Det nya inne i inredningsreportage-världen. Grå linnelakan lite obäddat och slarvigt. Som om någon just gått upp eller som om barn lekt i sängen.

Slarviga sängar och ananas alltså.

Imorgon tillhör jag alltså de fem procent som går över 14 dagar efter beräknad förlossningsdag. Facktermer; BF.

Vad bra att jag typ ställt in mig på jobbintervju i Stockholm under tron att då har det ju ändå gått över två veckor så det löser sig om familjen åker och killen vaggar. Men än så länge är det bara jag som vaggar.

Andas och acceptera.

Då kanske jag ska köpa en lott idag. Inte ofta man tillhör en liten %.

Låt mig tänka. Mmm nej jag tycker inte att alla ska gå och rösta och att öka antalet röstdeltagande aka vara ett ändamål i sig. Jag tycker att man ska rösta om man vet varför man gör det. Hellre inget kryss än kryss av någon som inte satt sig in i vad de röstar på. Då tycker jag det är bättre att sätta en badge på sin FB för att varumärkespositionera sig själv och låta det stanna där.

Men annars, om du vill göra skillnad – sätt dig in i saken. Rösta inte som kompisarna, det som är poppis eller som föräldrarna eller fikarastens diskussioner tutat i dig. Läs på.

Enligt SVT valkompass ska jag rösta på Djurens parti. Vad i herrrrrans namn är det. Nja jag tycker det finns viktigare frågor men jag landar ofta i miljöfacket i dessa tester.

 

SD är duktiga på att använda internet som kanal för att nå sin anhängare. Senaste kanalen i jakten om röster: Tradera. Nu går det att buda på detta fina barnvagnsset för den rediga vikingen. ”Låt barnet sova i den svenska flaggan och vaggas in i den Svenska tryggheten”. SD tigger om 39 kronor för mästerverket.

Vi gav oss rakt ut i den
fantastiska idyllen för att plocka ljusgröna spröda bokblad innan de blir stora och oätliga. Nu kan man fortfarande hitta syrliga lena blad. Körde vilse och fick en utflykt och i ett backigt jämförande böljande vackert landskap med utsikt över skånska slätter. Jag rekommenderar småvägar från bokskogen och ut mot häckeberga naturområden.

Sedan gjorde jag en sorbet på bokblad och en del citron med inspiration från Bloom in The parks pastry chef Joel Lindqvist. Se han vackra underverk här.

Nästa steg för mig är att komma ur 2000- talets uppläggningar och gå över till kaksmulor och blomblad i en medvetet nonchalant hög.

När jag ska laga en ny maträtt brukar jag läsa på. Nöjer mig inte med att lita på ett recept utan läser flera, gör en analys och min version utifrån vad jag tror på. Så häromdagen läste jag mängd sorbetrecept. Ett var en mango- och basilikasorbet. Det löd så här:

Ingredienser:
– färdig mangosorbet
– en kruka basilika

Gör så här:
Blanda mangosorbet med basilikan

Really?! På en receptsida? Jag tappar tron på mänskligheten.

Chockerade barn på Ikea idag. Tre tittade på mig med gapande munnar, stora ögon, drog i sina föräldrars kläder och viskade förstelnade ”titta magen…”. Som om de såg något helt övernaturligt.

Jag är nog RÄTT stor nu. Men jag hade i alla fall snygga kläder.

Vad jag köpte? 20 stycken kräkhanddukar.

I natt drömde jag att min sambo bad mig säga ”jag älskar dig mer än reklam”.

Samt att han gick igång på det.

Det går att diskutera med sakliga argument och så går det att vara osaklig och bygga sina meningar på värderingar. Vänstern är till exempel bra på det sistnämnda och har alltid använt det retoriskt. I både politiska diskussioner men också privata kan det gå ganska snabbt tills någon börjar värdera och de osakliga argumenten dyker upp. ”Alla är lika värda” till exempel. Ja, Ingen (eller i alla fall få) argumenterar emot de orden. Men sällan är det ett egentligt argument.

Det är ett effektivt sätt att döda en diskussion. Jag säger inte vinna utan döda. För det går inte att komma någon vart med en person som använder det som argument i varken politiska eller privata samtal. Det är som att ta upp ett gult kort. Ett stopp. En återvändsgränd. En uppgiven suck.

Självklart alla är lika värda kan motparten säga men är det ett argument i diskussionen. Handlar det över huvud taget om värde eller kanske det handlar om behov och andra omständigheter?

Två personer ska få mat. Ska vi prata om lika värde och lägga upp lika mycket. Eller ska den som är störst och behöver mest mat få mest.
En lägenhet har två sovrum, ett mindre ett större. Ska vi prata om vilket barn som har störst behov av störst rum med hänsyn till ålder eller hur mycket barnet utnyttjar rummet eller ska vi prata lika värde.
Ska en tioåring få en vinterjacka till samma kostnad som tvååringen för att de är ”lika värda” eller ska man ta hänsyn till vad det kostar. Blir inte mycket till jacka för en tioåring om den bara får kosta lika mycket som en tvåårings jacka.
Ska två personer ha lika lön för att ”alla är lika värda”eller ska den som jobbar mest eller har ett mer avancerat yrke ha högre lön.
Ska en dödssjuk och en som stukat foten ha lika lång väntetid till specialistläkaren för att de är ”lika värda” eller ska vi se till behov och omständigheter.
Ska vi skövla alla hus vid marken, låta staten bygga nya, exakt lika stora på exakt samma typ av mark (ej havsutsikt för en del för då är det inte lika för alla) så att alla har samma standard pga att alla är lika värda eller ska vi se till behov och omständigheter.

När man pratar om ”lika värde” väljer man ut vilka parametrar som ska ingå. Är det att ha exakt lika och hur mäter man det?

Det är svårt att prata om människors lika värde och att använda det som argument för vem som ska ha vad, både politiskt och privat, utan att vidga perspektivet till att innefatta behov och andra omständigheter. Och pratar man lika värde bör man även prata lika skyldigheter och lika ansvar.