Och här är min side kick


Jag toastade ett bröllop igår. Mer om det sedan men jag grät. Inte lite snyft. Stortjut, under mitt avslutande tal. Bruden sa att hon var chockad, hon har inte sett mig gråta en enda gång på de tio år vi känt varandra. Mer om bröllop sen, nu ska jag titta lite på göteborg.
Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Inte som alla andra morgnar


Jag har inte sprungit sedan jag blev tvingad i gymnasiet. Jag springer helt enkelt inte. Tycker det är tråkigt och alla som gör det ser så plågade ut. Men den här morgonen sprang jag; tog vägen längs ribban, malmös långa strandochpromenad, sprang ut på en av bryggorna, slängde av mig allt utom trosorna och hoppade i? Det var helt underbart. Sen spang jag tillbaka och åt frukost på ballongen. Allt på samma tid som jag annars pendlar på.
Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Mina fingrar brinner

Någon annan som tycker att det självklara drivet hos en reklambyrå borde vara att leverera bra jobb, bra reklamlösningar? Lösningar som inte enbart inbringar pengar men som framför allt hjälper kunden. Och reklam som man stolt vill visa upp.

Jag vill jobba med människor som brinner precis som mina fingrar gör. På en byrå som brinner och tar reklam på allvar. Inte som spottar ur sig idioti som förfular. Förfular tv4, förfular radio, förfular mitt hallgolv, förfular på busshållplatsen, det har vi för mycket av. Jag vill göra reklam som tar människor på allvar och behandlar dem med respekt. Som gör att man gillar reklam, inte ser ner på den. Jag vill vara stolt varje dag jag går hem från jobbet och känna hur jag hela tiden går framåt, utvecklas och hittar nya tändstickor.  För att det som driver mig och mina copywriterfingrar är att göra reklam som tänder eld i någons medvetande.

Med inspiration från en krönika.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Jag är så nervös


Hur trött man än kan vara på ramsay så kan jag inte slita mig från hells kitchen. Jag är där, i köket, står i mitten, svettas och är så stressad att jag knappt kan andas. Älskar restaurangstress. Har man varit med om den, suttit riktigt i skiten och rett ut det klarar man alla andra stunder med bravur. Det är bara raka rör och lika rak kommunikation som gäller. Jag kan sakna den i många andra branscher och stunder. Att inte ha tid att vara annat an ärlig och äkta.
Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Yes chef


Min bror bjuder på äkta hemgjorda fiskburgare på lax och torsk från fiskdisken. Bröden är så klart hembakade av råg och under finns en fräscht knaprig röra så fänkål, selleri och äpple. Sen fick vi en chokladkaka gjord på ekologiska råvaror. Jag älskar min familj och min bror som fyller 27. Och ja, han är ledig.
Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Syndigt att åka tåg


Idag upptäckte jag att mina trosor syntes genom den vita kjolen. Inte lite grann nej, utan mer som att ”titta där står karin utan kjol”. Och inte var det ett par sexiga spetstrosor utan snarare det vi tjejer kallas menstrosor. Ett par fula vita saker som sitter lite dåligt och har veckat sig över baken. Jag förstår inte att någon på kontoret inte sagt något. Men det är kanske som med kråkor i näsan. Nåväl. Jag hade inget annat val än att ta av mig dem. Jag levde i synd. Jag borde inte ens få åka tåg.
Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter