Alltså, när vi föds ammar vi mjölk som innehåller all den näring vi behöver. Efter ett tag går vi över till annan föda och det anses ofta äckligt att amma sitt barn upp i högre åldrar och jag tror nog att vi själva känner viss avsmak för att amma mamma efter babystadiet. Men vi kan tänka oss att dricka mjölk från en ko istället. Alltså mjölk från ett DJURS SPENAR.
Shirley Clamp my hero
Jaha. Min frisör väntar på den, enligt honom, magiska färgen Ease från Redken som Shirley Clamp ska ha med sig hem från New York till honom. Så man kan nästan säga att schlagerdrottningen kommer att rädda mig om fem dagar då mitt hår äntligen ska få rätt blonda kalla nyans. Undrar om Shirley vet vilken fantastisk insats hon gör. Finner inga ord.
Sen åker bobben bort och vinterns gardinlugg upp (vad jag tjatar). Jag har redan varit på luggen med min kökssax. Schyyysh
Vardagsbubbel
Huvudet värker och det kan bero på den champagne som serverades kl 09.05 på jobb. AJ, vet ni hur snurrig man blir på ett glas champagne om det serveras innan frukost en onsdag? Ja, nu kanske inte just onsdagen spelar någon större roll i samanhanget men jästa druvor gör. Nu är det bara att invänta bakfyllan. Har jag tur är den över innan lunch.
Munter diktatur kallade min chef morgonen. Och vi som alla varit med i reklamtävlingen förstår precis vad hon menar.
Tallin minus gutefår
Första resan på länge som jag liksom bara åkte med på utan några planer. Det enda som låg i min handväska var en lapp med nedklottrade klubbnamn och barer som kändes som bra lördagsgöra. Tallin visste jag inget om. Nu vet jag att det är en mysig stad som påminner om Gotland, med en mur kringbyggt gamla stan, kullersten, som Tallinborna propsar att beträda med 10cm stilett, och stilfulla barer med öl för 15 kronor.
Inslag var vodkasnaps med minigurka, massor av surkål, underbar arkitektur, deportering av oss genomförd av påstådd rysk trupp, helt naken man på en nattklubb, svenskar som kommit fyra i poker SM ( jo det hölls i Tallin för att undgå svenska lagar) och Ibizaparty på stadens inneklubb som kanske inte riktigt levde upp till sitt namn Hollywood (eller kanske just det det gjorde lalala). Men dock, Tallin har kommit långt med tanke på sin historia och är hur suget som helst på att bli modert. Nu!
bed head
När jag kom till Tallin rynkades min näsa åt alla platinablonderingar tills jag insåg att jag faktiskt ser likadan ut själv. Ett paniksamtal till min frisör och nu ska alla tecken på gula toner bort. Back to black? Hardly. Vitt får det bli. Kanske back to assymetriskt.
De tunga luggarna och bobben kommer starkt i vår, men jag har redan tröttnat. Det går ganska snabbt som vanligt. Vad ska vi nu hitta på? För en obotlig frisyrnarkoman var Dygnet Runts senaste reportage om olika salonger skön fredagslektyr.
I am an egg
Det här går inte längre. Om folk skriker tjockis efter mig på ribban i sommar så är allt min brors fel. Han ska liksom alltid överdriva så där. Nästa år räcker det med middle sized påskägg.
Jag ska tapetsera väggarna med lappar ”rör du godis får du rejält med stryk”. Då blir jag rädd och kanske tvingar mig själv att ta en apelsin.
H deffar ner sig inför ett underklädesjobb. Tänk om jag kunde rida på vågen. Nej då kommer lilla oink oink grisen K och slaffsar i sig de rester han lämnat och sedan undrar hon varför cheap monday jeansen sprack.
No balls no shoes
”Har hon aldrig känt på kulorna förr” Hon tog min hand satte den på hans kulor eller rättare sagt, kula, och så sa hon något om att den var rejäl, men att det bara fanns en. Kanske därför han är lite mesig. Min 7,2 kg katt.
Varför måste veterinärerna alltid prata om ”matte” som de säger, i tredje person, hur dumt känns inte det? Som om jag inte vore där, som om min katt och veterinären skulle ha ett eget jävla språk eller som om jag skulle vara en värdelös matte.
Ja, så något intyg på att båda bollarna fanns fick jag inte och därmed försvann de intäkter som min snygga avelshane skulle inbringa och i förlängningen innebär det ett par skor eller två mindre. Bah
Dagens insikt
Adi Nes
ute lite
Mötte Nimrod utanför hans hus på Nahalat Binyamin.
Var tisdag och fredag är det konstmarknad här, perfekt plats att köpa presenter!
Vi gick en sväng inom Levontin 7 och snubblade in i klubbmörkret mitt under en spelning av Atomic. 
Uppe i baren höll jag nästan på att trampa ner en söt liten hund. Förväntade mig liksom inte att den skulle vara där. Men i Tel Aviv är även hundar välkomna på krogen.
Vidare till Abraxxas, där vi knappt lyckades klämma oss in i trängseln runt den pyttelilla scenen. 
Mannen som drar fulla hus heter Ram, är förutom musiker även producent och mäkta populär bland nattklubbsfolket.
Efter att ha dansat en stund med honom och hans entourage, drog vi vidare.
Vi åkte med en av Israels mest inflytelserika musikskribenter Itamar och hans fru Oola, fotograf, till deras favvo-vattenhål;
La Cantina. Där drack vi skumpa i mängder med ett gäng svenskättlingar. Sådana springer jag av någon anledning på hela tiden häröver.
Svenskarna gillar visst Israel. Det är ömsesidigt.
Itamar själv har en syster i Märsta (han sager det roligt med isra-stockholmsk accent, typ ”meeshta”)
Runt bordet satt bl.a. Avi, killen med super-svenskt indie utseende, som inte är ett dugg svensk. Van, tjejen från Thailand som är beroende av flickr och aldrig lyssnar på någon annan än sig själv. Och Oola, som helt sonika bad att få ta nakenbilder av mig imorgon. Jag har sett hennes bilder, de är vackra, kanske tar vi en session.
Natten slutade, som nästan alla nätter gör, på Kafeteria 24h, känt för sina smarriga pacman’s. Söta små nybakta bullar med gapet fullt av supergoda ingredienser. De serveras i par. Och i valfrihetens stad är man så klart välkommen att välja vilka kombinationer man vill!




