Hur medveten är du egentligen. Om hur det känns, precis just nu?

Jag har skrivit en artikel om mindfullness för en tidning och är helt såld. Men vad paradoxalt att jag inte känner att jag har tid att träna och lära mig tekniken som ska lära mig att inte stressa. Eller rättar sagt, som ska lära mig att leva i nuet och inte vara så förbannat tillgänglig. Jag gissar att kommande publikationer om mindfullness kommer ha ett kapitel som heter ”Facebook” och ”sms”.

”VI är så tillägnliga, dygnet om, alla dagar i veckan. Vi är så tillgängliga för världen men inte för oss själva. Meditation är som att ringa till sig själv. Hej, är du där, känner du dina andetag, känner du solen i ansiktet, kommer du ihåg varför du lever idag, kan du komma ihåg vad som är viktigt och inte bara vad som är bråttom.” Jon Kabat Sinn

Tänk efter, om man sitter och tar ett glas vin med den man är tillsammans med. Hur i helvete kan man välja bort den stunden för att kolla vad alla andra gör. Den stunden borde ju vara viktigast i världen. (obs. självkritik)

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Avslöjande – När jag var 14

Den 16 oktober är jag bjuden på en fest med möjligheten att göra det jag inte hann när jag var fjorton eller att göra det jag gjorde då, igen. Fy fan vilken ångest. Det skulle innebära att:

• Jag skulle sitta på huk på en trottoar och må tokilla för att jag tvingade mig själv att röka.

• Jag skulle skolka och krita kebabpizza i stället för att äta lunch på skolan.

• Jag skulle hänga med en kompis utanför den lägenhet där Christian bodde och skratta lite så där extra högt. Som om vi bara råkade stå där vid just den lyktstolpen.

• Jag skulle se Melodi MC på Citadellet, kyssa Christian, hans tjejkompis skulle aska mig i håret och mamma skulle hämta mig en timme före alla andras skjuts.

• Jag skulle dricka mig full på årgångsöl i Köpenhamn, vakna upp och dricka en liter mjölk och kräka upp det i en buske på gården utan att förstå att det det var det som kallades bakfylla.

• Jag trodde att jag var den enda i världen som inte hade gjort det ännu, fast sanningen var att ingen gjorde det.

• Jag skulle skrika och bråka och kasta en telefon på mamma.

• Jag skulle färga håret med karamellfärg, ha dreadlooks, Dr Martens och bli kär i alla killar med långt hår och tjuvringa dem.

• Jag skulle pierca mig själv i naveln med en passare.

• Jag skulle göra det med Ulf i samma rum som Johanna gjorde det med Robban, för att sedan springa urlycklig till tåget.

• Jag skulle uppträda utklädd till Just D inför 10 000 personer i Kungsan i Stockholm och vara med i TV-4.

• Jag skulle bli tillsammans med Johannas storebror och röka Prince medium. Lyssna på Sepultura och Jyllene tider.

• Jag skulle tro att jag var vuxen även om jag var ett litet barn och jag skulle göra mina föräldrars liv till ett helvete.

Nej tack. Jag tror att jag hoppar festen.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Malmös svartmarknad

Jag – De står på Grängesbergsgatan, massor av polska bilar och bagageluckor.
Kompis – VADÅ HANDVÄSKOR!? We gotta go there girlfriend!
Jag – Eh, nej men kanske polsk vodka.

Det dröjer nog innan vi får njuta av lyxig svartmarknad i arbetarmalmö.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Man kan inte vara moderat och artist

Ser idol och Arne Weises son står och sjunger en låt, självsäkert och bättre än många andra deltagare. Det är bara ett problem. Han har inte gelérufsigt idolstylat hår eller trasiga jeans. Han ser faktiskt ut som han just parkerat segelbåten, vaskat en flaska champagne och drömmer hemliga drömmar om prinsessan Madeleine.

Juryn säger att han har problem med Andreas look ”jag har problem med hur du ser ut. Jag vet inte om det är ”Paradise hotel”-Andreas eller ”Idol”-Andreas, du måste skita till dig.

VARFÖR DÅ?!

Varför får inte kavaj, seglarskor och blond snedlugg vara med. Herregud, killen sticker ju ut brutalt i det här sammanhanget där alla är stöpta i samma flenellskjorteform stylat av musiksveriges trångsynta idioter. Tvinga honom att rösta på vänstern också så så kanske han sjunger bättre. JESAAAAS.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Monkimiss

Morgonens samtalsämne. Monkis klädhängare. Ingen gillar dem.

De går knappt att få ut, de går knappt att hänga tillbaka och bara krånglar så är man det minsta shoppingsvettig och trött finns det få klädesplagg som är värt besväret att släppa alla påsar man har i händerna för att få ut hängaren. 2 sekunders ryckande och man ger upp.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Tystnaden har talat

Okej jag fattar. Förra inlägget var antingen helt för svårt eller är ni trötta på mina gissa-restaurangen-inlägg. Det är i alla fall Folk och Rock på Lilla Torg som serverar denna helt okej lunchsallad bland alla skivor. Malmö är bra på sallader. Det går alltid att hitta en god prisvärd sallad. Så är det inte överallt, många städer har fastnad i ett hemskt isberg- och burkmajsträsk.

Funderar nu på om jag ska ha bloggpaus eller straffa er genom att enbart publicera restauranginlägg i en månad.

Vad tycker ni?

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Rosa är inte ett jämställhetsproblem

Den största missuppfattningen om feminism tycker jag är att man måste sträva efter att vara manligt. No way. Jag gillar att vi är olika, jag inser att vi är olika och har olika styrkor, både för att vi är olika personer men faktiskt också för att vi är av olika kön. Tänkte på det när jag läste she creatives inbjudan, att jag först reagerade på beskrivning av en av talarna. ”Glöd och entusiasm” stod det och jag tänkte… hade man beskrivit en man så? Och sen tänkte jag So What! Glöd och entusiasm är sjukt bra egenskaper. Det är när man (läs kvinnor) stryker sådana beskrivningar på inbjudningar, när man (läs kvinnor) strävar efter att göra allt okvinnligt, som jag tycker att det blir fel. I den här otroliga strävan efter jämlikhet glömmer vi bort att dynamiken mellan män och kvinnor är bra, det får inte försvinna. Det är bara våra olika egenskaper och stryrkor som ska värderas lika högt. Och där  finns ett problem. Men då kan vi väl jobba på värderingen av typiskt kvinnliga saker i stället för att eliminera dem och vägra köpa rosa kläder till vår dotter.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter