Nöjesguiden 2007

I natt (läs morse) kom jag hem med en lysande neonpinne. Det blev en uns flashback från Gåsebäcks technofester 1998. Men jag hade egentligen bara varit på Nöjesguidens årliga galapartaj. Den enda gången på året som det faktiskt finns en anledning att äntra Slagthuset. Vi förvirrade oss bland alla rum (var det fem klubbgolv?). Inte ens nykter hade jag klarat ut vilket golv som var var.

Många ansikten: Allard och Berg hade vunnit pris och var lyckliga. Mattias, chefredaktör för Dygnet Runt mindes det vita rummet i fjol. Rebecca hade filmat för TV Malmö och hade massa ölbiljetter, Harald hade fler (3000st). Joe på Wonk lämnade tidigt, Dj:n Hanna Ahh hade en väldigt fin röd klänning, vilket jag ville säga till henne, men fick inte luft, och en och annan transa viftade med lösögonfransarna. Någonstans under Peffes set tyckte jag att det var som roligast. Då var det slut. Se bilder från festen hos en annan Malmöit.

EFTERFEST
Ungefär alla som var där fick en svart liten flyer nerstoppad i fickan, med texten ”Efterfest, gäller strikt för dig och två vänner”. Väl där tog de dock 70 kr för inträdet (det blev ett jäkla liv på folk i dörren som kände sig lurade, fulla, fattiga). En kall rå lokal som skulle behöva ett besök av Home Makeover. Bläääööö jag e så trött på sunkiga efterfester. Jag vet att musiken var bra eftersom Niklas hade med sina skivor. Men valde ändå att tacka nej till gratis inträde (tack Harald) och flyttade efterfesten till mitt kök. Det ångrade jag i morse. Hata diska. Hata rök.

Andra bloggar om: , ,

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Positiva fredag!

  • Inbjudan till Rockbjörnen + Aftonbladets efterfest, torsdag
  • Inbjudan till invigning av nyrenoverade Vinylbaren, onsdag
  • Inbjudan till invigningen av Nya Levi’s store, torsdag
  • Nöjesguidens big party på Slagthuset, idag

Dessutom överraskades jag av att det idag är en så kallad ”afton” och att jag därmed slutade jobb redan kl 12 och inte 18.


Och till er som av någon anledning skulle tolka mitt föregående inlägg på samma sätt som den som skickade ett sms till mig i morse säger jag: – Nej. Det handlar inte om sex, än mindre om en trekant. Det är precis så tråkigt som det står. Avdramatisera, avdramatisera!!!!

Andra bloggar om: , , , , ,

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Mingelfotografens död

Jag tänkte skriva om hur god lammgrytan är på Carib Kréol. Att det är värt den långa väntan på den rikliga och billiga portionen, om hur mysigt manaña det är, deras väggmålningar och att de har bra dj:s som spelar om kvällarna.Jag tänkte även skriva om alltommalmo.se och deras extremt dåliga mingelbilder som bara späder på fördomen om att alla som går på Slagthuset de har gula flammiga tapeter hemma a 94, dricker färglada shots och är nitton bast med skjorta instoppad i byxan. Det är samma killar och tjejer på bilderna på samma förfester ute i Arlöv varje vecka. Och det kryllar av dem. Går man till Jeriko står det tre flinande fotografer och sörplar på en drink de prutat ner med en tia.
– Får jag ta en bild på daaj”
– Nä, inte om du inte heter Christian eller Said.
De av .SE och alltommalmö utnämnda fotograferna drar ner statusen på yrket med resultatet att ingen längre kommer vilja titulera sig som mingelfotograf. Det kanske blir mingelfotografens död. Eller så får vi ett tillägg ”Licensierad”


Upptäckte nu att jag skrev om det ändå och att mitt planerade ”MEN” uteblev ur texten. Fortsättningen efter ”MEN” skulle vara:
Detta resulterade i en dröm om Viktor på Caribe och hans jättestora ursnygga tatuering på höger axel (har han det?) som gör sig väldigt bra i vitt linne, i en soffa, bredvid mig. Samt Johan, min väninnas ex, och mingelfotograf för alltom som dök upp från ingenstans och tog en mingelbild där vi satt i soffan. Uff. Jag bearbetade helt enkelt ämnet under natten.
Andra bloggar om: , , ,

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Hip Hop sökes

Tom på steg, tom på musik, tom på inspiration och tom på energi. Om det är vintern i allmänhet eller om det är musikutbudet i synnerhet har jag inte fått kläm på, eller är det ren och skär prestationsångest? Är det så det känns när man växer ifrån en livsstil som nästan krävs för att utföra ett yrke? Som streetdanslärare bör du kanske gå omkring i baggypants, stora hoods, sneakers och med stora hörlurar som sprutar ut tunga beats dagarna i ända samt svinga höfterna på hiphopklubbar varje helg för att kunna leverera justa steg. Då hade kanske inte skapandet av en ny raggakoreografi känts som en ren utopi. Men även om jag nu skulle komma på ett steg så skulle nog min kropp vägra att utföra det. Inte för avsaknaden av fysisk styrka, men på grund av avsaknaden av vilja. Och är det något som behövs för att utföra ett någorlunda avancerat danssteg är det vilja.

Men vi har växt ifrån varandra, Hip Hop och jag. Vi går inte ut tillsammans, vi städar inte tillsammans och vi vilar absolut inte tillsammans i soffan. Jag umgås nästan uteslutande med house i högklackat och stuprör (inte så lätt att göra moves i). Så vad gör man, två veckor kvar till terminstart och 150 elever som älskar att bounca till Busta Rhymes, hungriga efter nya steg som ser upp till läraren och hennes falska utklädnad med keps och pösigt linne? Ja, man gör det på rutin eller så hittar man tillbaka till kärleken genom gamla dansvideos, i musiken, på Chokladfabriken, på dansskolorna i Köpehamn… Skriver en kontaktannons. Hip Hop sökes.

Prestationsångest är än värre än den dagenefterångest som brukar botas med ännu en ny fylla. Prestationsångest gör oss apatiska inför arbetsuppgifter och känns som en stor slempropp i halsen som måste hostas upp. Och den enda som kan göra det är jag. Jag själv tillsammans med P3 street idag.

Så jag har rekat och hittat lite låtar. Vad sägs om:

Andra bloggar om: , , , ,

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Trött, tröttare, TRÖTTAST

Nyårsdagen får man vara sömnig, man får ligga och bakis-slappa i sängen framför sunkig TV och ingen bryr sig. För alla gör det. Dagen efter nyårsdagen får man fortsätta sucka och släpa omkring på sin trötta kropp. Man får kollektivt oja sig över hur full man var på nyårsafton och hur det liksom inte släppt greppet om en ännu. Men dagen efter dagen efter… Då börjar det bli gammalt. Fast faktum är att jag är minst lika trött idag som jag var igår!
Har samlat på mig mängder av halvtaskiga anledningar; hela december var en enda lång fest, det är ju vinter för tusan, vilket innebär mörker och kyla – åtminstone i teorin. Kanske har jag D-vitamin brist som jag läst om i tidningen, eller bara sovit för mycket… Måhända att det är ganska varmt för att vara januari. Måhända att jag inte var så himla kanonfull i söndags att jag kan sjukskriva mig för bakfylla en hel vecka efteråt. Men, faktum kvarstår, det är mörkt mest hela tiden. Mest av allt vill jag bara rulla ihop mig till en liten boll, dra upp täcket till näsan och stanna där… Tills på fredag! Då kliver jag upp, för på fredag är det dags för den årliga Nöjesguiden galan – fullt jämförbar med nyårsafton. Jaaaaa!
Så vi ses i fredags-vimlet, sen går jag nog på allvar i idé, åtminstone tills det är festdags igen.

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Ganska naket

Victoria Secret Fashion Show 2006
Helt underbar scenografi, helt underberbara kreationer. Det är stora julklappar, vita vingar och gospelkör, flygvärdinnor, nöjesfält, skotskrutiga små trosor och säckpipor. Om ni missade visningen som gick på tv3 igår tisdag så gå in och se alla delar på Youtube. Här kommer vinterdelen där vår svenska supermodell Carolina visar en minst sagt dyr bh.

Och ja, bry er inte om hon som snacker i början. Hon håller tyst sen.

JUST A LITTLE MORE LOVE

Andra bloggar om: , ,

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Länge leve Nyårsdagen

Årets mest planerade bakfylla infaller den 1 januari, då alla har bunkrat upp med chips, färdigmat eller ett telefonnummer till hemkörning. Och Ivanhoe…

Nyårsdagen är helt död. Alla är döda, så även alla stans restaurangägare. Vilka egentligen borde ha öppet eftersom ingen annan orkar laga mat. Vi gjorde några misslyckade försök i följande ordning: Tempo – stängt, Restaurang Möllan – stängt, Bagatell – stängt, Metro – stängt, Volym – stängt. Jaha, eftersom vi var i området så fick det bli Nyhavn – öppet. Tjoho! Och vår Italienske vän blev helt lyrisk när han såg en plankstek… ”OHHH I should have ordered that”. Hmmm. själv skämdes jag en aning över den lilla ryggbiffen under lagret av bearnaise då jag drog mig till minnes en pizza med tryffel serverad av världsmästarna i pizzabakning i Rom. Men det är så klart inte alla köttbitar som serveras på planka. En klassiker som aldrig kommer att dö i alla fall. Länge leva. Hurra!

Andra bloggar om: , , , ,

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Nyår

Alternativen för denna kväll har varit allt från maskerad utanför stan, fest på Nadsat i Köpehamn, Gula villan i Sthlm, Stugby i gud vet var, Privat fest i Kphg och slutade med en traditionell hemmafest på Gamla väster med raktet&skålparad på Stortorget. Happy Happy!

Och vad har vi då fått veta denna kväll… kärleksförespråkaren och dj:n Big Jim som drivit restaurangen Husman på Lilla torg hade samma dag som festen lämnat över nycklarna till nya ägare av restaurangen. Han själv kommer att hitta på något nytt…








Andra bloggar om: , , , ,

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter

Sams bar

Alla som turade till Danmark i sina tidiga tonår i jakt på en billig fylla har säkert hamnat på Sams bar som hittas på ströget. Eftersom detta är den enda gata som man har kännedom kring de första besöken man gör på andra sidan sundet, utan föräldrar som ska köpa ost och vin, så är också detta den enda bar man tror existerar i den danska huvudstaden. Således blir dålig karaoke, neonljus, stora män i skinnväst och tomma restaurangbås det som förknippas med danskt nöjesliv. Tills man upptäcker Amagers technodunk som också har en stor portion neonljus inblandat och därtill stampandes utklädda tonåringar som än en gång formar ens visuella uppfattning om danskt uteliv. Tack för att den tiden är förbi.

Andra bloggar om: ,

Dela gärna om du vill...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter