Lina har ett par tunna sommarballerinaskor i mocka med sig till Stockholm. Jag ett par converse. Det är snöslaskkaos. Hur har ni det då?
Yankee kepsen
Det har varit converse, sotarmössa, halsduk inomhus, jeansskjorta. Man kan inte säga att svensken har särskilt unik klädstil. Nästa sak som alla kommer ha…
Yankee kepsen.
Eller i alla fall keps.
Jag har i all fall varit på match på Yankee stadium. Känn på den era wannabe Yankee-fans.
(Ta nu inte denna mening så allvarligt. Jag skojade. Förutom om att jag har varit där. Och att alla kommer ha keps).
Skriver så tårarna rinner
Igår presenterade jag en grej för kund tillsammans med en byrå. Kunden fick tårar i ögonen när jag läste min text. Kabingabong. Själv fick jag rysningar och sa det högt vilket övriga hade väldigt roligt åt. Snart på papper nära dig.
Ps. Jag ryser även av bioljud. Dramatiska scener när folk får varandra eller blir glada igen. Och när barn sjunger i röd tröja med en ritad sol på. Av välbehag.
Naw
Min katt gick precis fram och nosade en elektriker i huvudet när han låg på golvet bakom min soffa och hamrade.”Hej, vem är du?”.
Sitter för övrigt vid mitt bord i vardagsrummet och jobbar, med en elektriker till höger, en elektriker framför och en snickare till vänster. Fullt liv. Såg, bank, stön.
Ledigt
Pink ladys
Bara en dag innan påsk
Tiden med sig själv
Så. Tjejerna gick. Skulle med ett tåg. Jag och ett glas cava sitter kvar. Lämnade till något av det bästa jag vet. Att vara ensam. På en restaurang. Helt närvarande och uppmärksam på varje doft, varje samtal, varje rörelse. Frihet. Påminner om hur eget livet är och jag i det.
Det sitter en man i baren. Ensam. Han är svartklädd, har en öl. Är snygg. Ensamheten gör att han ser stark ut. Tänk om jag visste det när jag var 23. Att det är så man ser ut med sig själv. Om man tycker om sitt eget sällskap.
En av mina bästa kvällar för något år sedan, i en relation, för hundrade gången frågandes ”kan vi göra något, gå ut, ta ett glas, vara spontana?” och svaret blev soffan tog frustrationen mig till Bastards bar ensam. Med ett glas champagne, burrata och en tidning. Det var lördag. En väldigt skön lördag. Med mig själv. Och mina tankar.
Nu tänker jag att musiken på Moccasin är fin. Att klockan är för mycket. Vad hon sa till mig. Att jag måste smsa ett nr till Jenny, att snickaren kommer tidigt i morgon. Att jag inte vill röra mig ur fläcken.
Är det så här kvarterskrogstanten tänker?
Ännu en Reklamöl!
(fotograf: Marie Barthelsson)
(
;
Ikväll är det Reklamöl igen. Nu har jag och Ludde kört våra events i två år, en gång i månaden, och drar Skånes reklam- och mediebransch till ölmingel. Varje månad står en ny byrå värd för eventet och denna gång är det Eight. De var en av de byråer som stod värdar i början och nu får vi komma tillbaka. Kul. Och roligt att det alltid kommer så mycket folk.
Jag och Ludde (min gamla Art director och vän) gör allt jobb ideellt och lägger timmar varje vecka för att nätverka och planera för eventen. Flera gånger har vi pratat om att ta in sponsring för att få det att gå ihop. Framför allt om man som jag, jobbar som konsult. Då blir varje obetald timme märkbar. Men vi fortsätter köra. Alla events innan sommaruppehållet är inplanerade och sedan är vi tillbaka med en hemsida (för att göra det lättare för folk att gå ur Facebook och ändå få våra inbjudningar:-), samt i ännu en stad!
Målet var ett skönt häng och att främja en mer levande reklambransch i Malmö och underlätta för folk att skapa nya viktiga kontakter. Inte ett kundevent, inga paneldebatter, inga namnbrickor.
Vi tycker att vi har lyckats.
;
Papperscopy eller digital copy?
Varför finns det ”digital copy” när det inte finns ”papperscopy” eller ”radiocopy” eller ”filmcopy”? En copywriter skapar idéer för att sälja. Använder ord för att skapa resultat. Om det så blir en film, ett DR, en lapp på en gatusten, i radio eller på en hemsida eller hundra metatexter är helt ointressant. Jag skriver. Skapar känslor. Påverkar. Och det är hundra gånger viktigare för mig att förstå hur människor fungerar, ha en förmåga att tänka mig in i andra människors liv och hjärna och ha känslopröt känsliga som huden på undersidan av din arm.
Från början när man börjar jobba med en kund finns mediet oftast inte alls. Eller, det är i alla fall det mest önskvärda scenariot även om många kommer och säger ”vi ska ha en broschyr” istället för att säga ”vi vill att alla ska älska oss, hur gör vi?” Det ska bara finnas ett problem, som ska lösas. Om det landar i något som kallas PR, reklam eller digitala medier är oväsentligt. Om det blir en tjänst på nätet, en traditionell annons eller en pool full med gröna gummibollar som studsar som en evighetsmaskin. Digital copywriter? Vad är det? Ofta frågar kunder mig ”kan du skriva för webben?”. Det är ungefär som att någon skulle säga ”kan du skriva i en broschyr”. Det handlar om att förstå användaren, förstå varumärket och förstå mediet. Där det sistnämnda förmodligen är det enkla.
Det var dagens reklamtanke.