Långhelg. Låååååååååååååååååånghelg.
Och jag ska göra en minst sagt annorlunda grej. När jag har skrivit klart min målgruppsanalys för ett öl-märke ska jag sedan leva som denna målgrupp i en dag för att verkligen förstå den. Det vill säga, jag ska var man, 33 år, digga fotboll, flintasteg, köpt potatissallad, ha stor t-shirt på mig och slappa i jeans tillsammans med vännerna i en trädgård i Kävlinge. Kanske en runda om gymmet för att lyfta lite tyngder.
Will see
Alltså sommar är så ragga. Det fattar Klubb Galore på Moriskan som bjudit in en av dancehallens bästa dj:s. Så ikväll är det bara att skaka rumpan till dessa brasilianska rytmer. Jag längtar efter öl, solen och svettig dans. Gud jag kan inte bestämma mig. En sväng inom Jeriko och sedan spatsera ner till Folkets park. Klubbarna ligger bekvämt nära varandra.
Vad fan gör folk på Lilla torg efter drinkuppvärmningen egentligen? Etagé? Kom igen.
Ikväll dammar det eviga paret, Johan Allard och Mattias Berg, av skivorna för att vant slänga på vinyler när de kör igång sin nya klubb RIP CLUB. Det är mer än ett år sedan som Johan slängde upp sina skivor , som för övrigt stod för 90% av hans inredning, på vinden. Vi är väl ganska glada att han hittade dem för han passar verkligen i headphones. Det gör även den blonda parten i duon som kört klubben Art 4 Pleasure i många år, vilket lätt var en av de bästa houseklubbarna i landet. Jag stampade där lite väl mycket och kanske jag hälsar på ikväll igen. Det är dock en engångsföreteelse enligt mr babyhands. Även vana händer kan känna nervositet men det lär inte vara någon fara eftersom Malmö alltid kommer med kärlek när det är bra, eller när det kostar 0 kr.
Alltså jag tycker att Malmö Stad ska ta sitt ansvar för stadsbilden och då framförallt Möllevångstorget. Jag tänker närmast på den fyrkantiga Sibyllakiosen som står där ensam, mitt på torget och förstör. Varför ska den fula saken stå på ett av våra största och mest välbesökta torg? Ring genast den italienska ambassaden och be snällt om en staty med tillhörande fontän. En riktigt stor som bländar med sin ståtlighet. Det skulle liksom kunna bli Möllevångens Turning Torso, dess stolthet som säger Välkommen till Malmö.
Partaja in 20-graders värme på nyöppnade Claesgatan på Möllan tillsammans med Nöjesguiden och deras gratisätarfans. Eller gå och köpa en rouge på Make up store på Storgatan.
Jag tog upp det svåra beslutet med mina kollegor över lunchen som röstade för partaj, men jag väljer nog ny rouge + 50 sidors varumärkesstrategi på balkongen.
Eller kanske båda.
Fan, jag har ju en biljett till Stockholm i morgon bitti kl 05.14 och hem på måndag. Det skulle bli en helg på heta klippor och party på lite favvoklubbar. Men biljetten får brinna inne för en helg med grillning i en malmöpark, samt massa jobb. Tyvärr kan jag inte sälja biljetten annars hade ju du kunnat åka.
Sorry Stockholm, vi ses en annan helg.
I år tänkte jag försöka hålla tyst om min födelsedag och inte på något sätt påminna min omgivning inklusive pojkvän om dagen som bör inkludera pannkakor på sängen, tårta till eftermiddagskaffet och middag på Umami i Köpenhamn på kvällen samt möjligen en stor överaskningsfest med alla vänner och ytligt bekanta jokrar.
Jag har aldrig lyckats hålla tyst förr eftersom jag har ett smärre kontrollbehov och ställer vissa krav på dagen vilket alltid slutar i besvikelse. Utom förra året då det bara var att packa väska och åka till London. Väl framme på hotellet låg det en snygg klänning på sängen samt en artikel om Pete Thong med en liten hint om att han spelade på Minestry of sound på min födelsedag och jag fick dansa där en meter från P Diddy och Fat boy slim som körde några utbyten i Dj-båset.
Där ligger ribban. Won’t say a word.
Vet ju att de läser orden…
Att se vuxna människor greppa kniv och gaffel med hela handen klämd om skaftet i stället för att hålla dem mellan tumme, lång och pekfinger får mig att tappa matlusten helt och hållet. Min förutfattademeningsradar sätter igång direkt och jag ser personens uppväxt flimra förbi ganska snabbt.
Gaffelgrepparen har naturligtvis växt upp med en dagmamma och en snickarpappa utan större kulinariska ambitioner i köket. Det har serverats pulvermos i stället för riktig mos och pappa hängde alltid med en armbåge ovanför tallriken medan han med den andra handen slevade i sig sin mat så snabbt att han var tvungen att sitta lutad ner över tallriken tills den stod tom. Och vänta bara till gaffelgrepparen öppnar käften, då kommer den bräkigaste skånskan ut. Den som jag trodde var utrotad innanför malmömurarna. But oh no.
Föräldrar måste börja ta sitt ansvar:
Idag har jag kört vilse i Spillepengen. För er som är oinvigna i ruttna bananskal kan jag berätta att det är Malmös soptipp. Snurrade runt flera varv, galen, tills jag hittade ut, skådade sydsvenskanhuset där det stack upp ur skyn och jag försökte hitta en väg som såg ut att gå i den riktningen. Hur jag hamnade där kan bara forskarna svara på som påstår att män har utvecklat hjärnan på så sätt att de hittar bättre än kvinnor. Lägg därtill en nyinskaffad bil som tydligen inte får köras på cykelvägen vilket är den väg jag hittar på.
Höga hus är guld för den som inte utvecklat lokalsinnet sedan femårsåldern. När jag flyttade in till Malmö vägrade jag cykla åt det håll min kompis pekade åt då jag skulle vingla hem från KB. ”Njeeeee, det känns som det är åt andra hållet”, tänkte jag och cyklade mot, gud vet var. Hamnade helt fel och det enda som räddade mig från att sova i en buske den natten var Kronprinsen som stack upp högt över de andra husen.
