Om du frågar mig….

Den bästa källan för enkäter jag hittat är Margret. Idag tänkte jag till och med, undrar om hon lagt upp en enkät. Och så hade hon gjort det.

Vad är den äckligaste mat du vet?
Pytt i panna. Jag skar pytt av gammalt fryst kött i en vecka i ett storkök när jag var femton. Jag säger nej.

Nämn fem grejer du är nöjd med som du gjort i jobbet (hela livet)
1. Gått in till en säljchef på Sydsvenskan och skällt ut honom efter noter, efter att ha blivit nedtryckt och behandlad respektlöst en tid.
2. Tackat ja till att vara konferencier på Malmöfestivalen.
3. Ställt mig upp och ifrågasatt när alla andra suttit ner
4. Haft framgångar i tävlingar; vann Hela Skåne förra året, har placerat mig i månadens kampanj flera gånger, jobbat på en reklambyrå som är utnämnd till Sveriges bästa och är utvald som en av sju i Sverige att sitta i juryn i DN:s reklamtävling. Det trodde jag aldrig för några år sedan.
5. Sagt upp mig

Vad ångrar du i livet (om något)?
De gånger jag kämpat för länge utan att se att jag kämpat för något jag inte vill ha. Varje gång jag sårat någon.

Vad är det sjukaste rykte du hört om dig själv?
En kille kom fram till mig när jag jobbade som bartender på en nattklubb och sa ”Det gick ett rykte i högstadiet att du och Johanna aldrig använde trosor”.

Vad kommer du ha för klädsel i höst och vinter?
Tights, linne, långa koftor, jordfärger, svart och knallrött läppstift. Päls och basker.

Vilket är ditt dyraste klädesplagg?
Inte en aning. En fårskinnskappa som blivit uppäten av mal?

Har du någon oanad talang?
Jag kan sjunga. Bra alltså.

Vad gjorde du i helgen?
I fredags lagade jag hel kyckling med massor av vitlök och drack rödvin med Veronica. På lördagen låg jag en stund i solen, planerade middag och storshoppade med Cecilia, städade, lagade massor av vegetariska rätter och gjorde drinkar och åt allt med Cecilia, Rebecca och Lena. På söndagen läste intressanta artiklar, låg en stund på balkongen och tog en privatlektion ute vid Kämpinge där jag rider, på den svarta tävlingshästen Offa vilket inte gick så bra. Sen tittade jag på film och åt chips.

Vad är dina fem viktigaste 2dos den här veckan?
Förutom jobbet; bestämma mig för en lägenhet eller inte. Fakturera Malmö stad, Träffa Ludde och planera nästa Reklamöl, boka cellprov.

Vad har du på dig just nu?
Ridbyxor, långa rutiga strumpor, randig tröja och svart munktöja.

Senaste låt du lyssnade på?
Inte en aning. Det som spelades på jobb.

Bästa skönhetsknep?
En stund i solen.

Vilken klädstil tycker du är hetast på män?
Långärmad tunn tröja, vita eller grå, med låg skurning i halsen.
Välklätt men inte tillknäppt.

Och fulast?
Ljusa slappa bootcut-jeans med  låtsasslitningar och en tight t-tröja som avslöjar att han går på gym lite för ofta.

Vem saknar du?
Mormor. Hennes skratt, hennes pliriga humor, hennes fina fina komplimanger om mina kläder, min ”vackra nacke” och ”min lena hy”. När hon skrattade varmt åt mig när jag styrde och ställde och sa ”leda och sätta andra i arbete, det kan hon”. Och hennes historier. Jag har sparat några i minnet och önskar jag sparat på fler.

Om du fick en enda önskan uppfylld vad skulle du önska?
Just nu. Att pappa blir frisk.

Vilka tre personer inspirerar dig mest?
Mamma för hon är så himla tuff och har gjort så mycket och har en så fin människosyn.
Johanna för hennes sätt att gå rakt fram.
Alla duktiga kvinnliga kreatörer som fortsätter.

Bästa filmen nånsin?
Nej. Jag kan inte välja sånt.

Bästa boken nånsin?
Som sagt, nej. Men jag gillar Anna Gavaldas böcker.

Vilka tidningar läser du?
Jag har DN och Sydsvenskan som jag hinner läsa typ en gång i veckan. Resumé, Mat och vänner och de jag faller för i butiken. Oftast inredningstidningar.

Vad önskar du att du var bättre på?
På att ha tråkigt.

Är du religiös?
Nej. Men jag tycker om att tro på saker, på ödet, eller större mening och på att det finns något vi inte kan se och något när allt är slut. Det känns mycket bättre då.

Vad är din största rädsla?
Att inte kunna få barn den dagen jag vill ha det. Då kommer jag ångra gamla beslut .

Vad är det elakaste någon sagt till dig?
”Jag har aldrig varit rädd för att förlora dig”.

Vilka personer betyder mest i ditt liv?
Min familj och mina vänner betyder allt.

Om du får barn vad ska du döpa dom till?
En flicka får namnet Tekla, efter min mormor.

Om du fick köpa vilken bil som helst – vilken?
En cool stor jeep.

De tre finaste sms du fått i år?
”Jag har inget emot att bli påmind om dig. Det kommer jag aldrig ha”.
”Gillar verkligen att hänga med dig. Du är så strålande och det ger en skön energi”.
”Jag saknar allt som har med våra roliga stunder att göra. Ditt skratt, din humor, dina kramar, allt”.

 

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Köket. Mannen. Kniven.

I mitt förra hem fanns tre saker som behandlades som det viktigaste on earth. De hängde för åskådning på en vägg och granskande blickar vilade över min axel när jag använde dem – hans tre Globalknivar. Allt annat kunde behandlas som slit och släng men de här tre knivarna, Gud nåde. Hackade jag en lök och inte diskade kniven inom loppet av tre minuter sprang han fram som om det gällde liv och död och tog hand om sin kniv. Muttrande tystnad.  Ibland fick jag sitta själv och vänta vid matbordet för att knivarna tvunget skulle diskas innan vi åt, inget annat, bara knivarna. Och jag minns hans stolthet och varma blick när jag skrapade av en skärbräda med baksidan av kniven, precis så som han bett om. När jag är uppe i familjastugan ska vi laga mat och jag kämpar med en sliten kniv när han säger ”du kan ju fråga pappa om du kan låna någon av hans”. Då kommer det undangömda knivfodralet i skinn fram och jag får låna en alldeles speciell kniv. Men diska den fick jag inte, allt annat ja, men inte kniven det ”behövde jag inte”.

Män och deras saker. Det är så roligt.

Det kom jag att tänka på efter att ha läst det här fantastiskt roliga inlägget.

 

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Ut med det nya. In med det gamla.

Byrån jag jobbar på, Guts & Glory, har prytt hela Caroli med vackra bilder i väntan på förvandling. Förhoppningsvis bildar den gamla kyrkan, charmiga St Gertrud på andra sidan och det nya torget utanför centret precis det kvarter som Caroli vill skapa. Och som vi vill skapa en känsla av med en historia om en ny tid med gamla anor.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Ju mer vi är tillsammans

 

Melon, feta och koriander, kantarellpajer, stark gurksoppa, olivknyten, gröna bönor och rabarberpaj. Vad är finare än att göra massor av vegetariska rätter tillsammans och dricka massor av rött vin och drinkar med vänner tillsammans som säger kloka saker, roliga saker och skratta tillsammans. Jag har alltid längtat efter tillsammans. Även när jag var tillsammans. Så ironiskt att när man inte är tillsammans längre få just det.   Av andra. Andra som fyller ordet tillsammans med mening.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Vet du din plats?


Hur poppis är du? Hur mycket makt har du? Hur mycket tjänar du? Det sitter (höhö) i bilen.

Det bästa tillfället att förstå var du står, eller ställer dig, i hierarkin är när ett gäng ska sätta sig i bilen. Alla vill ju sitta fram. Redan som barn lär man sig att välja plats i bilen efter någon form av osynlig rangordning och det gäller att inte trampa fel för det kan skapa en obekväm situation som kanske inte uttalas, men känns i luften. Eller det är kanske det man ska.Trampa fel. Det är alla som trampar fel som utmanar strukturer och inte förrän då kan de förändras och förnyas.

Om man är ett gäng, säg jobbgäng, som ska ta bilen, varför känns det så självklart vem det är som ska sitta fram? Varför går en person med bestämda steg rakt fram och öppnar dörren medan andra som en osynlig självklarhet väljer att sitta bak. Oftast inte för att de älskar att sitta bak, eller att man råkar hamna på den sidan, även om det kan vara fallet. Och varför frågar jag min kollega om lov ”får jag sitta fram?” och motiverar det med min bilsjuka (som för övrigt är sant) som om det är självklart att det är hans plats?

Jag försöker motarbeta det här genom att värdera mig själv på samma sätt som de andra, oavsett kön, titel eller ålder (vilket brukar vara faktorer som spelar in) men det är svårt. Speciellt när andra inte gör det.

 

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Reklamöl hos Jeff Richt

 

Vår första Reklamöl för hösten hade vi hos fotografen Jeff Richt. Det blev så bra! Fullt med folk, snacks från Trio, dj:s och utsikt över neonmalmö. Det är inte annat än att vi, jag och Ludvig, är riktigt stolta över vårt verk. Reklamöl har blivit precis det som vi ville, en plats där vi kan mötas efter jobbet, avslappnat, utan paneldebatter och hårt knutna slipsar. En plats där alla kan känna sig välkomna oavsett om man är en frilansande illustratör, byråledare eller reklamstuderande. Vi har allt att vinna på att mötas.

Vi var kanske tio personer första gången då vi sågs på en bar. De tio kommer fortfarande varje månad och 100-150 stycken till. Nu vandrar Reklamöl från byrå till byrå och har verkligen blivit väl emottaget. Branschen var precis så törstig och kramig som vi tänkte och hoppades en gång på vårt kontors i en vindsvåning en dag för några år sedan.

Vi startade Reklamöl för att träffa andra som tycker om att prata om samma saker som vi, för att se hur andra kreatörer ser ut och för att göra, i alla fall något, för att motverka den smutskastning och missunnsamhet som man tyvärr hör i vår bransch. Det sättet att se på konkurrenter slipper vi gärna i framtidens reklammalmö. Vi behöver mer grattis, vänlighet och gemenskap.

Här är fler bilder.

 

Vill du/ni har reklamöl hos dig/er ring mig 0736 96 03 43

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Jaha. Då var jag fast.

När min roomie kom hem i dag klockan tolv fann hon mig oklädd, med morgonfrizz och med ett krampaktigt grepp och mobilen. Då hade jag varit vaken sedan nio, stegade ut i hallen och sa ”Se vad du har gjort!”.

För två dagar sedan utmanade hon mig i Wordfeud och jag kunde inte hålla emot längre, jag gick med efter att ha hållit mig undan medvetet en längre tid.

Jag visste att det skulle bli så här.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter