Bäst ös är det lätt på Jerikos scen på Gustav. Här dansas det på borden till arabisk pop. Ålder från 2 till 65, starköl och publik som kollar in dansgolvet från andra sidan staketet. Stämningen är på topp och jag bannar bara mina trötta fötter som hindrar mig från att skaka rumpan som alla andra flickor eller snarare pojkar. För här är det männen som knutit skjortsnibbarna i en knug över magen så att den putar fram, männen som vickar på höfterna och männen som står för 90% av dansgolvet.

Den dubbelmoral och kultur som ligger bakom det kommer jag inte gå in på utan avundas hellre den festglädje och gemenskap som förenar över generationer och som lyser med sin frånvaro på våra tristsvenska golv. Männen står inte i klungor med armarna i taket och sjunger låttexter, som precis alla kan, på våra fester. Folkvisorna har stannat i stadiet de alltid befunnit sig. Dött. Dj cheb oman är svensk med hawaii skjorta som förmodligen har hjärtat i ett helt annat land. Underbar folkfest. Hopp hopp.

Här är beviset på att vegomat inte ska försöka efterlikna kött. Korv ska få vara korv. En trist, men dock stark chorizo på inget annat än grönsaker åkte i papperskorgen.

Ser ut som en vanlig burgare men vi misstänker en förtäckt cevapcici. Saftig med mycket sallad, salsa och grillsmak. Jag har ingen examen från journalisthögskolan men påstår att den här är god. Vill ni ha bättre koll gå in på sydsvenskan.se där Bong betygsatt festivalmaten!