer, 30-tals gangsters och femmes fatales. Därefter blev rummet blixtsnabbt fullkomligt omöjligt att vistas i utan ett helt fång rosor under näsan. Baksidan med rökförbudet är helt klart att man känner fruktansvärt tydligt hur dålig luften blir i ett rum utan vidare ventilation.
Debasers egen hemvist var som ett stort studentrum med scen i sovalkoven, lovely. Därinne sprang jag på några av pojkarna från Skånes Dansteater och önskade såååå att jag haft någonting vettigt att säga dem. Oooooh, de är fantastiska! Men men, nu var det inget annat att göra än virvla vidare.
Cirre var hemma på överraskningsvisit. Roligt – gärna fler av dem!! Kul att se Niklas/Tommy med, honom träffar jag nästan aldrig numera. Tänk att de känner Lina på Inkonst… Liten värld, fast egentligen kanske inte så förvånande, alla känner alla i kära Malmö stad. Alltför många återseenden för att hinna nämna alla, men härligt att ses!
Herrarna Ark var fina kvällen till ära, damerna deras var i en klass för sig. Killar ni har stans mest lovely ladies! Tusan också! Nu blir jag ju tvungen att följa melodifestivalen för att kunna heja på er… Det blir första gången jag tittar på åratal.
Ägaren till Sushido på Föreningsgatan öppnar nytt i Slottsstaden i dagarna. Det blir säkert god sushi även där, värt ett besök tror jag nog. Men skämta inte om magsjuka med honom, för då blir det hot om repressalier.
Sprang på Niklas (Air Bureau) bror flera gånger, men aldrig honom själv. Vet ju att han var där och spelade men men… Kul att Peffe flyttat tillbaks, som en fågel på vårlov. Spännande med nya klubben! Gläder mig till att se vad det blir, nyfiken! Men Peffe, jag har fullständigt glömt när du sa att det var ni öppnar!
Stilige Harald; arrangör med kvällens, förmodligen, största entourage vid sidan om the Ark bjöd på skumpa och halvallvarliga försök att snapsa mig under bordet. Grattis Kristofer Matti för vinsten med Rasoir, det var på tiden!
Martin Lindvall öppnar spännande ny krog i Zam’s gamla lokaler bredvid Inkonst. Ser så mycket fram emot vad han åstadkommer för något fint, tror att det blir hur bra som helst!! Snart får vi kika!
TvMalmö2 delade förresten ut sin första upplaga tv-gubbe knappar till mottagarnas förtjusning, räkna med mer framöver. Med Irika Loves art by Johanna Ritscher som kompisar är TvMalmö2 alltid läckert!
Sammanfattningsvis, massor onämnt men inget glömt, var det fest, glam, bus och lek hela natten igenom och som vanligt, allt som är gott slutar för fort.
Tusen tack till gänget bakom festen! Extra ryggdunk till pojkarna bakom nomineringsfilmerna – ni är bäst just nu!
Så var det… Efterfesten, en separat parentes, för det kändes inte som om den hängde ihop med själva festen. Officiella inbjudningskort till trots.
Det har varit kutym ett tag nu att efterfester hålls på sunkiga svartklubbar som mer liknar klassfestlokaler från barndomens fritidsgårdar, än spännande hemliga hak. Gemensamt för efterfesterna/svartklubbarna är elaka vakter/personal. Grymt dyra inträden. Svindyr tysk billig flaköl… Att sälja dricka till svartklubbspriser idag låter faktiskt i mina öron som fullkomligt ocker. Osannolik tuffhetsfaktor (varför?!) vem gillar detta egentligen? På riktigt alltså. Om jag frågar dig när du är ensam. Köer, frustration, en översvämmad toalett och skrämmande gangstervakter. Blä! Tacka vet jag den gamla sortens svartklubbar! Haha, kanske är det något som var bättre förr.
Gangstervakterna höjde förresten inträdet allteftersom natten blev senare, från 70 till100 och allt däremellan. Folk trängdes i ingången och förvirringen var total eftersom gängse uppfattning var att en inbjudan gällde som biljett och vadå inträde!? Mötte Kristofer (Lamont) i dörren påväg in, då hade han gett upp i köträngseln utanför och önskade oss lycka till. Hallå! Festkvällens musiker kom inte ens in på efterfesten!! Själv har jag lyckligtvis förmågan att slinka förbi, som teflon. Så vips var vi inne på stället. Till er som skippade det, bra val. Hade jag stått i kö och lagt en hundring på de elaka gorillorna i dörren hade kvällen känts sorgligt ofullbordad. Nu kunde jag trots allt ta en sväng om på dansgolvet till nostalgiframkallande toner och vara någorlunda nöjd hela vägen till soluppgången.
Nej tack till att stötta elaka mafiosos på sunkiga kvasi-svartklubbar. Ja tack till fler spontan- och hemma efterfester! Där vem som helst får vara dj och alla inbjudna får komma in.
Tack Jake för bästa underhållning framåt morgontimmarna; You original raverboy, du såg så otroligt cool ut svingandes någon random killes glowsticks med ciggen i mungipan, effortless… Lysande ;)
Av Rebecca Koppelman
