Måndag – min praktikant från Malmö Högskola börjar och mitt liv kommer bli lite lättare.
Tisdag – presentation i Stockholm av en kampanj. Alltid roligt.
Tisdag kväll – Kör Body step med ny koreografi på Forum.
Onsdag – Inget planerat på kvällen. TJOHO.
Torsdag – Middag.
Fredag – Fredag.
Lördag – Passa mitt brorsbarn för första gången.
Söndag – Bio.
Ibland beter sig folk illa. Ibland säger folk förlåt. Men de ursäkterna betyder inte ett skvatt om det följs upp av ett men. I samma sekund som man tar in ett ”men” har man tagit tillbaka sitt förlåt. Så fort man börjar förklara varför, har man tagit tillbaka sitt förlåt. Då betyder ett förlåt ingenting längre. Det kan till och med lägga över skulden ytterligare på personen som man ber om ursäkt till. Det har hänt mig tre gånger det senaste året.
Hej Karin
Förlåt om jag har sårat dig. Men…
Till Alla
Jag har betett mig dumt. Förlåt. Men låt mig bara förklara varför…
Hej Karin
Förlåt för det jag gjorde. Men…
Jag frågade faktiskt om man hör grannarna innan jag flyttade in. ”Aldrig” sa de. ALDRIG MY AS. Jag hör ordagrant vad de säger. Tur de är ett par som är överens och har en jollrande liten bebis och inte en skrikmaskin. Och vilken tur för dem att jag inte bor här med sambo. Jag tror inte att grannarna skulle tycka att skrikbråk var lika ”uppfriskande” som jag. Tror inte heller ”rensa luften” skulle trösta. Eller ”mmm men efter bråk har man ju väldigt bra…”. Nu för tiden är jag tyst som en mus. En jobbande mus. Så länge jag inte övar in koreografi. Det kan alltså vara så att jag är hatad efter den här helgens övningar.
Här har ni veckans ångestframkallning! Det är ju en närmre pocketbok som kommer varje morgon. Stressen byggs på till en stor hög som bärs ut varje söndag, i det närmsta oläst.
Jag har aldrig varit så icke allmänbildad som nu. Annat var det när man pluggade journalistik på folkhögskola och kunde hamna i spontanförhör när som helst på en lunchrast av någon som kallade sig kommunist. Det var bäst att lusläsa allt.
Nu vet jag däremot saker som att någon hade en så myyysig kväll med tjejerna och rött vin i fredags. Tack Facebook. Kan jag få tillbaka min tid.
Igår skrek jag rakt ut. Det var när Belle Epoque tog hem priset som Årets hjärtekrog. Jag tycker det är väldigt roligt för dem och ett pris som verkligen passar krogen som blivit Malmös stora källa till mänsklig värme. Och så har de bra drinkar förstås.
Andra Skåningar som vann var Daniel Berlin som jag hyser ett stort hjärta till, inte bara på grund av matlagningen, att de unga kockarna från Skåne lyckas göra en helt fenomenal meny för nio bord med två personer i köket och att hela familjen jobbar i restaurangen, men också för att de kommer från Landskrona. Och Grand hotell i Lund vann pris för bästa vinupplevelse.
Jag och Sveriges bästa krögare vet inte varför vi blundar hårt men vi gör det ihop. Jag är på White Guide galan och firar vinnarna med middag med gänget från Frantzén/Lindeberg som vann
Finfinpriset.
Ps. Läs mina tweets för mer. God natt. Jag har en deadline på en recension i morgon och har blivit mobbad hela kvällen för att jag sa att jag skulle jobba på ett coffice i morgon. Så nu låter jag bli.
Varför lyssnar alltid kriminalare på opera i serier? För att det är kusligt? Jag blir helt nervös av ylandet och kan inte lyssna på konversationerna. Det är i och för sig helt meningslöst eftersom de suger. Den bästa operan jag varit på var i Budapest. Jag sov hela tiden. Den sämsta var en i Malmö som var ett stort skämt.
Kommer till flygplatsen och får ont i min lilla copymage. Det får jag varje gång jag kör till Sturup och ser Sydsvenskans reklamskylt. Det är jättebra tänkt. En skylt som utnyttjar platsen och blir fyndig och lämnar ett litet leende samtidigt som de säger precis vad de ska och är därmed relevant. Både för läsaren och för varumärket.
”För dem som inte vill vara helt borta”.
Men det ska ju så klart vara
”För dig som inte vill vara helt borta”
Sådana små detaljer bryr jag mig om om dagarna.
