Jag hatar när folk använder utropstecken på fel ställen, överallt och flera stycken i rad. Detta missbruk får mig att må dåligt. Måste alla skrika så förbaskat. Folk förstår samansättningen av en mening och dess budskap utan dessa små vedervärdiga streck som ska användas vid just utrop, uppmaningar eller hälsningar. De ska inte ersätta varje punkt i en text.
Min önskelista
Förutom lugn & ro. Mammas rödbetssallad och pappas viltfärsbiffar. Och att mormor är pigg….
Platt-TV
Vit sideboard från David Design
Små högtalare som man kan trolla bort i taket
Stylingjärn
Blender
Murad nattkräm
Darphan ögoncreme
1,5 m hög Benjaminfikus eller Bonsai Mango
Avskrivning av mina CSN-lån
Jag hänger en strumpa på min ytterdörr…
Besvikelse
Åhlens julklappspapper räcker inte ens till ett stycke julklapp. Inte heller snöret. Jag känner mig lurad.
Sverigekulturen bestämmer att vi ska undgå så mycket service som möjlig genom att lägga över allt på kunden. Kunden ska fixa räkningar själv via internet, vi ska hänga upp våra provade plagg själva i butiken och nu ska vi fan slå in varenda julklapp själva också. Medan andra länder ser till att vi varken behöver packa matkassen eller bära ut dessa till bilen och därmed ser till att en extra procentsats av landets befolkning har arbete ska vi spara in. Butikerna har blivit för lata för att serva sina kunder och ser inte ens den uppenbara trenden att folk har för mycket att göra. Vi vill ha catering, vi vill ha hunddagis och vi vill att butiken ska slå in vår julklapp. Basta.
Men nej. I stället för att ta in extrapersonal under julen, exempelvis en fattig ledig student, inrättar man ett presentbord. Där ska vi, mitt i julruschen, trängas och taffligt slå in en röd klapp och klippa med en sax som man kedjat fast – vilket enbart skapar problem. Vi har nog med att komma på vad vi ska köpa.
Vad medför detta förutom stressymtom och missbruk av lugnande. Jo att alla mina klappar under granen ser ut som om de är gjorda av en femåring. Jag kan verkligen inte slå in paket och jag vill inte heller. Det är urtrist. Hur kreativ jag än är ser det ut som ett bubbligt fult verk. Och med min ålder är utgångsdatumet för att det skulle vara charmigt att lämna över en egenhändigt inpackad bubblig paket för länge sedan utgånget. Jag hatar det.
Men gud jag har hamnat i en komedi.
Lullade smått kaffemätt genom Gamla Väster med Charlie som sällskap och slank in om en liten antikvitetsbutik. Där stötte jag på min gamla kompis Mattias med pojkvän. Och knappt hade jag hunnit in i den lilla lilla lokalen förrän jag var omringad av en hel familj som frågade ut mig vad jag gjort med en Olof. Frågorna haglade och det kändes som att jag hamnade i en orkan och behövde ta skydd. Fjädern blev till en höna på mindre en sekund. Femton minuter senare kom jag utpumpad ur butiken. Helt tokig lördagsupplevelse. Allt på grund av en enda mening.
Jag till Mattias
– Var det Olof här utanför?
Mattias
– Känner du Olof?
Jag
– Nej alltså jag var ute… vi träff…
Äldre man
– Har du DANSAT med Olof?
Mattias
– Va! gick ni HEM tillsammans?
Äldre man
– GJORDE ni?
Jag
– Nej alltså….
En kvinna
– Jaha hur träffade du Olof?
Jag
– Är du Olofs mamma?
Mattias
– Karin känner Olof de dansade förra helgen
Kille 2
Va. Dansade ni
Jag
– Nej, alltså vi var ute ett helt gäng som dansade, kommer bara ihå…
Kvinna
– Hur känner du Olof?
Jag
Oj, det var tur att jag inte gick hem med honom för då hade jag varit tvungen att berätta om det för ett gäng främmande människor i en butik.
spionage
Jag har nu förstått att jag är övervakad från flera olika fronter. Det gör mig smått skeptisk mot att avslöja detaljer med risk för att ingen någonsin längre frågar mig hur jag mår, eftersom de redan vet. Eller med risk för att bli anklagad för mina handlingar då flertalet väljer att tolka mina texter på de mest märkliga sätt. Och sen känner jag plötsligt ett visst ansvar för mina läsares välmående när jag hör någon i baren säga att de utvecklat ett beroende och att de känner att de våldtagit någon varje gång de besökt sidan. Stackare. Du får ett plåster här.
Sunday morning glory
Åt Ostron idag på Hilton. Det gav mig inget erotiskt rus. Efter brunchen, med chokladfontän och jordgubbar, fetasallad och nudlar, kändes det mer lockande att sova än att ha sex. Det kanske bara fungerar om man enbart äter ostron och så gott tycker jag verkligen inte att det är. Jag bara låtsas, håller andan något när jag sväljer och intalar mig själv att det är lyxigt.
Ungefär som varje gång de serverade pulvermos i skolan. Jag kan tänka mig att starta en förening mot pulvermos. Det är för mig helt ofattbart att det finns dem som anser pulver vara godare än det riktiga alternativet. Hela mitt liv har jag kämpat och kämpat mot detta fenomen och stått pall för hemkheter som ”öööh nej det är klumpar i riktig mos” eller ännu värre ”jag visste inte att det gjordes på potatis” Då har man inte uppfostrats ordentligt eller förstått vikten av bra råvaror. Pulver!! Skandal.
I see you when you get there
Innan Jonas från Falun åker till just Falun är det storparty på Jeriko. Oh Baby öppnar upp skjutdörrarna och låter oss komma ur den svettiga lilla C/O-baren till Jeriko när Jesse Rose från Get Physical/Berlin spelar. Galet är ordet sa bill och bill är i det här fallet Jonas.
Alla goda ting är tre.
Ska du inte ha en pralin till?
Its closing time
Allt ska hända innan jul Det måste vara psykologiskt. ”Oj, vi måste hinna ha fest innan årets slut.” Plötsligt blev Plysch väldigt mycket på tapeten. Kanske det också är psykologiskt eftersom våningen snart ser ut som alla andra. Det vill säga med sovrum och utan dj-bås. Innan dess ska stället festas ut och spriten drickas upp.
På fredag är det engångsfest på plysch som hålls av Stephen Hawkings, Nöjesguiden och Sweet Fred. Med fördrinkar för hundra inbjudna. Festen fortsätter sedan hela natten med dörren öppen för alla som gillar ord som ”rökelse & cosmos”. Jag får inte ihop det med Plysch men det får visst Sweet Fred som skriver att klubben haft ”tveksam musik och publik de senaste åren”. Men eftersom jag är tveksam till att mannen bakom orden ens varit på klubben så gnisslar det lite illa i mina öron.
Vidare fortsätter fredagsinbjudan ”din enda chans att dansa på plysch” vilket också är fel då Plysch kör på klubb på lördag. Bland annat med mannen bakom Sveriges bästa Dj-bar flera år i rad och även 2007 – F12 – Andreas Höistad. Så att musiken skulle vara tveksam sägs med viss klumpighet.
Och jag kommer att vara på båda.
På fredag ska jag andas.
Blått bläck på vitt papper. Kladdar. Börjar om.
Om jag ser det från en annan synvinkel.
En punkt eller ett och. Stryk.
Håller det ihop i slutet. Skriv om.
Klockan är tolv. Vakna klockan fem. Det är mörkt.
Ord ord ord och tankar. Vända på kudden. Skrynkliga lakan.
Håller idén. Måste hinna.
Klockan är sex. Alarmet går. Smink. Tåget går.
Knappa på tangenterna. Möte. Delete.
Hinner jag äta lunch.
Sälja in.
Vara ödmjuk.
Vara knivskarp.
Klockan är fem. Hinner jag till dansklassen.
Klockan är nio. Stänger av musiken.
Tar upp pennan.
Blått bläck på vitt papper. Kladdar. Börjar om.