Vi är ett knasigt land, vi lyssnar på schlagers på allvar. Vi har till och med fest i anslutning till detta jippo. Jag har aldrig varit en fan men fest med bubbel lockar alltid. Jag kommer och hejar på The Ark!
Sen är det Köpenhamn som gäller i helgen och Bart Skills på Nadsat. Mina fotsulor ska svida.
Jag tar gärna med mig en massör.
Mission completed. Jag var och såg Hata Göteborg igår.
Postern för filmen är lite missvisande. Ett gäng ungdomar mot en klarblå himmel. Denna filmen är mörk så det kryper i kroppen. Och jag gillade det.
Genomlider man den första delen av helsingborgsskånska som skär genom bioduken och scen efter scen med slagsmål så landar man i en ångestladdad handling om makt, grupptryck, uppgivenhet och en liten smula ljus genom en skön Göteborgare. Två världar som krockar, om att vilja ta sig ut och om att växa ifrån.
Det var som att slängas tillbaka till högstadiet, ta båten över för en fylla i Helsingör, hänga på The Tivoli i Helsingborg, Det patetiska överspända gänget med Nenno och Davva iklädda adidasbrallor med täckjackan hängande nonchalant nedanför axlarna. Jag ville bara kunna åka tillbaka, ta tag i dem och berätta om hur löljliga de framstår för resten av världen.
Jag utbrast högt flera gånger ”men så här var det ju”, ”gud, jag har träffat dessa personerna”
Hata Göteborg
SF denna vecka
av Robert Lillhonga
Åt frukost på Systrar & Bröder idag i flera timmar och undrade stilla; Var kommer alla dessa lediga människor ifrån? Och bebisar? De små krypen låg på bordet, i soffan, i famnen, i vagen.
Många retar sig på lattemammorna, vilket någon döpt dem till. På en del ställen har man till och med infört bebisförbud för att stoppa invasionen. Det förstår jag inte. Okej om man förbjuder skrikande bebisar. Börjar de yla ska de bara ut.
Hade jag blivit mamma hade jag minsann också suttit och druckit latte på ett fik hela dagarna. Vad ska man annars göra? Sitta hemma i en grön hörnsoffa och titta på Dr Phil och göra en lista för hela veckan över vilken kvällsmat som ska lagas? Nej tack.
Jag är så arg att det kokar ur öronen, hela kroppen känns kaffekickad och jag börjar svettas. Kommer projektledaren hit nu så gör jag tusen nålar på honom.
Ibland undrar jag om någon i släkten fick till det med en Italienare därav mitt heta temperament. Jag går in på toaletten och skriker högt. Sparkar på papperskorgen och ler när jag går ut. Att börja räkna till tio innan jag skickar iväg ett argt mail eller sms kan kanske vara en idé eller skriva AAAAAAAAAAAAAH just här. Min chef (Italienska) skickar de arga mailen till sig själv. Jätteskönt tydligen.
Som tur är brukar hett temperament sällan gå hand i hand med långsiktighet. Därför kan jag lätt skrika jävla idiot jävel för att en halvtimme senare skratta hjärtligt. Jag får i alla fall ut det ur mitt system, oftast rakt och ärligt. Det värsta är om den andra är långsiktig.. oj då. Som min mamma som inte pratade med mig på en vecka efter att jag sovit hos en kille för första gången.
Det är ganska skönt att våga explodera i vilken känsla det än är. Allt för många håller det inombords och tillåter inte sig själv att ligga hoprullad på marken och skratta så att tårarna rinner eller att vara fullständigt vansinnig. I stället morrar de för sig själva eller aå börjar de med destruktiv snattning på Ica. Inte bra alls.
Cyklade förbi Södertull igår för att se ännu en restaurang prova lyckan på hörnan som verkar vara en mindre lyckad plats. Greekway är nu Malmös egna svar på McDonalds. När de öppnar sin tredje restaurang och takeaway i stan blir de officiellt en kedja. På Slottsstaden har de i alla fall god brunch med smarrig grekisk yoghurt toppat av valnötter och honung. Och pajer i alla slag. Men jag får aldrig äta där eftersom de inte har prinskorv och H är beroende av denna grisföda. Man + Dansk = Griskött.
… sa Rebecca om att jag och HC var på Zoo häromdagen.
Största upplevelse
HC fick klappa en get för första gången i sitt liv.
Roligast
De bajsande babianerna
Mest synd om
Den uppenbart psykiskt störda Leoparden
Mest action
Schimpanserna som nuppade inför 25 åskådare.
Gick genom Fredriksbergsparken och ville stanna i Köpenhamn för evigt. Försökte lobba för det men min dansk fullkomligt älskar Malmö så jag lär väl inte få flytta över sundet så länge han sitter vid makten. Han påstår att danskar inte vågar säga hej till varandra i rädslan av att tappa ansiktet.
Men alltså det där har smittat Malmö för jag vet inte hur ofta jag träffat folk som flackar med blicken och väntar med att säga hej tills de verkligen är på den säkra sidan om att det är ok. Relax people, säg hej, vi ses över allt, stan är liten, det finns plats för alla fötter och det är mycket roligare så. Om inte den andra svarar? Då måste den personen ha väldigt tråkigt.
Men vänta nu här… var har Charlie tagit vägen?
Antingen leker han 35-årig överklass i en 200kvm stor lägenhet på Östermalm med en arkitektstudent och Tommy Hilfigerkuddar.
Eller så har han träffat en dramatisk malmöfrisör som han ligger och äter glass med på Drottningtorget hela dagarna.
Kanske han har börjat jobba som flygvärdinna på SAS och befinner sig nu i Dubai där han delar hotellrum med kaptenen som har fru och barn hemma.
Eller så har jag isolerat mig själv i jobb för länge och börjar desillusionera i min desperata längtan efter drinks.
Det är bara några enkla gissningar.
En väninna till mig kom hem från en längre utlandsvistelse, bara för att mötas av ett nedbrunnet företag.
Inte nog med det, eftersom familjen haft sitt hem uthyrt under tiden i utlandet, förvarade de alla sina privatsaker i den nu nedbrunna byggnaden. – De kom hem till kalla Sverige med ingenting alls, mer än kläderna de hade på sig.
Då visade det sig just hur kyligt detta land kan vara. För vips var ryktena igång.
Hur kul är det att höra folk tissla och tassla, högre och högre, saker som att
”De brände säkert ner stället själva” ???!!!
Vilka idioter säger så?! Är det logiskt att man sätter fyr på allt man äger och har?
Varför frossar så många människor i ondsint skvaller och konspirationsteorier?
Varför inte ägna sig åt att tro gott om och önska varandra väl?
Vad ont har egentligen den person du snackar skit om någonsin gjort dig? Egentligen…
Själv ska jag tänka mig om, både en och 35 gånger, innan jag lyssnar på elaka rykten. Eller ägnar mig åt ”harmlöst” elakt skvaller.
