Att jag skrivit ett blogginlägg på fredagsfyllan som slutar med ”känns sådär, hen”. Herregud.
Opublicerat.
Man tackar sig själv.
”Det största funktionshindret är trots allt kärleken”
Är man någonsin så stark som när man är själv? Är man någonsin så svag som i en relation?
Svag behöver i och för sig inte vara fel. Det kan vara vackert att våga lämna sig till någon. Låta den se. Men så fort man gläntar på sina hemligheter, sina tankar och känslor och ger dem oredigerat till någon blir man sårbar. Eller mer sårbar. Dörrar kan öppnas sakta en och en. Kommer man till sista öser kanske innehållet ut oförberedd och överväldigande. Jag känner mig alltid psykiskt starkast när jag är själv. Utan någon att landa på, förhålla sig till eller ständigt hjälpande. Utan någon att längta efter, tvivla på eller känna sig osedd av. Men med rätt person kanske funktionshinder är fantastiskt och snarare stärkande.
Jag tänkte bli kulturytlig, sluta skriva om känslor och bara om film, musik och rapportera om var jag drack gårkvällens öl. Men så läste jag en filmrecension med orden ”det största funktionshindret är, trots allt, kärleken” och kunde inte skriva utan att känna. Eller känna utan att skriva. Jag skulle bli ett tomt hål. Substanslös. Så jag fortsätter vara som jag är. Och skriver som jag gör. Kanske inte om vad som hänt men om vad som känns. Med en eller två dörrar stängda.
Mörk kärlek
Tar över
Och finns över hela stan. Känns mycket mycket bra att avsluta veckan så här.
För att snart ta hem en snickarkille som jag brukade tjuvringa som tonåring (tjuvringde alla killar med långt hår) och sedan fira med bastardvin men den mest välklädda herren i stan och prata ut om livet. Sedan hem för att låna ut min dusch till en kompis och äta take away och sedan dricka drinkar med lesbiska basket- och fotbollsproffs utan en man i sikte.
Oh mama
Läs vad jag äter
Lyckligast med lyckliga
Undrar hur många skillsmässobarn som skulle önska att deras föräldrar höll ihop ”för barnens skull”? Mår barn bra om föräldrarna mår skit, bara de är ihop? Är det att ta sitt ansvar?
Jag har två föräldrar som varit ihop alltid. De är fortfarande jättefina mot varandra och pussas varje dag. Så vad vet jag. Jag vet bara hur det har känts de gånger de inte varit vänner när jag var liten. Och så skulle jag inte vilja ha det varje dag. Det var i och för sig på tiden då ett enda par i orten var skilda och det kändes häftigt, ungefär som att önska att man skulle bryta benet så att man kunde få låna ut sina kryckor och få gips. Jag bröt heller aldrig benet.
Men jag har många vänner med barn. I förhållande. I nya förhållande. Andras barn i förhållande. Och barn utan förhållande. Någon tänker till och med i varannan-vecka-intervall redan innan de skaffat barn, eller skilt sig för den delen, för att de växt upp så. Aah ledig varannan vecka! Själv kan jag inte tänka mig det. Vill ha för alltid. Men vad kan man lova. Det enda man kan lova sig själv är att göra rätt. För sig. Och de nära. Och det är inte alltid att leva upp till andras eller samhällets eller sitt eget krav på tvåsamhet och evig kärlek.
Varför leva sitt liv för att försöka upprätthålla någon annans lycka och må dåligt själv? Det är att förstöra den tid man har som man kan göra något väldigt mycket bättre med.
Som att vara lycklig med ett barn.
Sist på festen
Jag skrev tydligen sist i gästboken på min bästa väns bröllop. Det innehöll inga lyckönskningar utan bara Yeeeeyrop. Som tur är tog brudparet inte illa upp utan såg det som ett betyg på en bra fest. Tur. För efter talet som började med meningen ”i vissa situationer är det svårt att tro på kärlek” och sedan hyllade deras så minns jag mest jugoslavisk ringdans.
Alla stackars hjärtans dag
Jag har hört mina grannar ha sex en enda gång. Det är inte så att jag vill höra dem och jag har aldrig tidigare bott i en lägenhet där jag behövt ta del av andras privata kärleksakter. Ja, förutom bör jag bodde i Spanien och en av dem som jag delade lägenhet med brukade träffa en Italienare som verkligen ville att vi andra skulle veta att han var där. Det var en parentes. Det var inte det jag skulle säga…
Jag har hört mina grannar ha sex en enda gång.
Det var på alla hjärtans dag.
Så himla tragiskt.