Posts Tagged ‘resa’

Hej Shoreditch

tisdag, maj 31st, 2016

Jag åkte till London. Fast det är inte riktigt sant. Jag åkte till Shoreditch. Under vår helg i staden med röda bussar lämnade vi inte denna stadsdel alls. Min kära bästa vän som numer bor långt upp i landet och jag möttes på en tunnelbanestation. Vilken genial idé. Att ses för en helg någon helt annanstans. Och då i hennes gamla studenthoods. Åt bäst på Lyles, Dishroom och Clove Club. Riktigt bra. Speciellt en märklig mandeldessert har satt sig i mitt matminne. Och en buljong på anka i vinglas. Vi gick på Samuel Jackssons välgörenhetsgala med massa artister, svor över äckligt kaffe (den godaste drack jag i en pop up i en tunnelbana) och bodde superbt på Hoxton. Och jag åkte till fel flygplats när jag skulle hem och fick ta taxi från Heathrow till Luton. Hej bakistrött. Den taxiresan kostade mer än flyget tor. Ett superbt avslut. Som att beställa extra belugakaviar 25 gånger. Fast inte äta den utan liksom slänga den ut över en hundrastplats.

Intimhantering på USAs flygplats

torsdag, juni 27th, 2013

På flyglatser i USA får man gå igenom en lite mer avancerad kroppscanner än hemma. Man ska gå in i burken, ställa sig, lyfta upp armarna i taket och vänta på att de scannar din kropp. När jag gick igenom gjorde den utslag. På en datorskärm som visade en människokropp kunde man se var.

 

Mellan mina ben.

 

Det är förmodligen det absolut sista stället man vill att en scanner på en flygplats i USA ska ge utslag. För vad som händer sedan är att de kollar igenom alla dina grejer och gör tester på allt i din väska. Sedan tar de in dig i ett övervakat privat rum där två personer närvarar för att undersöka dig lite närmre. Det är bara att le och hoppas på det bästa.

 

När jag stod utanför rummet och väntade på kvinnan med nycklar visste jag inte vad som skulle hända. Skulle de klä av mig, använda verktyg, tvinga mig att kissa. Att protestera kändes inte som en bra idé. Men jag klarade mig med en intimare form av genomgång av min kropp av två kvinnor, utan att behöva ta av mig något.

 

Jag undrar dock fortfarande vad det är jag har i mitt underliv.

 

Över USA och tillbaka till en förträngd tid

fredag, juni 7th, 2013

Idag börjar jag min resa som jag inte velat nudda vid för mycket, med rädsla över hur det egentligen känns. ”Jag bara gör det” har fått mig att göra mycket. Trots rädsla. Varje gång växer jag ett stycke till. Det kommer innebära både många mil och ett möte med en tid jag lagt bakom mig, klippt av ett band till och inte velat beröra. Jag har landat i Chicago. Sedan åker jag vidare genom ingenstans till någonting. Det vill säga den plats i USA där jag en gång bodde och mådde otroligt dåligt under lång tid. Där jag som 17 åring fick möta en helt annan värld fullkomligt på egna ben bland vuxna som försökte förstöra och utan stöd från någon av de som skulle finnas där.

 

Jag har inte vågat rota i detta efter min resa men tiden där har nog påverkat mig och den jag är idag mer än jag tror. Mycket mer. Att klara sig själv och att inte förvänta sig att någon annan ska hjälpa till sitter i mitt inre. Tillit det har jag inte heller mycket av. När människor skyller på omständigheter blir jag provocerad. Det är upp till dig. Det är upp till mig. Och man kan resa sig hundra gånger om.

 

Tack STS resor för den hårda skolan, men nej, jag kan inte tacka en organisation som så fullkomligt misslyckas med sitt uppdrag att skapa en trygg och minnesvärd resa för den som vågar åka långt bort. Som avsäger sig ansvar så fort pengarna kommit in och 17-åringen lämnat landet. Det finns så många detaljer i det här som är så otillåtet. När jag kom hem gick ett program, likande kalla fakta eller om det var det (vet ej hur länge det gått), som handlade om resorna, organisationen. Jag funderade på att skriva min berättelse. Men gömde den.

 

Efter ett år då jag kommit tillbaka fick jag ett vykort från min första familj med ett uppenbart dåligt samvete ”It all starts with peace”. Jag svarade aldrig och ångrar mig inte. Vad jag var med om där, och vuxnas svek, kommer jag inte glömma. Och nu ska jag möta det. Och träffa dem som faktiskt fanns där och som hjälpte mig i en tid då jag var helt utelämnad till mig själv, i cowboyland.

 

Jag har inte pratat om detta på femton år. Nu börjar jag.

230

söndag, augusti 12th, 2012

20120812-191954.jpg

När man sitter där med öm rumpa, värmeblåsor mellan låren, ond svanskota och nariga läppar från grus i hård motvind och firar med ett glas rött och värktabletter att man klarat de 200 kilometrarna över berg och ner i dalar och någon knäppgök kommer på den briljanta idén att vi kan ju driva hästflocken 30 km till imorgon bitti, från där vi övernattar och ska bli hämtade med buss hem till gården där vi startade. Graaaaaah.

Det var bara att ta på sig ett par redan använda ridtrosor och hoppa upp i sadeln idag. Så nu har jag ridit 230 km till.

Är skitigare än skitigast. När vi var framme idag var mitt ansikte helt h e l t svart av lavasand som ven genom vinden. Jag har aldrig varit så här skitig i mitt liv.

13 mil done

fredag, augusti 10th, 2012

20120810-204737.jpg

Vill bara meddela att igår satt jag i sadeln i 11 timmar på en dag. Bergsbestigning med häst i fullkomligt livsfarliga stup, över älvar, klättrande över klippblock som bergsgetter så man var tvungen att fokusera varje minut. Det är det mest sjuka jag gjort i hela mitt liv, det mest ansträngande, värsta, onda, galna, knäppa. På en ny sadel som skavde in i låret och med en förkylning och två mackor att äta på hela dagen. (allt som får plats i en sadelväska och det finns ingen större tid att stanna om man driver en hjord med hästar över svåra terränger). Den sista 1,5 milen ville jag bara gråta. Två grät. Så man kan ju undra varför man gör det här.
För att det också är helt fantastiskt.

Hot hot pot

torsdag, juni 28th, 2012

 

Den här soppan är det mest amazing (förlåt att jag låter som en fjantig film) jag har ätit på flera år.  Brukar tänka på den ibland när jag vill längta till något. I en fiskeby vid kusten i Vietnam där det ”inte ligger några restauranger” enligt hotellet som trodde att alla turister vill äta i neon. Här hängde familjens tvätt på linor, de stod och slet köttet från ett nykokt ben bakom disken och vi pekade oss fram i menyn på väggen. Stolarna var små som i ett dockhus, för att vietnameserna är små som dockor. Och sidan om satt två män och grillar grodor i markhöjd. Den buljongen vi fick där! Åh! Och så alltid ett överflöd av färska kryddor och blad att stoppa ned. Inte tre kvistar som på en restaurang i Malmö. En tallrik med ett berg av grönt.

 

Så. Är man intresserad av mat ska man åka till Vietnam.

Jag lovar, jag matade inte dem…

fredag, april 20th, 2012

 

 

Nästa sak som händer är kattfight under vårt bord. De såg I N T E snälla ut kan jag säga.

Blubb blubb blubb

måndag, december 26th, 2011

20111226-051432.jpg

Hej på en stund. 4 stjärnor och en stor sol väntar.

Next stop

måndag, december 19th, 2011

Vart vill du resa nästa gång (efter egypten alltså)?

 

Till Moskva. Det är min trettioårspresent till min vän Johanna. Vi ska bara få tummarna loss och boka något vilket inte är helt lätt när hon är en framgångsrik karriärskvinna på chefsposition på IKEA med ett litet barn samt spelar i A-lag i basket.

Sen vill jag till Tokyo vilket jag gav i trettioårspresent till en annan person. Man kan säga att det blev inställt….

Kanske Berlin en sväng bara för att det är enkelt att åka dit, billigt och en av mina favoritstäder.

Höst i Tel Aviv

tisdag, november 15th, 2011




 

Jag har varit i Israel förut (och gjort Jerusalem-dödahavet-Masadagrejen) så denna gång som jag åkte ner och hälsade på Rebecca i Tel Aviv visste jag vad jag ville göra. Jag hade en långhelg på mig.

Ligga på stranden där badvakterna ständigt skäller på de som simmar för långt ut, kanske på en söndag när alla familjer använder den som picknickplats och röker vattenpipor. Besöka Jaffa, byn på promenadavstånd från Tel Aviv, dricka arabisk kokosmjölksvarmdryck och gå på marknaden och i fina second hand- och inredningsbutiker att dö för.

Äta hummus, som i Israel är en egen rätt och inte tillbehör (när jag nämnde ordet dipp vid en familjemiddag blev det lycnhstämning). Man går till en hummus precis som vi går till en pizzeria och får en skål med mild sammetslen hummus, varm eller kall, med tahini eller utan tahini, alltid med rå lök i klyftor sidan om och bröd. Gå på cavabarer och sitta på roof tops och dricka drinkar med utsikt över havet. Äta på Benedict vars kö är lång dygnet runt.

Äta shakshuka, en rätt med tomat och ägg i ett järn som man kan äta till frukost, eller när som helst eftersom Tel Avivs frukostställen har öppet, ibland dygnet runt. Dricka limonana, citron och mynta, prova den arabiska söta drycken med russin och kokos, och äta yoghurt. Yoghurtbarerna i Tel Aviv är beroendeframkallande och vi strosade ut klockan ett en natt bara för att äta yoghurt med alla tillbehör som får plats, mängder med färska frukter att välja på, nötter och såser på pressade bär.

Jag hann med allt. Och även att fira Shabat och bli tränad av en wakeboard-tränare


God kväll.

torsdag, oktober 27th, 2011

20111027-181307.jpg

Jag sitter i klänning i en hamn och dricker limonana. Har redan ont i fötterna (sitter man ner hela dagarna eller? Ynkligt) och är sjukt falafelmätt men planerar ändå redan kvällens restaurangbesök.

Mot en favoritstad

torsdag, oktober 27th, 2011

20111027-074628.jpg

Sist jag åkte hit bjöd en äldre tjock man med utochin-vända kalsonger ut mig på opera. Undrar vad som händer denna gång. I staden med mörka män med blå ögon. Cavabarer som är öppna dygnet runt. Och lång strand längs med skyskrapor.

Åh vad ni vet lite om Tel Aviv. Sist jag var där sålde jag in en artikel till en tidning som senare avböjde för att inte ta politisk ställning. Det tyckte jag var en politisk ställning om något. Denna gång har jag en möjlig matartikel. Men med tanke på att jag fått magkatarr borde jag förmodligen bara ha semester och umgås med min kära vän Rebecca som bor där.

Shalom

Just sayin

lördag, oktober 22nd, 2011

S T O C K H O L M

söndag, oktober 9th, 2011

 

Med fina vänner, hemmafest med tokdans och whiskykalas, råbiff och ett fint välkomnande av Skåningen med bra sprit och självplockade hjortron från Jämtland. Kontorsjobbade på Swedish Hasbeens, shopping och mat mat mat. Bröllopsplaner, eftermiddagsdrinkar på Urban Deli och många skratt. En resa blandat med jobb och lycka och i morgon träffar jag lite kärt folk på DN och på en reklambyrå.

 

Ta mig med!

torsdag, oktober 6th, 2011

20111006-145836.jpg

Ps. Jag har full förståelse för den där tjejen som får panik över sin packning och som pojkvännen filmat. Inga konstigheter alls. Själv lägger jag mig och hoppas att allt ska vara över när jag vaknar igen.

Känna sig hemma i Köpenhamn

tisdag, april 26th, 2011

 

 



 

 

Det är perfekt att göra Köpenhamn på cykel. Sin egen cykel. Det känns lite mer som hemma, lite mer som att man är en del av staden och att man egentligen bor där eftersom det bara ligger 30 minuter bort. Man kan äta brunch och låtsas som man gör det varje vecka, cykla genom bostadskvarter och låtsas som man bor där och inte har en karta i väskan och man kan susa över en korsning som om man gjort det hundra gånger och är på väg till jobbet. Staden är platt och det finns cykelvägar överallt och man hinner se hur mycket som helst utan att bli trött. Vi åt brunch i Christianshavn, såg hela Christiania. Förut har jag bara varit på Pusherstreet som såg ut precis som det alltid gjort och vi cyklade längs havet, genom slottet och ner genom staden. Drack öl när det passade och glass när vi kände för det. Utan att gå in i en enda butik och endast korsa Ströget en gång. Skönt. Vi avslutade kvällen på en restaurang som vi bokat tidigare, åt tre grymma rätter, drack cocktails och trots att vi var i Köpenhamn och var fullkomligt nöjda låg vi i sängen i Malmö kvart över tio och somnade som stockar.

Godnatt ftån Vietnam

söndag, februari 13th, 2011

Lyxhotell verkar komma runt kommunistspärren som gör att det inte går att komma in på FB eller wordpress. Jag är i Ho Chi Minh i Vietnam. I natt på 5-stjärnigt hotell och knarkar CNN efter en natt ute med drinkar på rooftops och söndertrampade favoritskor. Till nästa gång. Hej.

Vagablont

onsdag, november 3rd, 2010

Alltså Vagabond, jag gillar er. Men när ni tipsar om en skidort i Beijing och avslutar med de här orden, tycker jag inte om er.

”Men skynda på, experter vill stänga områdena eftersom snötillverkningen gör slut på vattenresurserna”.

Passa på och ät hajfenssoppa också vet jag, och köp ett tigerskinn innan tigrarna är utrotade. Skynda på att utnyttja världens resurser innan de tar slut. Idioter.


Mode – direkt från Italien

tisdag, oktober 12th, 2010

Uppkavlade tights eller knickers och ett par höga stövlar. Där mellan ska benen blottas. Det är överallt i Italien!

I’m a backpacker yes I am

torsdag, augusti 5th, 2010

Nio timmar med tåg, och då hamnar jag inte ens i södra Frankrike. Nej, jag hamnar i Dalarna.

Jag är på drömresan

måndag, juli 19th, 2010

När vi gick hem tio på kvällen stod solen fortfarande hög på himlen. Kändes mycket konstigt Folkies. Jag är i Reykjavik och nu ska jag ta på mig helskodda jeans, tejpa rumpan och rida i tre dagar. Vatnajökull är det enda jag kommer ihåg från lågstadiets geografilektion och det här är min drömresa.

Vi hörs när jag är tillbaka i wifi-zon.

Jag är hemma!

tisdag, maj 18th, 2010

Vi har mest spenderat tiden i Tel Aviv med att vara v ä l d i g t tuffa.

Det är nu jag har någon form av ambition om att lägga upp massor av fina bilder (har över 500 st) och skriva en göttig guide vilket kommer resultera i väldigt mycket ångest men väldigt lite göttig guide. Ni har väl inte fått någon guide varken över Kroatien eller Thailand det senaste året? Nej precis. Och det har jag fortfarande ångest för.

För att inte tala om ”Mitt 00-tal” som alla andra skrev runt nyår. Jag har börjat, det ligger här.

Eller den långa analys över Malmös reklambild.

Å N G E S T.

En sväng till Schweiz

torsdag, februari 11th, 2010

Jag sitter och tittar ut över ett vitt Basel. Snö, gula lyftkranar och några kyrktorn. Det lät så litet, att åka till Basel i Schweiz, men det är ju jättestort. Till och med floden som delar staden är jättestor jämfört med kanalen i Malmö.

När jag kom till hotellet fanns det inget rum till mig och jag tänkte att nu börjar det. Men de hittade min bokning på ett närliggande hotell av någon anledning. Bara det att nu har jag inte en aning om var kunden är som jag ska träffa klockan tre och får inte tag på hans Blackberry heller, som det står att han skickar mail ifrån. Han är i alla fall inte bokat på detta hotellet så ”vi ses i receptionsområdet” hjälper mig föga.

Det är något visst med hotellrum. De har någon form av frihet över sig och de ger en otroligt bra skrivatmosfär. Det är mycket lättare att jobba här i total tystnad än i ett kontorslandskap. Och så har man ju inget annat att göra.

Annars är det inte odelat roligt att resa med jobbet om man är ensam. Det är alltid väldigt roligt och även smickrande att få åka iväg men när det väl kommer till flygresan känns det som att de där timmarna på kvällen som egentligen tillhör jobbet kunde ha tillbringats med ett glas rött hemma i soffan.

Men jag ser det som en möjlighet att se städer jag aldrig skulle komma till. Basel liksom. Nej det har jag aldrig tänkt på. Denna gång kommer jag dock inte se så mycket av staden eftersom kunden fick boka om flyget för att jag skulle hinna med Nöjesguidens prisutdelning.

-27

tisdag, januari 12th, 2010

Falun, en röd mjuk stad. Den har i alla fall varit mjuk de gånger jag har varit där. Vit och pluffsig som en stor gräddtårta. Riktigt kall grädde.