Filmfredag är bäst.

Kall vit glögg med isbitar och femtiotalsfilmer i en soffa på Friisgatan får timmarna att försvinna snabbt. Från New York hade Rebecca tagit hem två av hennes favoritfilmer som braverar med sitt manus och är på något enkelt sätt – vackra. För i brist på specialfeffekter får färg och dekor prata. Och i brist på snabba klipp från otaliga scener blir dialogen så uppenbart viktig. Det behövs inte mer än rätt ord för att fånga och lämna en berörd. Som Cat on a hot tin roof.

Klockan fyra på morgonen när jag trodde klockan var ett hade vi sett klart film två. Aunt Mame. Helt underbar.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

In bed


Med två katter och huvudvärk. Funderar på en runda på stan eller chips och film. Men först bara ligga här lite till.
Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Va. Händer det något på Lilla Torg?

Så har Koi öppnat sin tredje våning med uteplats, lounge och lyx för alla feströkare. Frågan är om de kommer att köra sitt nya koncept för att passa det stureplanskomplexdrabbade folket som tycker att de är vackra medan de sjunger med till Boten Anna. Foe weal. Eller om Koi faktiskt kommer att hålla hårt på VIP-korten och ta in bra dj:s som kontrast till resten av Lilla Torgs musikanalfabetism. Återstår att se. Men möjligen är det så att de vill ta den plats som en annan Lilla T klubb lämnar tom när de stänger dörrarna i jul.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Dags att reda ut fakta

Skrev i ett tidigare inlägg om alla osanningar och fel fakta som sprids via folk som inte kan hålla tyst. Nu kom jag på ett exempel som retar mig till vansinne. Varje år hör jag folk som säger att humlor bränns. Det är totalt fel. Ändå går de omkring helt övertygade om denna sanning som de sprider till andra som också blir övertygade om denna osanning. Det går inte att kontrollera. Om de blir konfronterade kan de inte riktigt släppa sin uppfattning om att humlor bränns eftersom det ju är självklar fakta i deras hjärnor. Men Nej. Humlor bränns inte. Du kan klappa en humla över ryggen utan att det händer någonting. Precis som getingar och bin så sticks humlan. Om den känner sig trängd och hotad. Och då kanske det k ä n n s som att det bränns.

Nej. Nu ska jag inte sitta här och ge lektioner. Det är dags för finglögg hos vännen.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

I dare you

För att komma någonstans. För att trivas. För att leva ut hela sig själv gäller det att omge sig med människor som tar en till den plats man inte kan komma till ensam. Mina kreativa vänner utmanar, ger idéer och leker med mina tankar. Starka individer med åsikter som kan spränga en gräns. Eller snurriga personer som tänker fram och tillbaka, slänger ur sig idéer utan att någonsin tänka på att de kanske kan göra bort sig eller hamna fel. Eller realister som resonerar korrekt. Dynamiken där mellan är det som skapar en intressant värld. Där vill jag vara. För om vi alla var lika. Hade exakt samma intresse. Och inte kompletterade varandra. Hur fattiga skulle vi då inte vara.

En av dem tog bilden ovan.

Drazen Kuljanin
Vars dokumentär- och kortfilmer dyker upp på fimfestivaler över allt. Naturbegåvad fotograf som publicerar en bild om dagen på webbsidan och projektet Flakes of identity. Flakes som i sin tur är skapad av Eddie. En kreativ själ som jobbar med idéer från Amsterdam till Stockholm.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

If u use the backdoor.

Om det är mörkret. Brist på någon vitamin eller hårda händer. Eller kanske bara ett projekt som jag arbetar med just nu. Använder bilder från konstnären Erwin Olaf som skisser för en kampanj. Aj så ont. Aj så vackert.

För att se hans utställningar måste man just nu ta sig till exempelvis Amsterdam eller Milano. Två städer jag tycker om. Av två olika anledningar. En som jag älskat i, en som jag kanske vill till.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Med hälsning från.

Dansanta piruetter
Och kreativa steg
För många sena nätter
Och aldrig nånsin feg

En dansk som kom och gick
En katt som bröt ett ben
Och trots sitt bakisskick
Är snäckan sällan sen

Du är en riktig fighter
En blogger med finess
En slipad copywriter
En Malmö stads nobless

En partyslipad pingla
En social jonglör
En jävel på att mingla
Och dansa tills du dör

Vi saknar dig nog redan
Ditt skratt och dina ord
Nu infinner sig ledan
Och tomt blir Karins bord

Men vi får inte sörja
När du funnit ett sätt
Att lämna denna smörja
Och faktiskt jobba rätt

Vi önskar dig all lycka
Och framgång där du är
Trots detta kan vi tycka
Att du bör vara här.

/Old mates
By Stefan

Ps. Mamma, du kan kopiera texten härifrån nu.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Sten. Sax. Påse.

Om det bara handlade om vilken glass som är godast i frysboxen. Vegetarisk pizza eller den med parma. Om det bara handlade om den röda stöveln eller den svarta klacken. Men när det handlar om större saker blir det plötligt så mycket svårare än att stå och stirra på en meny i fyrtio minuter. Det är plågsamt snurrigt i huvudet och fördelarna vägs mot nackdelarna. Tänker långt fram, tänker för stunden. Det kan sluta i illusioniska samanbrott som innefattar impulsiva telefonsamtal och frustrerade tårar och frågan om man håller på att bli knäpp. Ibland gör något så lyxigt som alternativ allt mycket svårare. Det är tyvärr inte så enkelt som det är med glass. Att det alltid slutar med att man nöjt och säkert väljer det man alltid brukar. Stracciatella.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter