Jag är så ledsen så ledsen så ledsen. För min mormor som jag älskade så mycket är borta och jag hann inte säga hej då och nu ligger jag och lyssnar på musik till begravningen. Hur går sorg och praktik ihop. Eller behövs alla de praktiska göromålen för att kunna hantera vardagen och sorgen. Jag tror det. Jag tror att man måste göra de vanliga sakerna, skratta på jobbet, ta en öl, välja text på kransen för att kunna gråta utan att gå sönder helt. Jag orkar inte prata med någon på telefon mer än mamma och pappa så förlåt vänner om jag inte kommer svara när ni ringer. Jag ringer.
Hon älskade Peter Jöback och Mark Levengood så ny lyssnar jag och läser. Finns det ett stycke, en text en rad som passar på hennes begravning? Lyssnar på Som en bro över mörka vatten och det gör ont. Den spelades på farfars begravning, för en månad sedan.
Hur kan man någonsin vara förberedd. Det går inte. Även om man vet att. Det kan hända snart. Så går det inte.
