– Allt?
— Ja.
— Snygging!!
Eeeh tack? Eller vad svarar man när man ligger
där med två ben på varsin sida om en brits?
Djur har också känslor
Bloggare har också känslor.
Copywriters har också känslor.
Journalister har också känslor.
Artister har också känslor.
Chefer har också känslor.
Politiker har också känslor.
Även om det kan verka ofattbart och är svårt att förstå så är jag säker på att de också får ont om man drar av dem benen. Jag vet helt sjukt.
Plats för bra jobb
Tips. Caféjobba på Djäkne kaffebar. Inte bara för att man kan beställa kaffe via en app, för att det finns nätverk och ström eller för att det är snyggt. Men gör att man blir så effektiv av myllret och farten i ett fik. Det ger ett tempo till kroppen som bara kör.
Här är min praktikant Madelen som jobbar med mig några dagar i veckan. Skriver och strukturerar, är med på möten och i en del idéarbete och tar fram underlag. I lördags kom hon hem kl 08 på morgonen. Jag tycker att det är ett utmärkt karaktärsdrag.
Arty farty
Nej, men jag tar enhjulingen
I morse kom en man i kavaj, stor randig halsduk och svarta brillor cyklandes på en enhjuling på Ribban. Jag tänkte. Han måste jobba med media.
Weekend pics
”Du går på teater och sånt. Det gör aldrig mina vänner”.
Jag måste nog sluta bunkra upp med teaterbiljetter utan plan (alltså köpa biljetter till alla vårens föreställningar lite random datum på en gång) för då kan det bli så att man råkar hamna på en föreställning om tragisk skilsmässa (Medea) på sin treårsdag eller som i fredags då vi bubbelfnittriga gick från Moccasin till Intiman för lite kulturippdatering. Satte oss, tittade i programmet. 2,5 timmes föreställning med samtal om döden (Here comes the sun). Jippy.
Sen hade mamma och pappa dammat av nittiotalets fonduegryta och jag nostalgiåt chutneysås nom nom. Gårdagen spenderade jag på knä på balkonggolvet med en skursvamp och lade golv. Sen gick jag en lång samtalsrunda vid havet med en man som nog är en meter längre än jag. Det bästa var när han sa ”vi går här”. Gillar beslutsamhet hos alla människor.
Tillbaka, dra upp och slå igen
Det har varit en psykiskt påfrestande helg. Jag har fått rota upp saker som jag vill stänga av. Glömma. Och sparka på. När jag berättar om det igen rullas meningar upp och för varje gång jag säger dem högt till någon som har frågat blir det mer och mer uppenbart för mig att det verkligen har hänt. Och även för dem. Som trodde de visste. Men som egentligen inte hade en aning om vad som hänt, på den här sidan av verkligheten. Jag har nog bara tagit chocken, paketerat in den och tänkt att så, nu var jag av med det problemet. Uppenbarligen inte. Och varför försöker jag lura mig själv. Det vore märkligt om det inte kändes något alls. Då skulle ju all den tiden vara helt meningslös. Det var den också. Eller det var den inte. Det beror på vilken sida man väljer att vakna på. Jag vaknar för det mesta som att det aldrig hänt.
Vad som blev uppenbart idag var i alla fall att de som ”vet allt” inte vet någonting, egentligen. För om de vetat vad som hänt mig, hört det jag hört, och sett det från mitt håll skulle de aldrig be mig om något. Om de visste skulle de förmodligen säga som den enda som frågat; ”Oh shit, Oh shit”.
Vuxengänghäng
Alltså ”kompisgäng”. Det har jag alltid varit rädd för. De innehåller maktstrukturer, osynliga band och regler som varken låter någon komma in eller ut bara då där. Där vänner blandar sig i saker de inte har med att göra. Som gör det omöjligt för någon att bryta ur och ta eget beslut utan att bli dömd och utanför vilket skapar beroende och rädsla och en omöjlighet att skapa sitt eget liv. Ostyrt. Opåverkat. Strukturer som omöjliggör stoppar och stjälper med sitt ständiga stöd. En plats alltid samma plats. Är du inte den starkaste får du stanna där. Påtryckt av åsikter och förväntningar. Tar du dig ur och nosar på ett annat liv. Nyfiket. Nytt. Blir du kanske utstött, utsatt. Så då stannar man där eller går tillbaka till i sitt gäng som
Inte kallas gäng, så klart, stänger dörrarna och grämer sig för vad man inte gjorde. Inte förrän någon av ledarna, som inte kallas ledare, så klart, rör sig. Ruckar på sig. Bryter bana vaknar de andra oroligt och undrar ”får man göra så”. Plötsligt har flera familjer och kvar står den som aldrig stod upp och följde sina tankar och sitt hjärta. Undrar. Vad nu. Nej gäng. Även de till synes osynliga. Du kommer inte in du kommer inte ut.
jobbe
Vad dricker du i sommar? Något gott vin, god öl eller annat att rekommendera?
Gå till Bastards uteserverring (i sommar) och beställ ett kallt rött naturligt vin. Det tar fram något gott som luktar lite unken skit som det ska göra. Jag har blivit besatt av detta.
Eller alltså, nu när det finns så mycket bra rosé är det väl bara att dricka på. Hansa har en story hylla.
I ölväg så alltid Sierra Nevada.
I drinkväg blir det gurkdrinkar hela sommaren och allt som är döpt efter gamla presidenter. Med mycket is. Gör den hemma eller på Belle Epoque.
Tinto de verano. Rött vin med citronläsk. Den bästa balkongdrickan. Iskallt.
Limonana. Citronjuice från färska citroner med mynta i och kanske socker. Alkoholfri sommarslurp.