Det är ditt jävla ansvar.

Jag blir så irriterad på folk som går runt i tron att vi är jämställda, eller att de inte kan göra något åt det om det är så. Speciellt folk som har en sådan position att det hänger på dem.

Redan för tio år sedan minns jag en kommentar ”det där att män har högre lön är bara snack”. Grattis till dig om du har hamnat på en arbetsplats som inte lägger kunskapsnivån och löneförhandlingen i könet. De flesta ställen jag har jobbat på har varit bra på den punkten. Men lönen är bara en liten petitessdel när det kommer till jämställdhet. Varför det har kommit att handla så mycket och mätas så ofta i enbart lön är synd för då är det så lätt att komma undan.

Jag tittar på min egen bransch, Malmös reklambransch. Alla byråer jag har kontakt med frågar jag, jobbar inga tjejer här? För oftast möts jag av män och killar. Jo visst svarar de lyckligt och ansvarsfullt. Redan då vet jag att de tjejer som jobbar där alltid har samma yrkesroll, produktionsledare. Hur kan det komma sig? Inte för att det inte räknas, men varför är det en sådan avsaknad av kvinnliga kreatörer. De finns, men inte bland alla dessa manliga copywriters, AD:s och Creative directors som säger ”jag vet inte varför det blivit så”. Förmodligen för att kompisar anställer kompisar, vilket blir att män anställer män, och så blir det en homogen grupp som förmodligen inte alls är särskilt bra för en byrå som bör vara dynamisk. Det finns så klart goda exempel, The Fan Club har en blandning, min byrå är övervägande tjejer och skulle tvärtom behöva killar bland kreatörerna och så vet jag att den unga Good Old har som ambition att anställa fler tjejer och har skrivit en jämställhetspolicy som inte bara ligger i en byrålåda och det finns säkert fler. Mer sånt tack.

Men om det nu är så kvarstår problem. För när du väl är kvinna och anställd gäller det att din röst är lika mycket värd en röst från en person med kuk och kavaj. Det är den förmodligen inte alltid och det är förmodligen det värsta jämställhetsbrottet. För det är så osynligt och svårt att komma åt.

Det stör mig att man fortfarande år 2010 ska känna så.

Fatta att när jag hade varit med i paneldebatten på mediaminglet, fått ett och annat väl valt ord sagt och även slutpläderingen kramade en av de manliga deltagarna mig, gav mig en lätt puss i pannan, och sa tack karintösen. TVÅTUSENJÄVLATIO.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Trenden alla pratar om

Om du läst alla modetidningar vet du vad det är som gör mig så himla inne idag. Vad?

Ps. Nej. Inte min snygga min.

Ps 2. Alltså det finns dom som har spikes, gelé och feztar på båtar med tjejer med bollsilikon och tycker att det är jättetufft. Fortfarande. Chockad av dagens insikt. Trodde detta dog ut 2003.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Dagen mobiler kan dom

Tomas har gömt min dator så att jag ska vara datorfri hela helgen. Men kolla vad jag kan ändå!

Ps. Har hoppat idag och vägrat på nästan alla hinder. Det började med att hästen vägrade för en bom! Det var så klart mitt fel som inte var tydlig nog. Sen kom vi över lite kombinationer sabrino och jag. MEN Jag sket i sista hindret helt och nu i efterhand känns det som ett stort misslyckande. Det vet väl varenda idrottsman att man ska sluta när det går bra och ha med den känslan till nästa gång. Hjärnan minns. Kroppen minns. Nu minns min g e u p p.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Gå till Dockan ikväll. Och i morgon.

Föreställningen som körs i dockan nu, i dagarna fyra, är rå, vacker och ny. Ljussatta lyftkranar, simhoppare, skånes dansteater, folk som cyklar och dirigenten iförd en klänning som ser ut att vara gjort av svarta sopsäckar utplacerad mitt i vattnet i hamnen. Och det bästa av allt är att både min mamma och min pojkvän är med, med sina röster. Sångröster.

Det är gratis. Det är bara nu. Det är varje kväll. Och det finns ingen ursäkt när Malmö puttar in 9 miljoner i en gratis föreställning för staden, att inte gå dit.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Dagens osanning

Sitter på flygplatsen och lyssnar till osanningar. Jag kan verkligen inte låta bli att lägga mig i när folk är ute och reser, alltså i diskussioner. Nu pratar de om restauranger, undrar om Bastard bara serverar ”äckelmat” och säger att Louisisana låg där innan. Jag skrek just över rummet. ”Svea”. Ingen reaktion.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

kl. 22.40

Jag sitter just nu i hallen med datorn i knät, på hallmattan för att vara exakt. Jag hann ta av mig jackan först. Så ja, jag har all rätt att känna mig stressad just nu. Faktiskt. Kunder mailar, chefer mailar, strategier som ska ner i ppt:s, saker som ska skrivas, webbsidor som ska testas, och i morgon 06 går jag upp för att flyga iväg, göra en intervju, utbilda i lite wordpress och tillbaka för att ramla in på en tyrolerfest i lösmustash. På söndag tänker jag fan sova. Nuff said. Jag kommer förmodligen inte minnas oktober 2010 alls.

Förutom föreställningen i Dockan som jag såg ikväll GÅ DIG FÖR BÖVELEN! Kl 20.30 hela helgen, gratis och häftig uppsättning. Gå tidigt och ta en bra plats.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Sture, höstens heta händelse

Med en snabb titt på menyn på nya Sture (Älskar namnet, det är min farfars) så har Bastard fått konkurrens om min plånbok. Det vattnas i munnen av ord som rått, hängmörat och långkok lika mycket som. Ja. I alla fall. Ringde direkt för att boka bord.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Läsbart

Min morgon var skit och jag simulerade knytnävsslag mot vägspärrar, cyklister och alla andra i min väg. Till jag kom till kontoret och möttes av en hel låda full av böcker som Target language skickat. Så himla gulligt! Förmodligen som tack för min paneldebattinsats.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter