Det bästa jag sagt i år kan ha varit då vi höll på att flytta in på 4:e våningen och vi är ett gäng som står och väntar i dörren på de som släpar upp allt för trapporna. Jag hör att någon är å väg upp och utroper.
– Oj nu kommer något riktigt tungt!
Varpå vår nya granne, en trettionåt normalbyggd kille, kommer gående upp i trappan och mumlar något form av ”jaha, tack”.
Tänker på det och tittar ner i marken varje gång jag träffar honom nu.
Jag har väldigt svårt att acceptera att folk är inne på toaletten länge. 5 minuter är väldigt länge tycker jag, tänk då 20! Jag har ingen förståelse för det alls och kan därför inte heller acceptera det utan skriker vaaaaaaad göööööör duuuuuu när det inträffar. Om jag inte får något svar drar jag i dörren och bankar och står utanför och lyssnar för att liksom sätta fart på den inneboende. Detta är dock inget jag utfört på uteställen eller på jobbet, än så länge.
Jag har inte tagit ställning tidigare eftersom jag aldrig känt att det berör mig nämnvärt. Kungahuset. Men nu tänker jag göra det och då väljer jag för. Det är ju så himla mycket svårare och roligare än att vara emot. De som är emot är ju så himla arga. Jag gillar traditioner, jag gillar diadem, jag gillar princessdrömmar, jag gillar hela grejen och betalar gärna några kronor, för mer är det inte, av min lön till detta landsarv som ger oss guldkant och min mormor något att prata om.
Jag blir provocerad av människor som, utan att ha en aning om vad det egentligen handlar om, avfärdar sociala medier. Gärna med någon raljerande mening om vad andra lägger livet på.
Men jag kan bli precis lika provocerad av detta ohämmade hyllandet av sociala medier. Som om det är det största och det enda som spelar roll. Som om de kommit på något helt nytt som heter kommunikation medan resten av världen ägnat sig och det och byggt varumärken i årtionden.
Och när min pojkvän vill att jag ska följa med till Tjärnö en helg och det låter som en otroligt mysig grej på vår sommarsemester, men egentligen menar att vi ska gå på ett träningscamp i sociala medier tillsammans med 300 andra människor blir det bara för mycket. Det skulle vara som om jag skulle ta med honom på en två dygn lång smygläsning av Nöjesguiden.
Det som räddar mig kan vara att det finns gratis Wifi på det slott jag ska bo på i helgen. För jag hade deadline på Nöjesguiden tidigare i veckan vilket sket sig helt. Jag ska skriva ett filmmanus, ett radiomanus, förbereda en personalfest och samtidigt gå på 3-dagars-bröllop i helgen. Det är faktiskt helt omöjligt när jag ser det lite så här från ovan. Eller snarare underifrån. Nu skickar jag i alla fall iväg en folder på engelska som skulle göras idag samtidigt som jag skulle läsa in mig på ett projekt inför en workshop i morgon om en webbplats. Nej, jag har nog inte fått med allt nej.
Men nu tänker jag ta en öl på Belle Epoque
med Sveriges största reklambloggare.
’
