Knäckt. Jag har inte varit så här fattig sedan jag pluggade och fick stå i barer på helgerna och servera de dagar jag inte hade föreläsningar och höll dansklasser på kvällar för att kunna äta alls. Den jävla telefonräkningen har sänkt mig. Jag har inte betalt en mobilräkning på flera år eftersom företaget gjort det, men nu har jag en privat telefon med ett helvetes-telia-företagsabonnemang. Och en väldigt stor lägenhet som drar väldigt stor el som jag gärna köper väldigt fina saker till. Jag bor  bredvid Mästerlivs dessutom där en paprika kostar 74 kronor kilot. Förstår ni, 74. Att jag är lat och inte orkar gå till någon billigare butik bidrar ytterligare till min fattigdom. Jag som tänkte shoppa kläder. Nu kommer allt gå till lunchmat och typ höstblommor på balkongen. Hur kunde jag lämna in fåtöljkuddar till en tapetserare som tar 3000 kronor för att fixa två stycken. Vad tänkte jag där.

Mammapappa får jag komma hem till er på middag?

Mediamingel på Hipp ikväll från klockan 16 alltså. Panelen som jag är med i, tillsammans med tre andra, börjar klockan 17. Jag behöver hejarklack känner jag….

Anmäl dig här

I morgon sitter jag i panelen på Mediamingel på Hipp. Det kommer handla om personliga varumärken. Eftersom ett företags varumärke och personliga varumärken formas i betraktarens öga vill jag göra en snabb undersökning inför i morgon.

Vad tycker du att mitt personliga varumärke står för?

Vad gör du själv, pluggar, jobbar, med vad?

Det här hände:

Jag blev lite tårögd.

Jag fick gåshud och håren på armen reste sig upp.

Jag var tvungen att kalla på andra på kontoret för att titta.

Jag la huvudet på sned.

Jag bestämde mig för att inget annat duger.

När jag såg det här.

Och då har det inget att göra med att han är en prisbelönt copywriter, att jag följt hans ord och liv i bloggen från början, eller att hans liv gått som en saga. Det handlar bara om fotografier, bröllopsfotografier som har en så otrolig känsla som når hela vägen in till magen och känns.