En gång när jag hade bjudit hem ett gäng tjejer frågade en man (rädd) mig om vi skulle prata om snoppar. Fast besluten om att det är det tjejer gör. Jag kontrade med att vi minsann inte var tjugo längre och att våra diskussioner är långt djupare och allvarligare än så.
Det är de också. Ända fram tills dess att några flaskor är urdruckna och ämnet ändå lyckas komma upp på något sätt. Alltid snarare som fenomen än kring enskilda personer. Och att prata om partnern är bannlyst av respekt och för att vi alla ska kunna sitta runt samma bord utan att tänka på eller veta något om den andres styrka eller brist under kläderna.
Men hur kan detta komma sig. Att tjejmiddagar är så förknippade med snoppsnack. Varför kommer det upp? Är det så viktigt? Och gör alla lika dant? Men är det inte så att det utgör en väldigt liten del av vad det pratas om. Jag skulle nog säga att män, känslor, förhållanden och allt annat runt omkring tar långt större plats runt matbordet än den lilla aspekten som finns i byxan. Vad pratas det då om på herrmiddagarna? Och varför heter det tjejmiddagar och herrmiddagar? Varför inte kvinnomiddagar eller killmiddagar. Jag ska nu gå och tänka på det i en halvtimme tills jag börjar analysera något annat ämne.
Herrmiddag är den mest trista tillställningar som finns.
Ofta är det senaste fyllan som det snackas om. Sprit och fylla tycker jag är en sådan gemensam faktor. Se talas det om bilar och om hur cool man är om man har det ena och andra.
För mig känns det så hjärndött. Killar som normalt kanske sitter och tar viktiga beslut faller in i något som jag skulle vilja kalla för tonårsfasoner. Då när en fylla kunde vara kul.
Jag var på en herrmiddag som slutade med att fyra killar sitter i stora rummet och kör bilbana medans vi andra fyra hejade på mer eller mindre. Hallå!?
Nej, hellre är jag ensam kille bland en massa tjejer. Då trivs jag mer. Djupare frågor. Inte ytligt skit som jag tycker de flesta killar intresserar sig i för det mesta. Intellektuell stimulans behöver jag. Samt mycket av den varan.
Det talas nästan aldrig om tjejer, relationer, sex eller viktiga frågor. Nej, 99% av alla killar har fastnat kvar i det som de tyckte var kul när de var 12. Så det är ju så att skillnaden mellan män och pojkar är priset på våra leksaker.
Det beror nog på vem det är som samlas kring bordet. Alla är olika och jag vet att på många herrmiddagar pratas det om känslor snarare än något annat. Men då är det ju män vi pratar om och inte pojkar. Vilka kan ha samma ålder men vara på olika mentala nivåer. Men jag tror inte någon vass kvinna över 25 gillar förvuxna pojkar.
Den få gångerna det kommer känslor in i bilden är då någon kille blivit dumpad. Det är min erfarenhet. Fast då är det väldigt lite. Jag tycker bättre om blandning eller en majoritet av tjejer. Då trivs jag.
Det kryllar ju av vassa kvinnor som har män som mest kan kallas förvuxna pojkar. För att ta ett exempel på en svensk vd som jag dessvärre umgås med som är 50+. Han har en MC, bara för det är skoj. Han har köpt en motorbåt, inte till familjen, nej för sin egen skull. Han hade en tvåsitsig sportbil, knappast så praktiskt för en familj på fem. Alla dessa prylar är ju leksaker. Leksaker för män. Män som vägrar bli vuxna. Jag kan lova dig att 95% av alla män är pryltokiga som i sin tur bygger på att de fortfarande är pojkar. Förr var det leksaksbilar, idag riktiga.
Massor av män kan i kvinnors ögon se ut att vara vuxna, mogna och seriösa. Innerst inne är de pojkar. Många män skulle kunna vinna en oscar för sina skådespelartalanger.
Sen finns det ju undantag. Se på Carl Bildt, vuxen sedan födseln. ;)