Kall vit glögg med isbitar och femtiotalsfilmer i en soffa på Friisgatan får timmarna att försvinna snabbt. Från New York hade Rebecca tagit hem två av hennes favoritfilmer som braverar med sitt manus och är på något enkelt sätt – vackra. För i brist på specialfeffekter får färg och dekor prata. Och i brist på snabba klipp från otaliga scener blir dialogen så uppenbart viktig. Det behövs inte mer än rätt ord för att fånga och lämna en berörd. Som Cat on a hot tin roof.
Klockan fyra på morgonen när jag trodde klockan var ett hade vi sett klart film två. Aunt Mame. Helt underbar.






