Adidas har släppt deras snyggaste kollektion på länge. Ledsen Nike men de slår er med hästlängder denna gång och efter 10 trogna år, sponsring till mina dansklasser och hur bra ni än är så sviker jag nu er för första gången. Molnen skingrar sig och solen kommer fram, konfetti strösslar ner från himlen och sambatakter trummar i öronen när man tar på sig Adidas sommarstass.
Jag: Oj vad kort och tjock jag ser ut med den här magen.
Sambo: Men du har väl aldrig varit lång och ståtlig.
Hej Folkuniversitetet. Har ni en kurs i komplimangsteknik?
Det krävs ungefär 5 fina komplimanger för att gottgöra en dålig sägs det. Så jag väntar nu med spänning på att få höra hur vacker jag är (haha). Tur jag fick röda rosor igår. Och tur att att jag ändå är relativt säker i mig själv, trots gravid och med flodhästhaka, så jag inte blir tvungen att tugga cipralex resten av dagen. En gravid kvinna fullproppad med hormoner kan knäckas för mindre.
Gick in till grannen för en femrätters och underbara naturliga viner och champagner. Samt helt grym, heeeelt grym ost. Fransmännen kan. Ja, jag smakade allt även om jag är gravid. Annat vore tortyr.
Kanske världens bästa granne. I alla fall en av Sveriges avkrokar för en god middag enligt White Guide. Ute på en vitkalkad snygg skånegård där husspråket är franska. Köksmästaren Karim ger sin personliga prägel på hela måltiden och pratar passionerat på franskengelska och den sympatiska sommelieren pratar om vinerna med en så genomskinlig och smittande kärlek. ”Detta är min favorit” gestikuleras fram med franska fraser. Karim är tidigare dessertmästare på michelinnivå vilket märks när kanderade godsaker och tryfflar to die for dukas fram som små underverk. Och varje gäst får något extra med dig hem som värmer hjärtat.
Jag rekommenderar ett besök för brunch eller kväll på Ambience Vindåkra, fem minuter från Malmö och väldigt nära Sydfrankrike. Och mig.
Min vän och kollega Mattias Kroon har dragit hit flera av matsveriges mest kända ansikten som Daniel Berlin, Tareq Taylor, Niklas Eksted, Olle Tagesson, Tomas Drejing och även en fransk kock för att ”bjuda” på söndagsmiddagar, hemliga middagar, heliga middagar och workshops. En snutt av Noma kommer förstås också och hälsar på och tar med delar av sitt laboratorium. Tillsammans med lokala aktörer på Skånes sydligaste udde hyllas maten och råvaror i närområdet.
En festival där du kan gå med och plocka ätbara örter i naturen, svamp, lära dig hur man röker fisk, göra naturvin och grilla grön. Hur underbart! Varje middag och föreläsning kostar en slant så välj noggrant om du inte är rik. Men marknaden är gratis!
Hoppas på fler (eller en enda) brudar nästa gång också Mattias. Jag kommer nog inte vara där för jag hoppas på en att äta sjukhusmat på bb just då.
Nu den 17/5 är det Restaurant day på platser över hela världen. Så även i Malmö där det dyker upp pop up-restauranger lite varstans med spännande kök. I nuläget 13 stycken och det poppar även på andra ställen i Skåne. Hemlagat från det palestinska köket på Frölichs väg 4, rätter ur en kokbok från 1847 på Norra Parkgatan 20 och Tacos på Möllan är några. Go get. Hitta fler ställen här.
Eller kanske köra en egen krog för dagen? Och kolla in FB-sidan
Jag nöjer mig ofta med det snabba och enkla i vardagen. En enkel skiva ost på ett gott bröd. Några tärnade tomater i pastan. Anpassar matlagningsinsats efter tid och tillfälle. Tycker att det sociala, att umgås över maten, är lika viktigt som det som väntar på tallriken. Därför sitter jag ibland och väntar och väntar på mitt frukostsällskap och till slut när han hackat och pysslat färdigt sitter jag där med min tråkiga ostmacka och sådana här stordåd mitt emot. Ett Afrikastort knäcke med hemmapicklad rödlök. Och säker något finhackat grönt på toppen. Omåttligheten definierad.
Det finns några saker jag kommit till insikt med och ska minnas. Det ena är att hjälpa gravida. Hur vanligt det än är är det jobbigt för var och en. Jag ska ställa mig upp på bussen och erbjuda att bära påsar och plocka upp saker från marken.
Det andra är att ta med en present till mamman. Det har jag inte tänkt på tidigare. Det har bara varit barnsaker. Men hädanefter, en ostkorg full av all ost hon inte fått äta, massor av mögel och bubbel.
Med bredare perspektiv än sin egen klick och sina egna kvarter får man en större förståelse för andra människor och det som händer runtomkring. Den enda vägen till förståelse är att lyssna på andra människor med en vilja ATT förstå. Inte med en färdig uppfattning och redo att kasta in sina argument. Jag lyssnar mer på någon som kan se saker ur olika perspektiv än ett. Som kan vara ifrågasättande och lyfta olika vinklar utan att hålla sig inom ramen för det politiskt korrekta. Som sätter sig in i andras situation. Att förstå är inte samma sak som att sympatisera – något som ofta glöms i debatterna runt omkring mig. Åsiktskorridoren är smal. Allra smalast bland de som inte vill ta in olika människors perspektiv. Det gillas inte när man säger kulturelit. Av kultureliten. Kanske för att ordet elit kommunicerar värderingar man tar avstånd från – att se ner på andra. Ibland önskar jag att denna klick likasinnade bussades runt Sverige. Eller de kan bara byta kvarter kanske.
I DN skrev Lawn Mohtadi en text för ett tag sedan som jag funderade över länge. Inte på grund av budskapet utan det fullkomliga blottandet av att inte ha någon omvärldsinsikt och ändå driva en politisk fråga om medelklassen.
”Ibland är jag rädd att jag lever i en bubbla. Att jag nästan bara omger mig med likasinnade. Vi tänker likadant, skrattar åt samma saker och följer samma Instagramkonton. Det är i och för sig poängen med att leva i en storstad – vi som lämnade mindre städer för Stockholm sökte just detta: subkulturer, likasinnade. Samtidigt är det underligt att bo i en stad där 40 procent röstar på moderaterna och inte känna en enda av dessa”.
Läs hela artikeln här
Att på en ledarsida föra argument och tes och förmedla en ”sanning” samtidigt erkänna sig leva i en bubbla. Borde det inte ställas högre krav på att se sig omkring från tidningens sida.
I reklambranschen sägs det ofta att man ska ta en annan väg hem – för att se nya saker, få nya perspektiv, förstå nya människor och få ny inspiration. En ledarskribent borde inte nöja sig med att leva i en bubbla och inte känna en enda moderat. Utan borde också ta en annan väg hem.
Jag tror att en människa med vänner och bekanta från alla håll, klasser, med olika politiska åsikter och bakgrunder har större förståelse för samhället än den som bara kommunicerar med likasinnade och boostar sin egen tes. Jag är glad att jag inte bara har en och samma åsikt runt omkring mig utan ett snurr av åsikter och infallsvinklar. Just därför vet jag att jag inte sitter på någon sanning utan min egen åsikt. Även om jag chockas av kommentarerna i Paradise hotel.
