Ljudet i staden

Det är inte förrän man är i total tysnad som den gör sig märkbar. Och det är inte förrän i total tystnad som livligheten och alla ljud i en stad verkligen hörs. För aldrig tänker jag på ljudet i Malmö centrum och det faktum att det aldrig är riktigt tyst. Även om man ställer sig mitt i Pildamsparken så hörs ljudet av bilarna längre bort.

Det är inte förrän jag kommer ut till Borstahusen, går ut och ställer mig på trappan och hör tystnaden, som livet i Malmö gör sig märkbart. Och jag älskar ljudet av bilar, någon som gapar från ett fönster, skrattet på en uteservering eller snabba klackar över ett övergångsställe precis lika mycket som att endast höra ett stilla kluckande av vågorna mot bryggan i hamnen.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Kina i Malmö – restaurangtips

Det är ganska överflödigt med kinakrogar i Malmö, där det sitter 2 par en lördagskväll och all mat har en generell smak av soja och maizena. Men Kin Long vid triangeln har skippat alla kinesiska lampor med röda toffsar och har höjt priserna per rätt med mer än det dubbla mot sina konkurrenter. Och lyckas. Kin Long har funnits i Malmö sedan 60-talet och är därmed stadens äldsta, men också den mest moderna. Du kan välja att sitta i den lilla ljusa matsalen med röda rislampor 6 meter upp i taket och bambuvägg. Eller går du en sten upp till ett litet rum med mysig ryamatta, kuddar och låga bord. Här sitter du och äter på golvet i ett dunkelt ljus och det känns lite så där extra personligt när kyparen sätter sig ner bredvid och pratar om menyn. Vi äter Två gånger i grytan fläsk för 180 kr och Barbecue grillad biff på platta för 165 kr. Jo, visst känns det konstigt när vi brukar käka på Möllan för tre tjugor per rätt. Men så är också Kin Longs mat smakfullt och lagat med en ambition om att ge Malmöbon genuin kinamat. Eller som kocken uttryckte det ”vi har bara fyra svenssonkinarätter”.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Lilje Julafton

Nej, jag har inte skrivit fel i rubriken. Jag har alltid kallat den 23 december vid detta namn. Det var runt jul för tre år sedan jag upptäckte att jag hela livet sagt fel då kunder började kommentera att det skulle stå ”Lille Julafton” i annonsen. Och varje år är det likadant, för jag glömmer naturligtvis bort det här scenariot i samband med juldagsfyllan. För när man lärt sig från barnsben att det heter Lilje Julafton och det är så starkt förknippat med en tradition går det inte bara att ändra på. För mig har Lilje Julafton massor av värderingar. Lille Julafton däremot, säger mig ingenting. Jag blev uppriktigt förbannad första gången jag blev rättad och undrade för mig själv varför man var tvungen att modernisera allt. Jag såg framför mig hur en dagmamma i Staffanstorp börjat säga Lille Julafton i stället för Lilje för att göra det lite mer 2000. Suck.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Två julbord

Hälften av Sveriges befolkning är säkerligen så trötta på prinskorv och sill på julafton att de hellre hade ätit en grekisk sallad. För visst ska alla företag ha traditionsenligt julbord, och alla lunchrestauranger servera jultallrik. Blärr. Nej, det enda julbordet jag kan längta efter är Hais japanska bord. Fantastiskt.

Men i år har det endast (endast i all positiv bemärkelse) blivit två helsvenska:

1. Grand hotel i Lund, med hela Sydsvenskan, alldeles för mycket snaps, besviket framträdande av Nisti Sterk samt ett alternativt luciatåg. Dj Babyhands & friends spelade låtar som jag inte trodde de hade i sin skivsamling. ”Vi selar för alla” var kommentaren när jag vinglade fram och tyckte de skulle byta ”I will survive” mot house. Gloria Gaynor funkar dock alltid. Jag kan dessvärre inte referera så mycket av den här kvällen eftersom den slutade med luftgittarsolo och politiska diskussioner i en taxi på väg någonstans.

2. På Hipp med STS solresor och Forum, alldeles för mycket drinkar, framträdande av Forum dans & artistakademie som inte hade varit så mycket utan sånglärarens egna solon. Hejarramsor som drog tankarna till en grisfest på Kreta och ett schlagermedley som fick alla instruktörer och dansare att stå på borden. Det hela slutade med Funkyard på Centiliter där jag pratade alldeles för mycket som vanligt. Fick veta följande: ”Sunny Cide” Niklas slutade röka för ett år sedan, ”Shiny Shooz” Henrik ska ta hand om sin kropp efter nyår och MoskvaPatrik äter just nu bara kyckling och morötter pga ett underklädesmodelljobb. Jag är allltså mycket klokare idag.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Skumpa eller Rosé?

Nu skulle jag ha varit på Röda Kran och deras nya onsdagsklubb. Där sitter mina vänner nere och sörplar på goda drinkar. Och jag orkar inte hoppa ur mysbyxorna för att ta mig ner till torget. Jag är lat.

Fick en flaska skumpa idag av Forum. Välj mellan Rosé och skumpa sa de. Vad tror du. Rosé får enbart drickas med stora mängder is en sommardag i Slottsparken. Champagne kan man hälla i sig när som helst hur billig den än är.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Jul i Malmö

Alltså…förstår inte. Under en gran, på Stortorget, låg ett paket, till MIG. Jag tror på tomten igen. Att det dessutom var ett par vantar i paketet gör att jag ska överväga att tro på Gud i stället. Eftersom mina vantar låg kvarglömda hemma och det var så satans kallt att jag bad om värme om och om igen den timme jag vandrade över kullerstenarna innan jag fann… granen.

Julmarknad i Malmö city. Vackert med alla ljusen, men i de där röda bodarna är glöggen himla blaskig. Då är det bättre att åka till köpenhamn där all glögg kan fås med mer eller mindre mängder vodka i, oavsett om den driks på ett café eller ute på gatan. Staten borde lämna vinterdispans så att vi kalla norrbor i alla fall kan få oss en stark kopp på stan under dessa mörka tider. Det behövs. Brrrr.

Vad man däremot kunde hitta i Malmö city som har lika mycket med jul att göra som sprit är Elvis. Och inte bara en. Jag tror att han i mitten är riktiga Elvis. Och mat, korv, sill, korv och sill. Och Langos så klart. Om 50 år kommer vi alla ha bytt ut skinkan mot langsos.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Design for Pleasure -06

Det hände mycket år 2006. Överraskande nog blev jag ett år äldre.
Dags att börja lista…

Årets modevisning
Modevisningen på Jeriko och klubben för kvällen, Design for Pleasure. I år koreograferade jag endast en visning, och den på uppdrag av pojkarna Johan Allard och Mattias Berg på c/o bar. För designern Max Jenny med ynka 7 modeller och ett område för ombyte lika stort som min hall ungefär. Förstår inte hur de 1.80cm långa flickorna klarade det…. ja, de var iof rätt smala. Körde en maxad visning på 10 minuter med 20 uppsättningar. Jobbade tillsammans med dj Finn of Tomland (Culture box, Röda kran), make-up artist Jenny Katura och modeller från Sweden models. Och det blev riktigt bra med projektion, Plastic man, Murcury och glittriga skor över golven. Mörkt och tungt. Ungefär 20 timmars arbete borta på tio minuter…
Champagne och efterfest jag tackar och deckar!

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Dynga for the people

Bättre att skriva om det sent än aldrig, MÅste ju bara skriva om det:

Happy people….
allt blev lyckat!

Dygnet Runts fest 2006

Efter en månads arbete med kampanj och releasefest kändes det bra att se Buddhas 3 golv fyllda med svettiga klubbfolk som gungade i takt till bla Johanna Olofsson och Beckman, Jonas Vig och våra stora pojkar för kvällen Mike Simonetti och Tim Sweeney från New York. Mjaou vad bra det var.


Det hände faktiskt så mycket denna kväll att jag, som ändå hade körschemat i hand, missade hälften. Lite godbitar: Juvelen live, MC:n Mark, goody bags som delades ut från vår graffitipyntade van som stod utanför, hårsprayet och kondomerna utanför toaletterna, rosorna i taket, Olas stora väggmålning, VJ s.oden, champagnedrinkar i mängder, gratis bar till 12, massor av kända malmöansikten och massor av nya……

Foto: Christian Andersson

Mindre bra: Buddhas korvar som jag varnade för redan vid bokningen. ALLA som äter de korvarna går omkring som små rapmaskiner.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Vill vara kulturell

Pers Planet har spelats på Skånes Dansteater… två verk av koreografen Per Jonsson som tog sitt liv 1998. Redan här förstår man att uppsättningen är något svår, att det därtill är modern dans vi pratar om gör det inte lättare. Men kanske vackrare. Det första stycket skrämde iväg någon i publiken. Även Jason Malmös alldeles egen kändis Timbuktu tyckte att det var ”lite för abstrakt för min smak”.
Synd om de som gick, för det andra stycket var riktigt bra.
Hur kan de göööra det där med sina kroppar?

Kan redan nu viska att i vår kommer en häftig uppsättning till Skånes Dansteater. Lite mer naket, lite mer provocerande lite mer för den nya publiken som så gärna vill vara kulturella utan att ha tråkigt.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Turkiskt i Malmö

När man är bakis och det regnar kan man hitta på en rad saker som inte heter ”titta på film”. Exempelvis gå på en av de bazaarer som hålls i Malmö just nu. Åka till någon håla utanför stan (exempelvis Landskrona) och gå på loppis. Här finns de absolut billigaste bästa fynden för att de inte fattat trenderna än. Eller åka till Ikea och äta varm korv och köpa värmeljus.

Själv har jag ätit min första och sista buffé på Turkiska restaurangen Sultan Palace. Inte för att det var dåligt men för att buffé alltid är godare att titta på än att äta. Man har till slut en mix max av allt på sin tallrik och inget passar ihop. Visst billigt, 80 spänn, men då lägger jag hellre 80 kr och får en lyxpizza på VESPA eller Två pizzabagare, . Om jag nu måste ha den där salta fettiga maten. Sultan hade dock en a la cart meny kan tilläggas. Det var fullt av folk på restaurangen… Jag såg ett svenskt par, två journalister från Sydsvenskan och resten var turkar. Vilket påminde mig om att jag verkligen gillar Malmö.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter